Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Lunds dofter får Evert att minnas

Det kom ett brev till Sydsvenskan. Det var 42 tättskrivna A4 från en man i Staffanstorp. Han ville berätta om sin uppväxt i Lund för snart hundra år sen. Vi läste hans berättelse och sa: Den här mannen vill vi träffa!

LUND. Evert Nilsson föddes tre månader innan första världskriget bröt ut 1914.
När han var fyra år gammal dog hans pappa i spanska sjukan.
När han var 13 fick han flytta hemifrån, sedan mamman blivit inlagd på sjukhem.
Idag är Evert Nilsson 93 år men minns sin uppväxt i Lund som om det vore igår. Och trots att det var fattigt och eländigt är det mest ljusa minnen han drar fram.
Hur kan du minnas så mycket och så tydligt?
– Det bara finns där, jag kan inte förklara det. Men allting ligger där som en färdig bok inne i skallen på mig.
Evert Nilsson föddes i ett litet gatuhus på S:t Månsgatan i centrala Lund.
När vi står utanför kommer en dam ut och släpper in oss på bakgården.
– Och ”rågskorporna” ligger kvar! säger Evert och pekar på kullerstenarna.
Han berättar om hur det luktade när ”skidagarna”, dåtidens latrintömmare, bar ut de öppna tunnorna från utedassen. Och hos Mor Anders Hans luktade det alltid sura äpplen.
– Dofter är de första minnesbilder man har, säger Evert Nilsson och berättar om när han fick åka med sin far på cykeln till Uppåkra, där han höll på att måla i kyrkan:
– Jag blev insläppt i prästgården, det luktade himmelskt gott av nybakade vetebullar i köket. Sedan bjöds det på bullar och mjölk. Var säker på att en liten mager unge uppskattade detta!
1918 härjade spanska sjukan som värst. Båda föräldrarna insjuknade och natten då fadern Einar dog sov lille Evert i hans säng.
– När jag vaknade tyckte jag att far inte var sig riktigt lik. Han såg helt gul och genomskinlig ut och under näsan var det fullt av snor.
Evert Nilsson, som då var fyra år, hämtade farmor och skollärare Håkansson som konstaterade att fadern var död. Den dagen han begravdes på Norra kyrkogården i Lund begravdes uppåt 90 till som alla hade fallit offer för den fruktade ”spanskan”.
Modern Linnea överlevde men var sjuklig och värkbruten och stod nu ensam med sonen Evert, som var fyra, och dottern Evy, som var sex år.
– Vi hade det mycket dåligt. Mor kunde inte arbeta och vi hade det man på den tiden kallade fattighjälp.
Fyra år senare blev den lilla familjen uppsagd och flyttade till Nöden. Först bodde de hos Everts moster, men eftersom modern hade svårt för trapporna blev det efter en tid flytt igen, nu till en stiftelse för ”mindre bemedlade” ett stenkast bort, på Trädgårdsgatan.
– När jag var tretton hamnade mor på Ribbingska sjukhuset. Då hade jag börjat jobba som tapetserarlärling, lönen var sex kronor i veckan, och då fick jag inte bo kvar. Jag skulle väl klara mig själv, tyckte de.
Sagt och gjort. Efter sex års skolgång flyttade Evert Nilsson till en egen lägenhet. Den låg tvärs över gatan och här skulle han komma att bo tills han var gift.
Trots fattigdom och orättvisor är det många ljusa minnen du skriver om. Vad beror det på?
– Det ligger väl i oss människor. Vi sållar automatiskt bort det som är obehagligt.
Du har skrivit ”en halv roman” om din barndom, varför är det så viktigt att föra minnena vidare till kommande generationer?
– Det är ett så stort levnadsöde och ger en så annorlunda bild av hur det såg ut när jag var barn, mot det välstånd som råder nu.
– Ungdomar nuförtiden är så bortskämda. De bor så bra och har oftast egna rum. Då kan de tänka hur vi hade det.
Evert Nilsson minns bland annat alla kaninburarna inne på gården på S:t Månsgatan under första världskriget.
– Det gällde att plocka grönt varje dag för att kaninerna skulle få mat. De var ju familjernas blivande middagar.
Ett annat minne är från en veteåker där barn och vuxna plockade spillda veteax.
– Vi hade precis börjat då en ryttare i full fart red mot oss och tvingade oss att tömma ut vad vi hade plockat. Det var ju inte snällt, axen som låg kvar kunde ju ändå inte tillvaratas.
Evert Nilssons första anställning var som sagt som tapetserarlärling. Någon lagstadgad semester fanns inte och efter ett tag tyckte fattigvårdsstyrelsens ordförande att han borde börja i hans järnhandel i stället.
1931–1939 arbetade Evert Nilsson på Nordiska Armaturfabriken i Lund där han började sälja kondomer till sina arbetskamrater.
– Jag hade hört ett föredrag av Elise Ottesen-Jensen från RFSU. Kunskapen om preventivmedel var lika med noll på den här tiden.
Evert Nilsson var nu även aktiv i nykterhetsorganisationen NTO. Hela sitt liv har han varit både absolutist och vapenvägrare, eller ”samvetsöm” som man sa då. Värnplikten gjorde han i civila kläder med olika renoveringsprojekt för Riksantikvarieämbetet.
1936 dog modern Linnea. Samma dag som hon begravdes träffade Evert Nilsson sin blivande fru Margit. 1942 flyttade de från Lund. De fick efterhand fyra döttrar och bodde i Malmö, Arlöv, Billinge och Djurslöv.
– Jag har alltid varit en tillfälligheternas man och mycket av mitt liv har formats av detta. Ordet ”omöjligt” finns inte i min ordbok.
Evert Nilsson hade under åren som följde egna företag och sålde och tillverkade massor av produkter.
Ofta var det nya, helt okända, saker som ”den första kulspetspennan” och ”den första flygande gräsklipparen”.
Socialdemokrat har Evert Nilsson varit i hela sitt liv. Men han har aldrig varit politiskt aktiv, däremot fackligt.
Musik och litteratur är hans stora passioner.
– Mor och far brukade samla släkten på söndageftermiddagarna. Då sjöngs det och spelades för glatta livet!
Än idag spelar Evert Nilsson flera gånger i veckan i olika sammanhang.
– Jag har alltid haft lätt att lära mig musik, men vad styckena heter är det värre med.

Minnenas mästare

Namn: Evert Nilsson.
Född: På S:t Månsgatan i Lund 1914.
Familj: Änkeman sedan två år, fyra döttrar, barnbarn.
Bor: I Staffanstorp, vid centrum.
Intressen: släktforskning, folkmusik, politik, litteratur (memoarer och facklitteratur).
Spelar: Fiol och nyckelharpa.
Bra på: Att minnas tider som flytt.
Tycker om: Musik och litteratur.
Tycker illa om: ”Den nuvarande regeringens politik som bara ser till dom som redan har det bra.”
Motto: ”Allting går om man vill.”
Produkter han tillverkat eller sålt: ”Kissedockor”, uppslagsböcker, den första kulspetspennan, mc-glasögon, mc-hjämar, ”flygande” gräsklippare, dykmasker, snorklar, flytvästar, vattenskidor, reflexband, värmesitsar, hålfotsinlägg¿
Gå till toppen