Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Cassandras dröm

”Cassandras dröm” är Woody Allens tredje film i brittisk miljö efter ”Match Point” och ”Scoop”, och precis som den första är den ett drama med thrillerinslag.

OriginalTitle: Cassandras dröm. Genre: Drama. DirectedBy: Woody Allen. Actors: Colin Farrell, Ewan McGregor, Hayley Atwell, Sally Hawkins, Tom Wilkinson, John Benfield, Clare Higgins. Country: USA, England. PublishYear: 2007.
Namnet delar den med en segelbåt ägd av två Londonbröder, bilmekanikern Terry (Colin Farrell) och Ian (Ewan McGregor) som jobbar i pappans restaurang. Den förre har en lika kronisk som olycklig aptit på sprit, poker och hundkapplöpning och jagas av lånehajar; den andre, eggad av en vacker starlet och lycksökerska (Hayley Atwell), fantiserar om att bli sin egen med ett lukrativt hotellprojekt i Kalifornien.
Som bot på situationen – Terrys skulder och Ians miljonärsplaner – hoppas dessa båda ”losers” på sin morbror, den rike affärsmannen Howard. Visserligen en ganska kort biroll i filmens schema. Men den episod där bröderna stämt möte med morbrodern i en park och trion tvingas söka skydd för ösregnet under ett träd är nästan ensam värd entrébiljetten - enastående tät, stark, oroande, tack vare Tom Wilkinson, en skådespelare vars briljanta uttrycksregister skapat scener med en likaså extraordinär laddning i Todd Fields ”In the Bedroom” från 2001 och nu senast i Tony Gilroys ”Michael Clayton”.
Jodå, morbror Howard hjälper så gärna till. Dock på ett villkor. Först måste en affärskollega som tänker vittna mot honom i ett förskingringsmål skaffas ur vägen. För gott. Först måste Terry och Ian begå mord.
Woody Allen arbetar ständigt i ett mer eller mindre – här mer - kreativt beroende av andra texter, populärkulturens, hollywoodfilmens, litteraturens. I ”Match Point”, med en uppkomling till hjälte som genom mord garanterar sin framtid hos överklassen, spökar Theodore Dreisers roman ”En amerikansk tragedi” och dess filmversion ”En plats i solen”, samtidigt som intrig och flera formella drag speglar Alfred Hitchcocks thrillers. I handlingens mörka psykologiska vision, i den ångest som så småningom fyller Terry med panik och desperata impulser i ”Cassandras dröm” kan Dostojevskij skönjas, och återigen levererar Hitchcock suggestiva ekon. Spontant tänker man till exempel på Teresa Wrights naiva tillit till sin morbror, Joseph Cottens ”Uncle Charlie”, i ”Skuggan av ett tvivel” och på mord som gentjänst i ”Främlingar på tåg”.
Desperationen ter sig en smula alltför frenetisk och accentuerad i Farrells spel. Skotten McGregor och irländaren Farrell har då och då problem med den cockneybrytning som deras arbetarklasskaraktärer kräver, en defekt som likt en viss brist på realism i skildringen av det brittiska samhället i ”Match Point” rimligen infinner sig då Woody Allen byter ut sin grundligt etablerade hemmamiljö Manhattan mot London.
I motsats till en konventionell thriller ger sig filmen å andra sidan tid att bygga upp dessa karaktärer, deras känsloliv och nära omgivning med en omsorg och substans som gör deras beteende och handlingar – alltmer kaotiska i Terrys fall – trovärdiga, på samma gång som de till stor del verkar insnärjda i ett mer och mer åtstramat nät av svart determinism. I den pessimistiska livssyn med tragisk biton som ofta ligger precis under ytan i Woody Allens komedier och fullt ut färgar hans dramer spelar ödet och slumpen, två motiv som här yttrar sig tydligare än kanske någonsin tidigare i hans filmskapande, grymma och destruktiva spratt. I en nyutkommen intervjubok, ”Conversations with Woody Allen”, framhäver han sin ambition att fortsätta med dramatiskt i stället för humoristiskt material. På basis av ”Cassandras dröm” är han väl värd uppmuntran.
Gå till toppen