Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Himma

Från trist 70-tal till tidigt sekelskifte

Mexitegelvillan såg inte direkt ut som drömhuset. Men Thomas Persson och Therese Törn såg husets potential.

MALMÖ. När Thomas Persson och Therese Törn för fjorton år sedan letade hus hade de två önskemål: inte mexitegel, men gärna matsal. Ändå blev det just en mexitegelvilla de köpte.
– Mexitegel var det fulaste vi visste. Men när vi steg in i huset blev vi så förtjusta i rummen i fil med höga dubbeldörrar, det var så fint! Och så fanns här ju en matsal, berättar Therese Törn.
Efter flera års omsorgsfull renovering har de letat sig ner genom årsringarna och huset börjar se lika ståtlig ut som i sin forna glans 1916.
– Vi har rivit ut gammal renovering, säger Thomas Persson.
Han har karvat upp flera lager mattor och tjära på golvet innan han kom ner till trägolvet som putsats och oljats. Innerdörrarna rensades på masonitskivor och fram trädde vackra spegeldörrar. Den snirkliga stuckaturen i taken har lagats med gips, och trasiga golvlister har renoverats och kompletterats.
Thomas Persson och Therese Törn har läst sig till gamla metoder; ambitionen har varit att återskapa så långt det går.
– Vi har lärt oss mycket. Det har varit jobbigt men kul, säger Thomas Persson.
Huset har en snart hundraårig historia. Då, 1916, låg det vid handelsgatan i den lilla byn Hohög i utkanten av Malmö. I gathuset fanns ett skomakeri, grannhusen inrymde skrädderi och rökeri. I dag är Torshögsgatan en lugn återvändsgränd på Videdal.
– En rolig detalj är att framsidan på huset var vackert pyntat med friser runt fönster och gavlar, det var den sidan man visade upp. Baksidan var betydligt enklare smyckad, den var inte lika viktig, säger Thomas Persson.
Det upptäckte de när mexistenen revs ner. Bakom fasaden kunde man skönja konturerna av den gamla dekorationen som paret noggrant mätte och lät återskapa.
– Mexiteglet var nog bara uppsatt som en modegrej. Det gav i alla fall inte bättre isolering, huset hade redan tvåstensmur med luftspalt emellan och vi har inte märkt någon skillnad på energiåtgången sedan vi tog bort teglet, säger Thomas Persson.
Tvärtom har miljön i huset blivit bättre när man öppnat gamla ventilationsgångar och rivit bort tillsatt isolering.
– Gamla stenhus är bra hus, byggda med rejäla material. Det här huset kan nog stå i hundra år till, säger Therese Törn.
Båda är intresserade av historia och har även en förkärlek för antika möbler från 1700- och 1800-talet.
– Gamla möbler har en annan själ, jag tycker de förmedlar ett lugn, säger Therese Törn.
En gammal gjutjärnsspis har tagit plats i vardagsrummet. Den fick ersätta en betydligt nyare kamin som hade installerats av en tidigare ägare.
– Huset lär ha haft gjutjärnsspisar från början. De såg förmodligen inte ut så här, men det är i alla fall närmare sanningen än kaminen, säger Thomas Persson som hittade den rostiga järnspisen på en skrot i Norge. Han har renoverat den själv genom att blästra och svärta den.
Renoveringen är ett ständigt pågående projekt. Det återstår fortfarande delar som ska återskapas och bytas ut.
– Fönstren ska så småningom bytas ut mot tidsenliga som de såg ut 1916, med tre delar och småfönster över. Över ytterdörren vill vi återskapa det halvmånefönster som en gång fanns där, säger Thomas.
På önskelistan står också en dubbel entrédörr och att byta ut tegeltaket mot ett valsat plåttak.
– Vi gillar det gamla. Kanske blir nästa projekt ett äldre hus, från 1700–1800-talet, så att möblerna kommer i rätt tidsepok.
Gå till toppen