Sverige

"För mig var det som tortyr"

Även om ECT kan hjälpa många patienter finns det andra som blir oerhört kränkta när de tvingas genomgå behandlingen. – För mig var det som tortyr, säger en kvinna som fått över tvåhundra elchocker mot sin vilja under sina år som patient på S:t Lars i Lund.

Kvinnan säger att vi kan kalla henne Solen. Sydsvenskan träffar henne i ett vackert tegelhus i centrala Lund.
– Det är ett gammalt hus som stinsarna använde när det gick en järnväg här, berättar Solen.
Nu är huset samlingslokal för Riksföreningen för social och mental hälsa, RSMH, i Lund. Bredvid Solen i en liten soffa sitter Ann-Sofie Bhatti. Hon har också erfarenheter av ECT, eller elchocker som hon och Solen vill kalla det. Men till skillnad från Solen har Ann-Sofie Bhatti inte fått behandlingen under tvång.
– Första gången var i början av 1980-talet. Men jag tyckte inte om det. Jag skulle egentligen ha fått det åtta gånger under ett par veckor, men efter fyra gånger sa jag nej. Och då slapp jag fler behandlingar.
Hon upplevde inte att hon mådde bättre.
– Fast omgivningen tyckte det. Jag var emot behandlingen från början men personalen uppmanade mig att prova i alla fall.
Däremot fick hon svårt att andas och problem med minnet. Även om det kom tillbaka efter ett tag.
Solen som fått mellan 200 och 300 elchocker sedan tonåren tycker att minnet blivit mycket sämre.
– Jag har flera gånger glömt bort mitt telefonnummer och min adress och tvingats lära mig det på nytt.
De har båda olika psykossjukdomar och tillhör inte den patientgrupp som läkarna menar att ECT har bäst effekt på. Ändå har de fått behandlingen upprepade gånger.
Solen berättar att ingen någonsin försökt förklara för henne vad elchockerna gör med henne. Själv tror hon att hjärncellerna dör av behandlingen och att hon fått så många att hjärnan inte hunnit bygga upp sig igen.
– Det är svårt att tänka på att jag kanske blir sjuk igen om ett halvår och då får nya elbehandlingar utan att ha något att säga till om.
Solen tycker att läkarna är onda och kallar dem för häxor och trollkarlar. Hon tycker det är svårt att prata om de elchocker som hon fått, men vill ändå berätta om behandlingen.
– Den som ser någon få elchocker tycker nog att det är väldigt obehagligt. Händer och fötter spärras upp i kramper. Därför får man inte ha skor på sig. De tar även av en alla metallföremål. Innan de har satt nålen med sömnmedel i mig så har jag sagt att jag inte vill ha fler elchocker. Men de lyssnar inte.
Ann-Sofie Bhatti säger att personalen på sjukhuset inte vill illa, men att de inte vet bättre.
– Patienterna blir ibland kränkta och hånade. Ofta beror det nog på att personalen är stressad och då kan det komma ett förfluget ord. Jag tror ändå inte att de ger något som de själva inte tror på.
Hon berättar att hon flera gånger hört läkare säga att de inte skulle tveka att ta emot ECT om de själva blev deprimerade.
– Men de kanske inte blir deprimerade, säger Ann-Sofie Bhatti.
– Inte med 60 000 kronor i månadslön, lägger Solen till.

Nackdelar med ECT

  • Måste ges upprepade gånger.
  • Har en kortvarig effekt på några veckor.
  • Måste i de flesta fall kompletteras med mediciner.
  • Ger övergående minnesstörningar – i sällsynta fall permanenta.
  • Upplevs ofta som en skrämmande behandling av patienter och anhö riga.
  • Patienter upplever ibland att de övertalas av läkarna att gå med på behandlingen.
  • Ges ibland till patienter mot deras vilja.
Gå till toppen