Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Underbart kort för underbarn

Han gjorde första landskampen när han var 18 år och sista när han var 19. Men desto fler matcher blev det i Malmö FF för Jan "Nana" Ekström som fyller 70 år den 11 oktober.

Den 11 oktober fyller Jan ”Nana” Ekström 70 år.
Underbarnet har blivit vad som på fotbollsspråk skulle kallas oldboy, dock utan trötthetssymptom. Be honom blicka tillbaka på karriären – och berättelsen blir typ en match lång.
90 minuter, plus stopptid.
– Jag var ett missöde från allsvensk debut redan som femtonåring, inleder Nana.
Förtydliga, tack!
– MFF skulle möta AIK borta, jag togs ut i truppen som tolfte man. På den tiden hade man inga avbytare i fotbollen, bara en reserv om ifall nåt skulle hända bland de ordinarie elva. Nu blev det inte så men jag fick i alla fall åka sovvagn på Stockholmståget, det var också en upplevelse. Dessutom vann vi med 1–0.
Och då firades det med ”två vita och en brun”?
– Ha ha, du känner till kutymen? Två snapsar till maten och en konjak till kaffet var gång vi vunnit en bortamatch ... synd att man var för ung, andra drog nytta av min ranson.
Nanas riktiga debut i allsvensk hetluft fick anstå till våren 1955. Mot vem har han glömt eller förträngt – men lagkompisarna kommer han ihåg desto bättre:
– Lindskog, Thillberg, Kajan Sandell, Tore Svensson i målet; jag skulle kunna räkna upp varenda en. Själv var man inte mer än en liden påg i det gänget.
I dagens fotboll hade Nana kallats mittfältare. Då för tiden sa man inner. Högerinner, vänsterinner. Och däremellan en center.
En Kajan Sandell.
– Tidernas MFF:are i mina ögon. Sen får andra säga Bosse Larsson eller Zlatan, för mig är Kajan störst, det var ett rent nöje att spela med honom.
En gång fick Nana faktiskt spela istället för Kajan Sandell – och det var inte vilken gång som helst.
Nu talar vi landslagsdebut. Maj 1956.
– Sverige mot England på Råsunda, Kajan var skadad och hade lämnat återbud. MFF-hövdingen Eric Persson som satt i Uttagningskommittén bad honom om förslag på en ersättare och då sa Kajan ”du behöver inte gå utanför MFF, ta Nana”. Så kunde det gå till förr.
Själva matchen (0–0) och allt runt omkring minns den då artonårige Malmöidolen som igår:
– Som center ställdes jag mot Englands fruktade mittback Billy Wright, det var tufft. Sen fick man skaka hand med kungen, den gamle. Och Hyland refererade i radion, det bandet har jag lyssnat på i efterhand.
Efter Englandsmatchen gjorde Nana Ekström ytterligare fyra landskamper. Norge, Finland, Tyskland, Rumänien; samtliga nationsflaggor är sparade.
Här hade han ännu inte fyllt tjugo, allt det bästa borde varit kvar.
Men så kom bakslaget ...
– VM 1958. Jag var förhandsnominerad i Sveriges trupp, hade provat ut VM-kostymen och allting. Då ändrade plötsligt UK sin uttagning, petade mig och Torbjörn Johnsson från Norrköping och plockade in två andra spelare. Det var bittert, kan jag säga. Jäkligt bittert.
Där någonstans gick drömmarna i kras för Jan Ekström, även de om ett proffsliv utrikes. När han lämnade MFF 1961 blev den nya anhalten – Hässleholm.
– Jag behövde komma bort från Malmö av privata skäl, det var lite jobbigt på den fronten just då. Mer vill jag inte riva i det där idag, det finns ingen anledning.
Ett år i IFK Hässleholm (division 3) följdes hursomhelst av två i Sandvikens IF, då i näst högsta serien. Lockbetet där var brandmannautbildning fast av det blev intet, ”bara” elektrikerjobb vid Järnverken.
Nå. 1964 återvände Nana till Malmö och MFF. 26 år ung, mitt i fotbollslivet. Då hade en ny generation hunnit etablera sig i himmelsblått; Bosse Larsson-generationen, närmare bestämt.
– Det var inte lätt att slå sig in i A-laget där, konstaterar Nana.
Nej, SM-guld fick han aldrig vinna, det fattades alltid någon eller några matcher för att han skulle vara berättigad till medalj. JSM-guld har han däremot i sin prissamling – och däri ligger en udda karriärs naturliga glans: Jan Ekströms allra bästa fotbollstid inföll redan under tonåren.

Jan Ekström

Bor: Söderkulla i Malmö, sommarviste i Blentarp.
Familj: Gift med Kerstin sedan 1958. Tre barn, åtta barnbarn, ett barnbarnsbarn. Plus Oskar, sällskapshund.
Yrke: Elektriker.
Fotbollskarriär: 224 A-lagsmatcher i MFF, fem A-landskamper. Efter den aktiva tiden tränaruppdrag i Fram (Landskrona), Harlösa, Kulladal, Barrikaden och MFF (juniorerna).
Fotbollssysslor här och nu: Ordförande och lagledare för MFF:s Guldlag, även kallat Gubbalaget, som är en förening i föreningen.
Aktuell: Fyller 70 år på torsdag, den 11 oktober.
Firar: Stillsamt med nära och kära.
Gå till toppen