Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Rara baggar har bosatt sig i brottet

I en liten planta av gulreseda har Mikael Molander sitt senaste fynd – en Phyllotreta procera. Den har tidigare inte setts norr om Berlin. Nu lever den bland 161 sorters skalbaggar i Limhamns kalkbrott.

LIMHAMN. 161 arter är vad Mikael Molander funnit hittills. Men han har sommaren på sig.
Malmö kommun har gett honom uppdraget att inventera skalbaggar inför förvandlingen av kalkbrottet till naturreservat.
Han vill gärna medverka till att det stora brottets nya framtid planeras på rätt sätt.
– Jag hoppas att det inte blir för städat, säger han.
Under bortglömda masonitflak kryllar det av liv. Inte bara av sammetslöpare, jordlöpare och sådana täckvingade kryp som Mikael Molander studerar. Också årsgamla grönfläckiga paddor hoppar förskrämt ut när han lyfter på skräpet. De lever gott intill vattenpölar och i vassen längst ner i djupet.
– Diken vid vägkanter skulle kunna vara intressanta för dem. Men också där sprids gifter, säger Mikael Molander.
När små åkerlappar slås samman till stora, rationella jordbruksmarker och grödorna gödslas och besprutas återstår bara några få oaser för en del av insekterna. Mikael Molander visar en gulkantad sammetslöpare och berättar att den bara finns på tio platser i Sverige. Minst sju av de skalbaggar som han hittat i Limhamn är utrotningshotade.
Fast han talar om sammets­löparen som en Chlaenius vestitus. Mikael Molander rabblar latinska namn på växter och insekter och bokstaverar vart och ett av dem nästan utan att tveka.
Han har studerat skalbaggar i flera år. I fjor vann han en resa till Nobelfesten med en uppsats om 415 arter i fem skånska grus- och sandtag. År 2004 hittade han en axlöpare, Zabrus tenebrioi­des, som inte setts i Sverige på 52 år vid Citytunnelns nedfart i Holma.
– Det tar aldrig slut. Det är helt omöjligt att inte komma på en massa nytt, säger han som förklaring till sitt intresse för skalbaggar.
Det finns nästan 4¿500 arter av skalbaggar i Sverige och 300¿000 i hela världen. Trots att de är bland de mest studerade av alla insekter är det fortfarande mycket i deras liv som fortfarande är okänt.
– Vi vet inte hur de sprider sig och vi vet inte vilka trädslag de olika arterna lever i, säger han som exempel.
De äts av vissa fåglar och kanske även av paddor och grodor. Men för de flesta djur smakar de illa. Däremot gör en del av dem nytta genom att bryta ner organiskt material i naturen.
Mikael Molander är 20 år gammal och läser biologi i Lund med sikte på att bli forskare. Han tror att kommer att ägna sig åt skalbaggar livet ut.
Han vet ingen annan i hans egen ålder som har det intresset. Den yngste han känner till är 28 år.
– Polarna tycker det är okej bara jag inte pratar om det för mycket, säger han.
I september ska han börja skriva sin rapport till kommunen. Han hoppas att miljön ska kunna bevaras som den är för djur och växters skull och vill helst inte se att marken planas ut för att det ska bli säkrare att gå. Men han vill inte stoppa allmänheten från att komma ner i brottet.
– Absolut inte. Allemansrätten ska gå i första hand.

Kalkbrottet sägs rymma alla hus i Malmö

Limhamns kalkbrott blir kommunägt i slutet av månaden, om ingen överklagar kommunens beslut om avtalet med Heidelberg Cement.
Kalkbrottet ska bevaras som naturreservat. Kommunen får bidrag till skötseln från Naturvårdsverket och Heidelberg Cement.
Brottet började grävas ur år 1870. Kalkstenen blev grunden till Cementa och Skånska Cementgjuteriet. Brytningen upphörde 1992. Brottet är 70 meter djupt och sägs ibland vara så stort att det kan rymma Malmös alla hus. Det hålls torrt från grundvatten genom ständig pumpning.

Skalbaggar övervintrar oftast som larver

Skalbaggar (Coleoptera) har täckvingar över bakkroppen som skyddar både den och de mjuka flygvingarna. De äter växter och andra smådjur om de inte är vedlevande som till exempel granbarkborren. Livslängden är i regel ett år. Oftast övervintrar de som larver.
Gå till toppen