Inpå livet

Han mobbades av sin fröken

Erik blev mobbad i skolan. Av sin lärare. Efter mer än två år i hennes klassrum blev han sjuk och vägrade lämna hemmet.
– Fröken behandlade mig som en hund, hon sa sitt där, vänta här och lät mig inte alltid vara med, berättar Erik.

Bild: Illustration: Tove-Siri Antonsson
Trots att det gått ett par år sedan han slutade på skolan är det svårt att prata om den jobbiga tiden. Det dröjde innan föräldrarna förstod vad som hände i klassrummet.
– Vi fick via en skolkompis höra att fröken var orättvis mot Erik, säger mamma Lisa.
Erik blev inte behandlad som de andra klasskamraterna av klassläraren.
– Hon satte sig ofta på min bänk, med ryggen mot mig, och pratade till klassen. Det var en tydlig markering att strunta i mig, det kändes jättejobbigt, säger Erik.
En gång skulle klassen göra något viktigt på skolan men Erik fick inte följa med. Han fick inte reda på vad de skulle göra eller varför han inte fick följa med.
Det hände också att han fick skulden för saker som hänt och att han ombads förklara känsliga, personliga saker inför klassen trots att han inte ville.
– Hon var orättvis mot mig, slår Erik fast.
Mamma Lisa säger att kränkningarna var subtila.
– Det hade varit enklare att bemöta slag och skrik, säger mamma Lisa.
Frökens sätt påverkade också de andra barnen.
– Det blev legitimt att hacka på honom. Så några klasskamrater började också göra det, berättar pappa Lars.
Andra klasskamrater stöttade och försvarade Erik gentemot läraren.
Mamma Lisa berättar om hur den lille glade småskolekillen förvandlades till en ensamvarg.
– En dag i femman bröt han ihop, han grät så att han skakade när han berättade vad som hänt, säger mamma Lisa.
Den dagen hade Erik pockat på uppmärksamhet mer än fröken klarade. Hon ryckte tag i Erik och släpade iväg honom till ett annat klassrum, slängde böckerna på bordet och sa att nu skulle han sitta där och räkna helt tyst.
Familjen tvekade in i det sista att byta skola, de trodde att det skulle lösa sig. Men trots många möten och att psykolog kopplades in gick det inte att få rätt på situationen.
– Jag tror ärligt talat inte att läraren förstod hur illa hon gjorde, säger pappa Lars.
De är upprörda:
– Skolan finns till för elevernas skull, barnens bästa måste alltid komma i första rummet, säger mamma Lisa som är mån om att poängtera att det finns massor av fantastiska lärare i skolan.
När Erik till slut gav upp ville han inte lämna hemmet.
– Det var jättejobbigt att se som förälder. Han ville inte göra någonting, säger pappa Lars.
Då hade förtroendet för vuxna rasat till noll. Han litade inte på någon. Och var jättearg.
Efter ett par månader hemma bestämde de sig för att byta skola. Efter lite inkörningsproblem är nu Erik som vilken skolelev som helst, även om han är ett år äldre eftersom han kom efter och fick gå om en årskurs. Nu går han i årskurs 8 och fick sina första betyg i höstas. De visar på en flitig kille med bra studiehuvud.
– Nu är det roligt att gå i skolan. Mina favoritämnen är matte och NO, säger Erik.
Familjen anmälde efter mycket tvekan sin historia till Skolverket. Skolan har, som nästan alltid, delvis en annan bild av vad som hänt. Men Skolverkets beslut är glasklart, skolan fick kritik för att den inte levt upp till kraven i arbetet mot kränkande behandling. Det kändes som en seger för familjen. De fick svart på vitt att läraren gjort fel och att skolan inte gjort tillräckligt.
Läraren har inte längre kvar sin roll som klasslärare utan är resurslärare istället.
– Det känns skönt, säger Erik.
Erik, Lisa och Lars heter något annat i verkligheten.

Mobbade barn utan hjälp från vuxna

Mobbning är en av de vanligaste anledningarna att kontakta Barnens Rätt i Samhället (Bris) via Barnens Hjälptelefon eller Bris-mejlen. Och det är fler pojkar än flickor som hör av sig om mobbning. Det visar Bris-rapporten 2008.
De flesta barn som hör av sig om mobbning har inte fått annan hjälp. Vuxna, exempelvis lärare, har lovat hjälpa till men det har inte blivit bättre. En del barn berättar också att de blivit direkt kränkta när de försökt få hjälp, deras uppgifter ifrågasätts, skriver Bris.

Vem kan man prata med om en lärare är elak?

Min lärare är snäll mot vissa i klassen och dum mot vissa. Får man säga att eleverna är knäppa och dumma? Finns det någon gräns som lärare kan gå över så att de inte får vara lärare eller så?

Mejl till Bris från flicka 15 år

Läs alla artiklar om: Livet i skolan
Gå till toppen