Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Birger Bergh: Vältalare som trollband sin publik

Professor Birger Bergh, har som tidigare meddelats avlidit. Hans närmaste är Birgitta Kurtén Lindberg samt barnen Nils-Erik, Gösta och Karin med familjer.

Birger Bergh var känd långt utanför de akademiska kretsarna som Birgittaforskare, som en av de lärde i Lund, som författare och föreläsare men även som mästare på klassisk gitarr. Latinet blev hans älsklingsämne i skolan.
Berghs pensionering blev startskottet till en intensiv verksamhet som allmänbildare. Han var själv en eminent stilist, och i medryckande stil har han under de senaste åren presenterat så vitt skilda personligheter som Karl den store, paret Abélard och Heloise, Francesco Petrarca, Samuel Pufendorff och Lars Wivallius för en svensk läsekrets. Han var en boren humorist och en praktiserande vältalare, som trollband sin publik efter konstens alla regler. Han kunde konversera obehindrat på latin, men med åren kunde allt färre hänga med i samtalet.
Många kan vittna om hans osjälviska hjälpsamhet och hans skarpsynta och skarpsinniga iakttagelseförmåga som seminarieledare och manuskriptgranskare. Hans råd efterfrågades också med framgång av författare till akademiska partsinlagor och hade Bergh valt juridiken i stället för språkvetenskapen hade han blivit en lysande advokat.
Birger Berghs sist utgivna bok blev Konsten att få rätt (2007). Den är en populär handledning, helt utan facktermer (smakar ricinolja, tyckte han), i hur man övertygar sina åhörare om det rimliga i en ståndpunkt, eller firar ett förmodat samförstånd kring vissa värden. Här kommer Berghs frustande Weltfreude och sarkastiska humor till sin fulla rätt. Det är en utmaning att läsa högt ur den och samtidigt hålla sig allvarlig. Alldeles stilenligt stupade han på sin post, i full verksamhet som föreläsare, och hans sista ord blev, "Jag tror vi får sluta här".
Birger Berghs lärdom och lysande talekonst i all ära: han var framför allt en mästare i vänskapens och humanitetens konst, en akademiker utan olater, en lärd som inte paraderade med sin lärdom. Han godtog människor av alla slag som sina jämlikar.
Efter en samvaro med honom gick man alltid vidare med större tillförsikt.
Vi är många som i honom sörjer en oförliknelig vän.
Anders Piltz, professor emeritus i latin, Lund
Gå till toppen