Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kävlinge

De ska rädda barn från organligor

Sofia och Christian Lindblom har ett vackert hus i Barsebäck, en frisk treårig son och båda har jobb. De vill använda sin ställning för att göra världen lite bättre för andra. Nu startar de ett barnhem i Nepal.

BARSEBÄCK. För fem år sedan arbetade Sofia Lindblom som volontär på ett barnhem i Nepal. Förra året såldes barnen till organhandlare i Indien.
Tack och lov ingrep den nepalesiska polisen. Barnen hittades vid gränsen och fick komma tillbaka till Katmandu. Nu bor de istället på andra barnhem runt om i staden.
I höstas träffade Sofia Lindblom ett av de räddade barnen på skolan.
– Vi kunde inte säga så mycket. Jag bara kramade henne och vi grät.
Sedan säger hon:
– Jag lärde ändå känna dem bra. Vi bodde ihop i tre månader i ett litet rum.
När Sofia Lindblom kom till barnhemmet för första gången upplevde hon det som misär. Barnen hade loppor. De hade aldrig borstat tänderna eller tvättat händerna. De var undernärda, eftersom deras kost bestod av ris.
Men de hade det bättre än andra barn som bodde på gatan.
Sofia Lindblom mejlade hem till sina vänner och snart uppstod spontana insamlingar för att hjälpa barnhemsbarnen.
– Jag fick kontakt med läkare och tandläkare och kunde få barnen undersökta. Jag lyckades också få pengar för att betala skolavgifter till dem.
När hon reste hem efter tre månader hade hon ångest. Vad skulle hända med barnen? Vad var egentligen poängen med att hon bara var där ett litet tag – och sedan försvann?
Då Sofia Lindblom kom till Nepal för allra första gången, hade hon rest i nästan hela världen. Men det här var annorlunda.
– Så fort jag satte min fot i Nepal förstod jag att det var min plats på jorden. Om det har funnits ett tidigare liv, så har jag levt i Nepal.
Det var för åtta år sedan. Sofia Lindblom är från Gnosjö i Småland. Hon lärde snabbt känna en nepalesisk familj.
Andra gången hon reste dit tog hon med sin man Christian Lindblom. De träffade återigen den nepalesiska familjen och fotvandrade i bergen. Sammanlagt har Sofia Lindblom rest sju gånger till Nepal. Vid ett av de tillfällena valde hon att stanna kvar för att arbeta på ett barnhem.
– Jag ville göra en insats, hjälpa någon, inte bara vara där som turist.
Hon och hennes man fortsatte att betala barnhemsbarnens skolavgifter och böcker. Det hade barnhemsföreståndaren inte råd med. Många nepaleser vill hjälpa föräldralösa barn och de skänker mycket till barnhem – men inte pengar utan ris och mat.
När Sofia och Christian Lindbloms son föddes, hemsöktes hon av barnen hon hade lämnat i Nepal.
– Jag satt uppe på nätterna och ammade och tänkte på barnen och grät.
När paret reste tillbaka till Nepal i höstas, bodde de hos familjen de lärt känna. Deras son lekte med familjens yngsta son.
I Sverige hade de pratat lite löst om att de borde starta ett barnhem med sponsorer från Sverige. Ett barnhem som hade lite mer långsiktighet, där barnen fick pengar till skolavgifter och böcker. Och ett barnhem som inte behövde flytta runt för att föreståndaren inte kunde betala hyra.
– Men vem skulle driva det? Fast i höstas så frågade faktiskt våra goda vänner om vi inte ville starta ett barnhem tillsammans med dem, säger Sofia Lindblom.
Då föll sista pusselbiten på plats och nu är det igång. Tanken är att få ihop företag som ska sponsra barnhemmet under några år. Sofia och Christian Lindblom arbetar nu hårt med att hitta företag, bland annat genom att hålla föredrag på Rotaryföreningar runt om i södra Sverige.
Gå till toppen