Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Vatten, el, ventilation – allt måste bytas ut

Bussgaragen har underhållits till minsta möjliga kostnad för att fortsätta fungera.

Bild: Foto: Hussein El-Alawi
NORRA SORGENFRI. En oviss framtid har gjort att inga stora pengar lagts på renovering. Inomhustemperaturen ligger stadigt på åtta grader trots att värmefläktar stängts av sedan de rostat sönder. Stora sprickor i betonggolvet har lagats provisoriskt här och där. När taken börjat läcka har partier fått ny papp.
Den gamla smörjhallen får inte längre användas, eftersom golvet inte håller för trycket från de allt tyngre bussarna.
Serviceteknikern Lars-Göran Fors, som arbetat här sedan 1999, har svårt att tänka sig en förvandling av byggnaderna.
– Jag tror inte att det är lönt att hitta på något. Det skulle bli fruktansvärt dyrt, säger han.
Kommunens förvaltare Ronny Olsson har haft ansvar för bussgaragen sedan år 2000. När han kommunicerar med Lars-Göran Fors om problem handlar det oftast om att hitta tillfälliga lösningar. En del installationer är så gamla att delar inte går att hitta längre.
– Vatten, värme, el och ventilation – allt måste bytas ut, konstaterar Ronny Olsson på frågan om vad han tror om byggnadens framtida användning.

De äldsta båghallarna från 1930-talets början anses allra mest intressanta att bevara ur kulturhistorisk synvinkel. Nya delar har tillkommit bland annat på 1940- och 1960-talen.
Uttjänta datorer, en cykel med punktering, ett förråd med storgatsten och en papperskorg för hundbajspåsar hör till de udda inslagen i bussgaragen, som töms i september.
Betongpelare bär upp taket, så inre tegelväggar kan rivas för att göra den redan öppna ytan ännu större.
Bussreparatören Göran Olsson kör in en stor ledad grön buss i en av båghallarna för att byta däck. Han är uppvuxen i Ellstorp och pallade äpplen i de närliggande koloniträdgårdarna som liten pojke.
– Man vågade sig inte in i garagen. Man respekterade dem som jobbade här i uniform, minns han, som själv började arbeta i byggnaden 1971 och varit schemalagd för skift flera julaftnar.
Han känner vemod över tanken på att de flesta spårvagnshallarna rivits och kommer att sakna de gamla bussgaragen efter flytten i september. Om ingen del bevaras vill han komma och filma.
Gå till toppen