Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Sicko (3)

Efter bilindustrin i ”Roger & Me”, vapenlobbyn i ”Bowling for Columbine” och Bush-administrationen i ”Fahrenheit 9/11” har det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet hamnat i skottlinjen för Michael Moores speciella typ av samhällskritisk dokumentärfilm.

Film: Sicko
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2007
Regi: Michael Moore
Längd: 2:02
Betyg: 3
Det vill säga en provokativ blandning av idealism, moraliserande patos, monumental egotripp, självsvåldig faktahantering, satir, komedi, karikatyr och smak för spektakel och upptåg.
Hur förklara att jordens rikaste och mäktigaste nation har ett system som världshälsoorganisationen WHO klassat som nummer trettiosju på sin lista?
Moores tes är att det vilar på en avgörande princip, profit till varje pris, upprätthållen av inflytelserika konservativa intressegrupper i samverkan med det politiska skiktet. Detta är möjligt därför att amerikanerna – som aldrig skulle komma på tanken att likställa sina statliga institutioner för undervisning, postväsende, bibliotek, polis- och brandkår eller militären med ”socialism” – hjärntvättats till att tro att avprivatiserad medicin och sjukvård är uttryck för en röd konspiration. Här spökar fortfarande retoriken från det kalla kriget till förmån för en irrationell, girig, inhuman och djupt odemokratisk ordning.

Filmen i illustrerar med en rad upprörande exempel. Flera går ut på att personer med sjukförsäkring aldrig kan vara säkra på att inte drabbas av ekonomisk ruin när de bäst behöver den, eftersom försäkringsbolagen tillgriper alla tänkbara finter och knep för att undgå att infria sina löften.
Sin vana trogen understryker Moore sin argumentering med en mer komisk än seriös gerillataktik, karakteriserad av lättköpta polemiska plojer. I ”Sicko” forslar han en grupp av World Trade Centers sjuka räddningsarbetare i båt till Guantanamobukten för att i en megafon fråga fängelseledningen om den inte kan erbjuda hans skyddslingar samma utmärkta vårdstandard som USA:s demoniserade fiender åtnjuter. Sen tar han dem med sig till Kuba för att be om läkarvård där, hos den skäggige hr Satan själv, hos Fidel, hos – ja – kommunisten! Det är den totala skammen, ty i Havanna får dessa sjuklingar bättre medicinsk behandling än hemma i USA. Kan man tänka sig en grövre förolämpning mot politikerna i Washington och Floridas exilkubaner?
Nyligen har två kanadensiska dokumentärfilmare, Rick Caine och Debbie Melnyk, dissekerat fenomenet Michael Moore från vänster i sin ”Manufacturing Dissent” och funnit gott om exempel på en utpräglad demagogisk metodik. I ”Sicko” besannas deras kritik, bland annat när sjukvårdssystemen i Kanada, England och Frankrike oförbehållsamt hyllas som demokratiska och progressiva motvikter till det amerikanska.
Dessvärre är bilden av dem alltför rosafärgad. Som Moores tidigare dokumentärpamfletter drivs även den senaste av sympatiska politiska instinkter och avsikter. Men samvetsgrant framforskade och redovisade nyanser står inte högt på hans agenda.
Gå till toppen