Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Michael Clayton (4)

Debutregissören Tony Gilroy har lyckats med rollbesättningen i ”Michael Clayton” och förvandlat den till en sällsynt intensiv karaktärsstudie, tycker Jan Aghed.

George Clooney spelar juristen som sålt ut sin själ i Tony Gilroys skickligt genomförda regidebut. Foto: Myles Aronowitz
Film: Michael Clayton
Genre: Drama
Land: USA, 2007
Regi: Tony Gilroy
Skådespelare: George Clooney, Tilda Swinton, Tom Wilkinson, Sydney Pollack
Längd: 2:00
Betyg: 4
Efter ”Good Night, and Good Luck”, ”Syriana” och ”The Good German” är ”Michael Clayton” ännu ett exempel på den ambitiösa, moraliskt och politiskt engagerade typ av spännande thriller som under de senaste några åren burit producenten Steven Soderberghs och skådespelaren George Clooneys signaturer. I titelrollen spelar den senare en fixare för en stor och inflytelserik advokatfirma på Manhattan, en högt meriterad jurist vars karriär hamnat på ett sidospår där han opererar i en etisk skymningszon med att reda upp firmans krissituationer. Han har förlorat alla sina besparingar på ett misslyckat restaurangköp och på spelskulder till vad som tycks vara maffian i New Yorks Chinatown. Men det är värre ställt än så. Han har sålt ut sina ideal, sin integritet och sin själ.
Storyn kretsar kring en skadeståndsprocess med en svindlande summa i potten. Ett kemiskt storföretag, U/North, har stämts för miljöbrott och försvaras av advokatfirmans expert på sådana mål, Claytons bäste vän Arthur Edens (Tom Wilkinson). Denne drabbas av ett spektakulärt nervsammanbrott, varför Clayton får i uppdrag att återföra honom till hans avbrutna medicinering. Edens har hittat förödande bevis för att hans klient i själva verket är skyldig och fullt medvetet släppt ut giftigt ogräsmedel på marknaden. Ett klimat av hot och mörker lägrar sig över handlingen sedan de båda männens chef (Sydney Pollack) och kemiföretagets jurist (Tilda Swinton) inlett en desperat mörkläggning av all information.
I traditionen från Humprey Bogarts klassiska hjältar, de cyniska, delvis självföraktande, i det längsta passiva individualisterna i John Hustons ”Riddarfalken från Malta” och ”Stormvarning utfärdad”, ser Clayton sin chans till moralisk rehabilitering, ovetande om att ett par lejda killers följer både den utflippade Edens och honom hack i häl.
Det hela är en mycket lovande regidebut av Tony Gilroy. Fotografen Robert Elswit satte en mästarprägel på bildspråket i ”Good Night, and Good Luck” och ”Syriana”. I en minnesvärd liten sekvens närmar sig Clayton några hästar på en trädklädd kulle i gryningsljuset. Den kan ses som en dröm om rening, befrielse, ett annat liv; den är filmad med en vacker poetisk blick och har, för att återigen åberopa Huston, en ofrånkomlig associativ förlaga i den symboliska, ödesmättade och tragiska slutscenen med Sterling Hayden och hästarna i ”Asfaltens djungel”.
Intrigens beståndsdelar i denna paranoida thriller om korrupt, konspiratorisk storföretagsamhet är välkända sedan tidigare genom bland annat Michael Manns ”The Insider” och Soderberghs ”Erin Brockovich”. Gilroys sätt att tackla receptet imponerar av flera skäl. Det vittnar om en hög tanke om publikens intelligens och förmåga att sammanfoga bitarna i ett drama som kör runt tid, plats och personernas funktion om vartannat i ett mosaikliknande mönster med en finförgrenad avvägning av olikartade spänningsmoment. Och först som sist breddar och förhöjer en briljant rollbesättning thrillerhandlingen till en sällsynt intensiv karaktärsstudie.
Gå till toppen