Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Knähundar poppis redan på järnåldern

Paris Hilton var inte först. Redan på järnåldern hade människorna små fyrbenta statussymboler. Det visar fynd från utgrävningarna i Uppåkra.

UPPÅKRA. Hundratals kilo ben har plockats upp ur veteåkern. Bland skelettdelar från kor, getter, grisar, mårdar och sälar hittades delar från en 1600 år gammal knähund.
- Vi trodde först att det var från en katt eftersom den var så liten, säger arkeologen Karl-Magnus Lenntorp som leder forskarutgrävningarna i Uppåkra.
Arkeologerna spekulerar i om människorna i Uppåkra haft djurbenen som ett vitt, vackert lager på marken utanför huset. För de bär tydliga spår av att ha legat ovan jord, exponerade för sol och vind.
- Annars brukar ben ligga nedgrävda i avfallshål. De kanske ville visa att "här kan vi äta så det svämmar över", säger han.
Även människoben och guldmedaljonger har hittats bland benavfallet. Karl-Magnus Lenntorp tror att guldet lades bland benresterna var för att visa att det var en helig plats och människorna var så fredliga att de ens inte stal guld från marken.
- Men att människorester låg till allmän beskådan som prydnads känns lite makabert.
Trots de enorma benmängder som grävts fram ligger de sista och kanske allra viktigaste grammen ännu kvar i jorden - brandoffrets skelett.
Karl-Magnus Lenntorps skugga faller över filtväven som täcker skelettet i jorden.
- Lagret under husväggen är det mest spännande. För där är det alldeles om är alldeles orört, säger Birgitta Piltz-Williams.
De hoppas få hjälp av polisens likhundar för att kunna spåra fler brandoffer i närheten av huset.
Pengarna från den hemlige donatorn börjar ta slut och de tre arkeologerna måste lämna det nedbrunna huset vid månadsskiftet.
- Det känns lite sorgligt, säger Karl-Magnus som har tillbringat nästan 500 timmar ute på åkern den här sommaren.
Han har ett annat jobb som väntar när utgrävningsplatsen åter täckts med jord. Men för kollegan Birgitta Piltz-Wiliams är framtiden osäker.
- Så är det att vara arkeolog. Men jag tycker att det är värt det. Många yngre omskolar sig när de upptäcker hur verkligheten ser ut.
Alla fynd hamnar på Historiska museet i Lund.
Men för att inte museets besökare ska drunkna i ben och åter ben så transporteras benmassorna till museets källare som referensmaterial för framtida forskare.
För om någon framtida arkeolog sätter spaden i jorden på åkerplätten kommer de bara hitta omkullrörd jord - och en liten påse.
- Det är tradition att lämna en påse med ett årtal när man grävde där sist, säger Karl-Magnus Lenntorp.

Rekordstor publik på visning

Vid senaste visningen a utgrävningarna kom drygt 500 nyfikna besökare. Sommarens sista visning hålls idag, lördag, klockan 13. Samling vid infarten till Uppåkra kyrka.
Gå till toppen