Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Gullan Bornemark tog farväl

Gullan Bornemark kan barn och musik. Men inte trolla med knäna. Därför tog en epok i svensk musikpedagogik för barn slut på lördagen.

Då höll Gullan Bornemark sin sista musiklekstund på Blåklockan efter femtiosex år.
– Det är inte jag som har bestämt det, det är knäna. Men jag är glad och nöjd och förfärligt tacksam för de här åren, sa hon inför två-tre generationer musiklekskoleelever som kommit till finalen på Musikhögskolan i Malmö.
Sedan var det inte mer med det. Den sista musiklekens sista klass med ett tjugotal barn väntade otåligt på dagens övningar. Det blev en klassisk start: ”Hallå, hallå. Hallå, hallå, hur har ni det i dag?”, och inget öra i publiken var oberört.
Det var 1951 som Gullan Bornemark, då musiklärare på Kommunala flickskolan i Malmö, bestämde sig för att säga upp sig och starta musiklekskolan Blåklockan.
Sydsvenskan tog bild och skrev en snutt, och eleverna strömmade till. Det var väl egentligen kolossalt omvälvande att spela och sjunga och tjoa med barn på det där sättet då.
Att ibland till och med ha kul och lära sig saker på en och samma gång var knappast något som nämndes i dåtida barnfostransguider.
Dessutom efterhand med Gullan Bornemarks egna visor, till synes komponerade och formulerade med någon slags magisk hemlig formel så att de går rätt in i barnasjälarna.
Under årens lopp har miljontals unga strupar återupprepat klassiker som ”Sudda, sudda”, ”Min ponny”, ”Är du vaken Lars?” och ”Gubben i lådan”, den sistnämnda 1962 också titel på den första skivan i en rad storsäljande succéer.
Gullan Bornemark sitter vid flygeln denna sista Blåklockedag och får småttingar att tralla alfabet och sifferföljder och till och med sjunga ”Bä bä vita lamm” på klockren samiska.
Och ingen kan ens undra över hur det Bornemarkska receptet har överlevt alla dessa år.
– Men jag kan nog inte sluta alldeles. Lite framträdanden här och var blir det säkert, erkänner Gullan Bornemark som firade sin åttioårsdag för bara några veckor sedan.
Det är inte ens avgjort att musiklekskolan Blåklockan försvinner helt, trots allt. Sonen Dan Bornemark, som följt mamma i fotspåren, utlovar ett försök med tre–fyra träffar i samma anda under våren, om intresse finns.
– Vi får väl se om det blir ett mjukt slut på Blåklockan eller en mjuk övergång till något annat.
Gå till toppen