Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ögonblick i ett långt liv

Georg Oddner förlorade aldrig sin blick och sin intuition. Anne Swärd skriver om den nyss bortgångne fotografen.

Enligt en undersökning där olika yrkeskategorier rankats från det minst till det mest riskfyllda, är bibliotekarie bästa valet om man vill leva ett långt, harmoniskt och skadefritt liv. Vilka professioner som fick bottennoteringar vågade jag inte kolla – rädd att finna mitt eget yrke där bland legosoldaterna. Alltför många författare har som bekant dött i unga år.
En grupp som verkar åtnjuta ett långt liv är stillbildsfotograferna. Kanske är det den friska luften och de omväxlande arbetsdagarna? Den snabba stimulansen och feedbacken?
Georg Oddner var 83 år när han gick bort i söndags, aktiv in i det sista. Många av hans kollegor stärker tesen om fotografyrket som en garant för ett långt liv: den amerikanske ljusmagikern Anselm Adams och parisaren Robert Doisneau uppnådde samma ålder som Oddner. Den store ungerske fotografen André Kertész blev 91 år, den stringenta amerikanskan Berenice Abbot blev 93, Harlemskildraren Gordon Parks 94, och äldst av dem alla, så långt jag har koll, blev den formidable mexikanske Manuel Álvarez Bravo, med sina 100 år.
Bland mina internationella favoriter finns det gudskelov några som lever än, som tjecken Josef Koudelka och amerikanerna Sally Mann och Joel Meyerowitz. Tillsammans med Oddner ingår de allihop i en tradition av fotografer vars viktigaste tillgångar jag föreställer mig som intuitionen och det snabba fotarbetet.
Georg Oddner tog lågmälda bilder. Kanske är det just därför var och en av dem säger så mycket. ”Den gamle och barnet” och ”Algplockerskan” är klassiska verk där hans särprägel blir tydlig: en typisk, utsökt Oddnersk känsla för enkelhet av den sort som rymmer lika delar chosefrihet och pregnans. Alla vet att det enkla är det svåra, men ingen vet det så väl som en stillbildsfotograf.
Många av hans fotografier står som en sprättbåge mellan allvaret och leken. I sitt sätt att skildra livet, fattigt och slitsamt som det kan vara, fångade han i samma slutarögonblick livsglädjen eller åtminstone livsviljan. Blicken fri från voyeurism. Socialpornografin långt borta.
I snapshotet ”Tvätterskorna” tar en gammal kvinna plötsligt några snabba flamencosteg mitt i vardagskneget. Klick! Oddner är beredd. Livets ögonblick går aldrig i repris.
Tyvärr nöjer sig det enkla inte med att vara det svåra – det blir dessutom svårare och svårare. Att se. Att upptäcka de självklara motiven. ”Man belastas med åren av erfarenheter som spärrar intuitionen”, sa Georg Oddner, och gav uttryck för ett allmänmänskligt dilemma. Erfarenheterna berikar och belastar oss samtidigt. Ger oss något med ena handen och tar i samma stund ifrån oss något med den andra.
Inom naturvetenskapen talar man om ”irreversibla processer”. Värmeförlust är just ett sådant oåterkalleligt förlopp då värmen leds bort från sin källa och sprids i omgivningen. Det finns konstnärskap som fungerar på liknande vis, blir stummare och kyligare med åren, får ett stråk av cynism. Oddners tillhör inte dessa. Han må ha tyckt att det blev svårare efter hand, men det var i så fall en svårighet han kämpade för att hantera. Utifrån sett tycks hans konstnärskap ha förmått alstra och sprida värme utan att sina.
ANNE SWÄRD
författare
Gå till toppen