Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Det enklas mästare

Fotograferna Sune Jonssons och Walker Evans bilder visas just nu på Landskrona museum. Utställningen är ett försök att rädda Sune Jonsson från ”glömskans tyranni”, skriver Per Lindström.

Det är kärnan i 1900-talets fotografiska bildskatt som just nu visas på Landskrona museum när svenske Sune Jonsson (född 1930) möter den legendariske amerikanen Walker Evans (1903–1975).
Bilderna berättar om uppbrott i efterkrigstidens Västerbotten och om svält och nöd i den amerikanska Södern på trettiotalet och det är mycket som förenar de två.

Walker Evans tog tidigt avstånd från det konstnärliga och Sune Jonsson formulerade tidigt sitt credo: ”ett dokumentärt arbete vänder sig inte till den estetiske finsmakaren, den förströdde konsumenten, utan till människor med vitalt behov att öka sitt vetande, förvandla förmedlade miljöer, epoker, naturstycken till personligt erfarenhetsstoff, något att berika sitt inre landskap med”.
Båda är litterära fotografer som upphöjer enkelheten, vardagen, slitenheten till något poetiskt. Båda har ett bildspråk som är befriat från personliga kommentarer. De avbildar och överlåter åt betraktaren att ta ställning. Jonsson är museimannen som varsamt närmar sig människorna och odlingslandskapet, Evans FSA-fotografen (Farm Security Administration) som för alltid kommer att förknippas med president Roosevelts stora dokumentärfotografiska projekt.
Genom frånvaron av oskärpa och andra fotografiska ”tricks” skriver de inte betraktaren på näsan vad hon eller han ska tycka. Ändå är deras dokument inte några objektiva avtryck. Få såg vad Evans såg och fotograferade i den amerikanska Södern – och Sune Jonsson är närmast unik i sitt sätt att berätta om sin hembygd och samtid. De var båda medvetna om att de skrev historia med sina bilder – och att de var ute ”fem i tolv”.
Men det är inte de många parallellerna, utan det fotografiska uttrycket och det personliga ställningstagandet som gör utställningen ”Sune Jonsson möter Walker Evans” till ett måste. Jonsson behöver inte Evans för att vi ska förstå hans storhet. Men han – och det säger en hel del om styrkan i bilderna – förminskas inte heller av att visas sida vid sida med en av ”1900-talsfotografins fäder”.
Utställningen, som fick stor uppmärksamhet förra året när den visades på Kulturhuset i Stockholm, ska ses som ett försök att rädda Sune Jonsson från ”glömskans tyranni”.
Hasse Persson konstaterar i utställningskatalogen att Evans bilder i dag finns på 124 museer enbart i USA medan bara tre, fyra svenska museer har Sune Jonsson i sina samlingar: ”Vad som saknas är en nationell policy för hur vi skall förvalta och bevara Sune Jonssons och andra betydelsefulla svenska dokumentärfotografers arbeten för kommande generationer.”
PER LINDSTRÖM
utvecklingsredaktör på Sydsvenskan och adjungerad professor i fotografi på Mittuniversitetet i Sundsvall
UTSTÄLLNING
Sune Jonsson möter Walker Evans. Landskrona museum. T o m 18.11.

FAKTA/Klassiska fotoböcker

Walter Evans mötte en större publik med två fotoboksklassiker: ”American Photographs” 1938 och ”Let Us Now Praise Famous Men” 1941.

Sune Jonsson debuterade 1959 med ”Byn med det blå huset”. 1963 kom ”Bilder av nådens barn” och året därpå ”Bilder av den stora flyttningen”. Häromveckan utsåg Svenska fotografers förbund Sune Jonssons ”Och tiden är ett förunderligt ting” (Västerbottens läns hembygdsförbund) – recenserad i Sydsvenskan 25.7 – till årets svenska fotobok. ”Man häpnar över mångsidigheten i denna fotokonst; raffinerat enkel och tidlöst slagkraftig”, noterade juryn.

Gå till toppen