Förra hösten överraskade Georg Oddner mig med att säga att han lagt kameran på hyllan. ”Kan man inte längre böja på knäna så är det ingen idé”, sa han. Jag hörde vemodet och insåg allvaret i det han sa. Att bara knäppa var det aldrig tal om även om många av hans bästa bilder ser ut att vara fångade i flykten, som mannen med boken som han lyckades fotografera från ett bussfönster i Minsk 1955.