Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Cassandras dröm

”Cassandras dröm” är Woody Allens tredje film i brittisk miljö efter ”Match Point” och ”Scoop”, och precis som den första är den ett drama med thrillerinslag.

OriginalTitle: Cassandras dröm. Genre: Drama. DirectedBy: Woody Allen. Actors: Colin Farrell, Ewan McGregor, Hayley Atwell, Sally Hawkins, Tom Wilkinson, John Benfield, Clare Higgins. Country: USA, England. PublishYear: 2007.
Namnet delar den med en segelbåt ägd av två Londonbröder, bilmekanikern Terry (Colin Farrell) och Ian (Ewan McGregor) som jobbar i pappans restaurang. Den förre har en lika kronisk som olycklig aptit på sprit, poker och hundkapplöpning och jagas av lånehajar; den andre, eggad av en vacker starlet och lycksökerska (Hayley Atwell), fantiserar om att bli sin egen med ett lukrativt hotellprojekt i Kalifornien.
Som bot på situationen – Terrys skulder och Ians miljonärsplaner – hoppas dessa båda ”losers” på sin morbror, den rike affärsmannen Howard. Visserligen en ganska kort biroll i filmens schema. Men den episod där bröderna stämt möte med morbrodern i en park och trion tvingas söka skydd för ösregnet under ett träd är nästan ensam värd entrébiljetten - enastående tät, stark, oroande, tack vare Tom Wilkinson, en skådespelare vars briljanta uttrycksregister skapat scener med en likaså extraordinär laddning i Todd Fields ”In the Bedroom” från 2001 och nu senast i Tony Gilroys ”Michael Clayton”.
Jodå, morbror Howard hjälper så gärna till. Dock på ett villkor. Först måste en affärskollega som tänker vittna mot honom i ett förskingringsmål skaffas ur vägen. För gott. Först måste Terry och Ian begå mord.
Woody Allen arbetar ständigt i ett mer eller mindre – här mer - kreativt beroende av andra texter, populärkulturens, hollywoodfilmens, litteraturens. I ”Match Point”, med en uppkomling till hjälte som genom mord garanterar sin framtid hos överklassen, spökar Theodore Dreisers roman ”En amerikansk tragedi” och dess filmversion ”En plats i solen”, samtidigt som intrig och flera formella drag speglar Alfred Hitchcocks thrillers. I handlingens mörka psykologiska vision, i den ångest som så småningom fyller Terry med panik och desperata impulser i ”Cassandras dröm” kan Dostojevskij skönjas, och återigen levererar Hitchcock suggestiva ekon. Spontant tänker man till exempel på Teresa Wrights naiva tillit till sin morbror, Joseph Cottens ”Uncle Charlie”, i ”Skuggan av ett tvivel” och på mord som gentjänst i ”Främlingar på tåg”.
Desperationen ter sig en smula alltför frenetisk och accentuerad i Farrells spel. Skotten McGregor och irländaren Farrell har då och då problem med den cockneybrytning som deras arbetarklasskaraktärer kräver, en defekt som likt en viss brist på realism i skildringen av det brittiska samhället i ”Match Point” rimligen infinner sig då Woody Allen byter ut sin grundligt etablerade hemmamiljö Manhattan mot London.
I motsats till en konventionell thriller ger sig filmen å andra sidan tid att bygga upp dessa karaktärer, deras känsloliv och nära omgivning med en omsorg och substans som gör deras beteende och handlingar – alltmer kaotiska i Terrys fall – trovärdiga, på samma gång som de till stor del verkar insnärjda i ett mer och mer åtstramat nät av svart determinism. I den pessimistiska livssyn med tragisk biton som ofta ligger precis under ytan i Woody Allens komedier och fullt ut färgar hans dramer spelar ödet och slumpen, två motiv som här yttrar sig tydligare än kanske någonsin tidigare i hans filmskapande, grymma och destruktiva spratt. I en nyutkommen intervjubok, ”Conversations with Woody Allen”, framhäver han sin ambition att fortsätta med dramatiskt i stället för humoristiskt material. På basis av ”Cassandras dröm” är han väl värd uppmuntran.
Gå till toppen