Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

Hon vågade göra skillnad

Hon har förändrat USA:s historia och fått fina utmärkelser för sitt mod. En 14-årig flicka som utmanade ett rasistiskt skolsystem. Men 50 år senare sitter ärren från tiden som mobbad och förföljd fortfarande i.

Bild: Foto: Jessica Andersson
Ungdomar är stolta, tuffa och handlingskraftiga när det gäller. Fånga den energin och arbeta för att den används i rätt riktning. Det kan vara nyckeln till en jämlikare värld.
Så resonerar Gloria Ray Karlmark. Slutsatserna bygger hon på helt egna erfarenheter.
– Alla handlingar är viktiga när det gäller att kämpa mot orättvisor och mobbning. Även de minsta. Det lilla du själv kan göra är hur viktigt som helst. Men du måste också se till att det verkligen blir gjort, säger Gloria Ray Karlmark.
1957 var hon en välartad, naiv, amerikansk 14-åring med flickdrömmar, bra betyg och en stark längtan efter att få börja på ett av landets bästa gymnasier. Hennes familj var välutbildad och uppväxtmiljön skyddad.
– Jag var en duktig elev som älskade att studera och såg verkligen fram emot att få börja i en väldigt välsedd skola. Men i samma ögonblick som jag nådde skolan miste jag min barndom.
Skolbyggnaden var omgiven av mängder med soldater. Flera tusen vita rasister stod samlade för att hindra de svarta eleverna att komma in i skolan. Det rådde lynchstämning. En svart docka dinglade i rep fästa i ett träd. Glåpord, men också rena dödshot haglade genom luften.
– Visst kände jag som alla andra svarta ungdomar i Södern till hur svarta kunde behandlas, men att det också kunde gälla min skolgång var obegripligt. Högsta domstolen hade ju förklarat att segregation i skolan inte var tillåten. Jag ville ju bara studera som alla andra.
Gloria Ray Karlmark talar om ärr som aldrig försvinner. Hur många erkännanden hon än har fått för sitt mod och sin beslutsamhet känner hon fortfarande smärtan av att under ett helt år ha blivit hånad, trakasserad och förföljd av andra elever, skolledning och hotfulla rasister.
– Så är det för alla som mobbats och förföljts. Därför är varje liten empatisk handling från omgivningen så betydelsefull. Lova dig själv att aldrig bli en del av den tysta majoritet som bara ser på medan andra behandlas illa. Att våga gör skillnad.
Trots att hon hade en soldat som ”body guard” i skolan var hon ständigt utsatt för förföljelse och trakasserier. En gång blev hon knuffad nerför en trappa. På rasterna kastade andra elever ideligen saker på henne.
– Ända sedan den tiden vill jag alltid sitta med ryggen mot en vägg. Annars vet man aldrig vad som kan hända. Bara en gång gick jag på skolans toalett, sen begrep jag att det var för farligt att vara ensam där.
Vid ett tillfälle blev hon väckt hemma mitt i natten av FBI-män som tog med henne till en polisstation för att ta fingeravtryck. Förklaringen till föräldrarna löd – ”så att vi kan identifiera hennes lik när vi hittar det”.
– Vi nio ungdomar höll ihop så mycket vi kunde. De ville ju faktiskt döda oss. Men vi gick i olika klasser och större delen av skoldagarna tvingades vi klara helt på egen hand.
En hel del vita elever tyckte det var bra att skolan släppte in svarta. Men de vågade inte visa det av rädsla för repressalier. En klasskamrat smög små uppmuntrande lappar till Gloria för att visa att hon brydde sig och såg henne.
– Hon utsatte sig för stora risker. Om mobbarna kommit på henne hade hon straffats hårt. Det hon gjorde var väldigt viktigt för mig.
Den spända situationen och all mediabevakning gjorde att hon mognade i rasande fart. En process som också fick henne att aldrig tveka om att hålla ut.
– Gloria Ray blev oviktig. Jag förstod snart att det handlade om principer, som rätten till ett värdigt liv och respekt för lagen. Jag är kristen och begrep aldrig varför jag skulle vara mindre värd inför den Gud som även de vita kristna bad till.
”Little Rock nine” som gruppen kallats bestämde sig tidigt för en ”icke-vålds-inriktning”. De hade Gandhi som förebild och var väl bekanta med Bibelns budskap om att ”vända andra kinden till”.
– Jag var bland de yngsta av oss nio och lärde mig snabbt av de andra. Vi blev fast beslutna att inte ta till våld, hålla huvudet högt och inte sänka oss till den andra sidans låga nivå.
Som när någon placerade en spik på hennes stol och hon satt på den under hela lektionen utan att röja en min. Väl hemma fick hon uppsöka sjukhus för skadan.
– Ändå står jag även i dag för principen om icke-våld. Jag har uppfostrat mina barn i andan att alltid visa andra människor respekt. Som homo sapiens är vi utrustade med en stor hjärna som gör att vi ska kunna klara konflikter utan att bruka våld.
Gång på gång har hon mötts av tacksamhetsbevis från människor som berättar hur deras liv förändrats av ”de nios” insats.
– Jag har mött många högt uppsatta i samhället som säger att de har mig att tacka för att de nått så långt som de gjort. Men erkännandena kommer inte enbart från svarta. Människor över hela USA följde dagligen vårt drama i tv. Åtskilliga vita fick därmed upp ögonen för hur människor behandlades olika i vårt land. Den insikten brukar de tacka mig för.
Under många år talade Gloria Ray knappt med någon om det som hänt. Såren från att ha blivit riktigt illa behandlad av människor hon själv inte gjort något ont ville inte läka.
Under den tiden hade inte ens ”de nio från Little Rock” någon direkt kontakt med varandra. Så är det inte längre. Gruppen har fått ett sent officiellt erkännande och också hedrats med flera offentliga utmärkelser. Bland annat fick de år 1999 motta USA:s främsta civila utmärkelse ”Congressional Gold Medal” ur president Bill Clintons hand. Högtidligheterna har lett till att de samlats och börjat prata om händelserna på 1950-talet. Webben har sedan gjort det lätt för dem att hålla kontakten.
– Vi har startat en stiftelse som varje år delar ut nio stipendier till lovande men fattiga svarta elever. Också ett exempel som visar att alla kan göra något litet för att förbättra världen. Pengarna kommer från sponsorer, men också från ersättningar vi får när vi är inbjudna för att berätta.
Regelbundet blir hon inbjuden till skolor när teman som rasism och främlingsfientlighet står på schemat. Men hon talar aldrig om situationen i Sverige.
– För mig är Sverige ett land utan rasism. Rasism känns osvenskt. När jag kom hit på 1960-talet blev jag varmt välkomnad och togs emot som av min egen familj. Under mina många år här har jag inte stött på den rasism som det talas om.
Hon känner betydligt större oro för dagens USA. Även om det finns färgade amerikaner på framstående positioner inom alla samhällssektorer går bara vartannat färgat barn ut grundskolan.
– Rassegregation är inte den stora frågan längre, men de ekonomiska klyftorna är enorma. Girighet har ingen hudfärg och tyvärr är det för få som vill dela med sig av sitt välstånd.
Barack Obama kan bli USA:s förste färgade presidentkandidat, därmed kanske också den förste färgade presidenten i USA. Ser du det som en stor framgång?
– Självklart är det positivt om Obama blir president. Men jag ser hellre Hillary Clinton på den posten. Hon är en mycket skicklig politiker som jag känner stor sympati för. Det är viktigare att få en kvinna än en färgad som president i världens mäktigaste nation, såsom världen är just i dag.

Historisk skolstrid i Little Rock

Gloria Ray Karlmark skrev historia när hon 1957, tillsammans med åtta andra ungdomar utmanade segregationen i den amerikanska skolan. Deras agerande ledde till en av de mest dramatiska händelserna i de svartas kamp för jämställdhet i det amerikanska samhället.
1954 förklarade USA:s Högsta Domstol att rasåtskillnad i skolor stred mot konstitutionen. I hennes hemstad Little Rock i delstaten Arkansas infördes integrerade skolor stegvis och 1957 fick svarta rätt att gå i gymnasieskolor där bara vita elever tidigare varit välkomna.
Men när Gloria Ray Karlmark och hennes åtta svarta kamrater ville börja på ansedda Little Rock Central High School stoppades de av tusentals demonstrerande rasister och soldater utsända av guvernören Orval Faubus.
Guvernörens beslut skapade en nationell politisk kris där delstaten hamnade på total kollisionskurs med president Dwight D. Eisenhower. Efter några veckors gastkramande dragkamp kommenderade Eisenhower ut tusen soldater med uppgift att skydda skolan och de nio svarta elevernas skolgång.
Under ständiga dödshot och med militära livvakter kunde eleverna genomföra ett skolår där de konstant mobbades och frystes ut av skolkamrater, lärare och hätska rasister. ”De nios” agerande uppfattas som ett av de viktigaste leden i bygget av den svarta medborgarrättsrörelse med Martin Luther King i spetsen som några år senare vände upp och ner på USA.

Gloria Ray Karlmark

Uppväxt: Little Rock i den amerikanska delstaten Arkansas.

Ålder: 65 år.

Bor: I Sverige, Stockholm sedan slutet av 1960-talet.

Familj: Maken Krister Karlmark, designer och tidigare professor vid Konstfack, samt de vuxna barnen Mats och Elin.

Yrkesliv: Examen i kemi och matematik vid Illinois Insitute of Technology, Chicago. Arbetade en stor del av sitt yrkesliv som systemanalytiker och patentingenjör för bland annat IBM och Philips i Sverige och Holland. Är pensionär i dag.

Aktuell: På besök i Malmö för att till firandet av FN:s dag mot rasism och diskriminering den 21 mars berätta om sina erfarenheter. Gloria Ray Karlmark framträder regelbundet som föreläsare på skolor, i församlingar och föreningar runt om i landet.

Gå till toppen