Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Jan Stiernstedt: Företrädde Sverige i flera forskningssamarbeten

Jan Stiernstedt, Uppsala, 82 år, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Ulla samt barnen Göran, Metta, Johan och Petter med familjer.

Diktaren och ämbetsmannen Jan Stiernstedt växte upp i Stockholm och på släktgården Risberga i Knivsta. Föräldrarna intresserade sina barn bland annat för litteratur och astronomi. Denna kulturella miljö präglade Jans intressen och hans framtoning. Under studietiden i Uppsala radikaliserades hans åsikter.
Det var inom den unga diktargenerationen som han debuterade som lyriker med samlingen "Anstånd" (1951). Senare följde boken "Uppsala" (1953), som innehöll kulturkåserier.
De studiesociala frågorna blev tidigt centrala för honom. Han valdes till vice ordförande i Uppsala studentkår (1949-1950) och till kårordförande (1951). Detta ledde honom efter fil kand-examen till Sveriges förenade studentkårer, där han var ombudsman i ett par perioder.
Hans insatser uppmärksammades i ecklesiastikdepartementet, där han anställdes 1959. Som budgetsekreterare (1962), byråchef (1963) och departementsråd (1965) fick han ett allt större budgetansvar för Sveriges universitet, högskolor och forskningsråd. Han utnämndes 1969 till expeditionschef i utbildningsdepartementet.
Forskningens snabba utveckling ställde nya krav på politiska visioner och internationellt samarbete. Jan Stiernstedts erfarenheter och goda språkkunskaper togs i anspråk i förhandlingar om europeisk forskningssamverkan. Han representerade Sverige inom den europeiska rymdforskningen (ESRO:s råd) och den europeiska atomforskningen (Cerns råd). Under åren 1979-1981 var han president i European Space Agency (Esa).
Jan Stiernstedt var chef och senare överdirektör för Statens delegation för rymdverksamhet, nuvarande Rymdstyrelsen, (1979-1989) och bidrog starkt till att European Space Range (Esrange) förlades till Sverige och Kiruna. Han blev ledamot av Vetenskapssamhället i Uppsala 1988 och var revisor i Nobelstiftelsen 1969-1990. Härtill kom en lång rad offentliga uppdrag.
Jan var alltid vän med sina medarbetare, en vänskap som i mitt fall bestått i femtio år. Jag erinrar mig i dag ett par rader ur en dikt av honom: "Nu går jag bort att egen sanning göra, min ensamhets strängaspel, du blir min krona, dig skall jag hantera!"
Benkt Konnander
Gå till toppen