Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

In the Valley of Elah

Långsökta anspelningar på David och Goliat och Annie Lennox sirapsballad ”Lost” över slutscen och eftertexter är på det hela taget de enda svaga punkterna i denna films mörka, vredgade, allvarsmättade försök att fånga Irakkrigets inre konsekvenser, skriver Jan Aghed.

OriginalTitle: In the Valley of Elah. Genre: Drama. DirectedBy: Paul Haggis. Actors: Tommy Lee Jones, Charlize Theron, Jason Patric, Susan Sarandon, James Franco, Josh Brolin, Frances Fisher. Country: USA. PublishYear: 2007.
Hans nya film har en rakare och betydligt trovärdigare berättarstruktur. Den använder sig av polisthrillern och polisutredningsformen för att utforska Irakkrigets fysiska, psykiska och moraliska följder för de amerikanska soldaterna – och i viss mån för irakierna själva – och blir efterhand en slagkraftig indirekt anklagelseakt över invasionens verkningar.
Pensionerade underofficeren och militärpolisen Hank Deerfield (Tommy Lee Jones, Oscarsnominerad för bästa manliga huvudroll) bilar från Tennessee till armébasen Fort Rudd i New Mexiko för att få reda på vad som hänt hans son Mike, som rapporterats försvunnen efter sin återkomst från Irak.


I Fort Benning i Georgia mördades 2003 en soldat vid namn Richard Davis. En skildring av händelsen publicerades i Playboy, och det är den som inspirerat Haggis film. Bara ett kort stycke in i handlingen visar det sig att Mike dödats av okända gärningsmän. Hank tvingas identifiera sonens stympade och förbrända kvarlevor och utnyttjar sen sin egen poliserfarenhet för att tillsammans med en lokal kvinnlig kriminalare (Charlize Theron) söka hitta de skyldiga. Knarklangare? Mikes egna kompisar? Ansträngningarna möts av ointresse från militärbyråkatin, som är mest angelägen om mörkläggning, och av sexistiskt motstånd från hennes manliga kolleger.
Hank Deerfield är en gammal militär ut i fingerspetsarna – han putsar skorna, pressar byxorna och sträcker sina sänglakan som om han fortfarande vore kvar på ett regemente i stället för ett motell. Parallellt med polisförhörens stigande spänning och förstärkt av bildfragmenten från Irak i mordoffrets upphittade mobiltelefon växer hans insikt om att sonen var djupt skadad av sina krigsupplevelser, att våldet förvandlat såväl Mike som många andra i USA:s trupper till psykopater (vilket filmen något tveksamt gör till en överraskning, trots att Hank är Vietnamveteran) och att hans egen metodiskt uppbyggda soldatvärld håller på att rasa samman.
Han är inte fri från rasistiska impulser. ”You fucking wetback - you wetback prick!”, ropar han till en misstänkt mexikansk-amerikan som försökt fly. Med Mikes död har Hank och hans maka (Susan Sarandon) mist två söner i krig. I ett telefonsamtal mellan honom och den förtvivlade hustrun utbrister hon att han drivit bägge till ett liv i uniform. Samtidigt som han väcker sympati kommer filmens av sorg förstenade far på så sätt att förkroppsliga en kritik av en militariserad kulturs destruktiva mansideal.
Långsökta anspelningar på David och Goliat och Annie Lennox sirapsballad ”Lost” över slutscen och eftertexter är på det hela taget de enda svaga punkterna i denna films mörka, vredgade, allvarsmättade försök att fånga Irakkrigets inre konsekvenser. Alltigenom med förstklassigt spel, men också alltigenom dominerat av Tommy Lee Jones som den stoiske och lakoniske huvudpersonen, ett porträtt med oerhört subtila psykologiska och emotionella skiftningar under en oglamorös, bedrägligt uttryckslös yta. Det är en av den otvungna hollywoodnaturalismens stora aktörer vi ser, en arvtagare till Gary Cooper, Spencer Tracy, Henry Fonda och Gene Hackman. Omöjligt att tänka sig att någon annan skådespelare skulle kunna bära upp ”In the Valley of Elah” med samma självklara och definitiva auktoritet.
Gå till toppen