Kultur

Einsteins fru

I ”Einsteins fru” hänger Liv Strömquist ut kända män som behandlat sina fruar illa. Det borde inte vara möjligt att skapa roliga historier som är så fulla med pekpinnar, men Liv Strömquist lyckas ändå, skriver Rakel Chukri

Einsteins fru

Author: Liv Strömquist. Publisher: Galago. PublishYear: 2008.
Promenerar man i Västra hamnen får man ofta kryssa mellan pappor som knuffar citybarnvagnar samtidigt som de balanserar en latte i handen. Saker och ting rör sig sakta framåt.
Men så dyker antifeministen Pär Ström upp i alla medier och påstår att Astrid Lindgren mobbade män. Och Aftonbladet lanserar en modebilaga som propagerar för skinn- och benmode och drömmar om prinsessbröllop.
Skönt då att Malmöbaserade Liv Strömquist erbjuder andrum. Hennes senaste seriealbum ”Einsteins fru” är ett motgift mot alla tröttsamma stereotyper av framförallt kvinnor som dominerar reklam- och medievärlden. Hon har sedan debuten med ”Hundra procent fett” för två år sedan lyckats muta in ett eget område i den svenska serievärlden.
Berättelserna drivs av ursinne över sakernas tillstånd, men ilskan kombineras med lika delar humor. Det borde egentligen inte vara möjligt att skapa roliga historier som är så fulla med pekpinnar, men Liv Strömquist lyckas på något sätt.
I ”Hundra procent fett” listade Liv Strömquist män som aldrig borde fått ha sex. I ”Einsteins fru” hänger hon ut kända män som behandlat sina fruar som skit: Albert Einstein, Jackson Pollock, Elvis och Stalin. Hon lyfter också fram den bortglömda anarkofeministen Voltairine som kämpade mot äktenskapet i slutet av artonhundratalet.
Roligast är utbrottet mot kärnfamiljens anhängare. Påven utpekas som den värsta hycklaren eftersom han själv softar ”omkring i ett slags mansseparatistiskt kollektiv baserat på rökelse, mansklänningar, homoerotik och guldhattar”.
Albumet präglas av en tydlig folkbildningsanda. Strömquist lämnar detaljerade källhänvisningar och det säger mycket om den intellektuella ambitionen att referenserna sträcker sig från tv-serien ”Vänner” till Simon Sebag Montefiores biografi om Stalin. Emellanåt blir det lite för mycket A-kurs i genusvetenskap, men det kanske krävs med tanke på den backlash som drabbat svensk feminism.
Nyligen klagade Nina Lekander på att dagens feminister är så traditionella: de drömmer om kyrkbröllop och monogama förhållanden. Hon kallade det för ”den oknullade generationen”.
Men nu verkar något vara på gång. Liv Strömquist tog täten redan förra året när hon skrev texten till sexserien ”Drift” (där idén förvisso var roligare än utförandet). Med ”Einsteins fru” stärker hon sin position som landets tuffaste knullfeminist.
Gå till toppen