Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Ett svajande kulturkapital

Pontus Kyander om utställningen Capital på Skånska Hypoteksbanken: ”Eyes Wide Shut” liksom, Lundaversionen.

Det svajar, jag tittar oroligt på skruvarna i tornkonstruktionen uppe på Skånska Hypoteksbankens tak. De är många, men det var också spikarna i mina barns bräckliga byggen på dagis. Sedan tittar jag lika oroligt ut genom tornets fönster mot Domkyrkan och Lundagård. Där nere har Ulrike Mohrs ”Falsche Sonne” lossnat från fästena och studsar moloket mot markstenen. Sådant händer när det blåser.
Louise Andersson och Jonas Liveröd som gjort tornet ”Simply-city” dricker champagne högst upp, och publiken kan under vernissagen klättra dit och ta sig en titt. Annars är det gjort för att ses från gatan. En parasit på byggnadskroppen, som i likhet med växters och insekters mimikry gör ett tappert försök att smälta in genom att efterlikna.
Utställningen ”Capital” inleder Lunds kulturhuvudstadskandidatur, en fyra dagar kort utställning med konstnärer mest verksamma i Berlin och Malmö. Byggnaden byter ägare, och i det korta glappet visas konst som i huvudsak är gjord för utställningen.
Det är heroiskt – och riskfyllt. Man får ha överseende med att det på bottenvåningen tar bortåt en timme att förflytta sig genom fyra rum befolkade med likartade dokumentära verk med bild och – mest – text. Det är inte bara längden och textsjoken som blir problem, utan också den jämntjocka dramaturgin.
Lossnar gör det först med Johannes Burrs installation (och video) ”Motivation Research”, som inbjuder besökarna att undersöka varandras motivation över gallret i vad som ser ut som besöksrummet i ett fängelse.
Malmökonstnärerna känns frivola i förhållande till de allvarliga tyskarna på bottenvåningen. Emma Pilipons video ”Issues” visar en tjej som sitter på en bänk, skruvar sig rastlöst, gräver i väskan, smörjer händerna, stänger och öppnar dragkedjan, röker och fimpar och kan bara inte sitta still. Det är befriande ordlöst efter en timmes sträckläsning.
Carl Boutard dyker med påtaglig humor in i den lokala mytologin och CF Hills förlorade målningar, utförda i det ”raseri” som inledde hans sjukdom.
Sensationell på ”Capital” är byggnaden själv. Under hela sin existens har Skånska Hypoteksbanken slutit sig hemlighetsfullt bakom sin venetianska fasad. Kanske har det varit säte för en hemlig sekt, byggnadens inre lämpar sig utmärkt för gränsöverskridanden i högreståndsmiljö. ”Eyes Wide Shut” liksom, Lundaversionen.
I källaren överraskas jag av Michael Johanssons ”Bunker” som använt möbler och föremål på plats till att bygga nya hermetiska väggar. Det har gjorts förr, men förmedlar effektivt en schizofren känsla. Ditåt rör sig också Iris Kettner, som skapat en kurande figur på gatan som man kan krypa in i från källaren och osedd blicka ut ifrån.
Jodå, det finns konst så att det räcker på ”Capital”. Fortfarande fattas substantiella åtaganden och konkreta mål i programbladen från Kulturhuvudstadsprojektet. Men det är skönt att det till slut i alla fall händer någonting mer dynamiskt i Lunds konstliv.
KONST
Capital. F d Skånska Hypoteksbanken, Lund T o m 14.10
Läs alla artiklar om: Lund kulturhuvudstad 2014
Gå till toppen