Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Hon vill ha rätt till en värdig död

Malmöbon Gertrud Johnsson upplevde sin mamma få en långsam och plågsam väg mot döden i Alzheimers sjukdom. För att undvika samma öde är hon aktiv medlem i föreningen Rätten till en värdig död.

Därför är hon en synnerligen aktiv medlem i föreningen Rätten till en värdig död. Senast har hon fått regionpolitikerna i Skåne att öppna för livstestamenten i patientjournalerna.
– Vi som har sett äldre anhöriga och vänner lida förstår alla argument för dödshjälp. Det är så ovärdigt att sluta sitt liv så, säger hon.
Aktiv dödshjälp är ett känsligt ämne. Samtliga politiska partier utom kristdemokraterna är splittrade i frågan.
Däremot blir indirekt dödshjälp allt mer accepterat för den som är hjälplöst sjuk eller skadad. Men det gäller att läkarna får veta att patienten verkligen vill avstå från behandling.
Därför kämpar Gertrud Johnsson hårt för att livstestamenten ska bli etablerade i svensk sjukvård.
I Danmark har livstestamenten juridisk giltighet. Tiotusentals sådana har registrerats vid Rigshospitalet i Köpenhamn som administrerar dem.
I december 2004 fick regeringen en utredning på sitt bord där det föreslås att livstestamenten ska följas även i Sverige. Förslaget hamnade snabbt i en skrivbordslåda på departementet där det ligger kvar.
Rätten till en värdig död (som nyligen bytte namn från Rätten till vår död) har via brev och telefonsamtal försökt ta reda på vilka planer som finns för behandlingen av utredningens förslag, men inte lyckats få något svar.
– Det är så typiskt. Allt som rör sådana här frågor är så känsligt. Ingen vågar ta i dem, säger Gertrud Johnsson.
Ett livstestamente - eller livsslutsdirektiv - säger i korthet att den som skrivit under det avböjer livsuppehållande behandling om läkarna bedömer att tillståndet är utan återvändo.
Behandlingen ska bara lindra lidande, även om döden därigenom påskyndas.
Två vittnen ska skriva på dokumentet. Men sedan ska det finnas tillgängligt om den som skrivit under det inte kan meddela sig med läkaren.
Nu verkar Gertrud Johnsson ha fixat det. Åtminstone för skåningarna inom en snar framtid. Enligt principen att om man ska få något gjort får man se till att göra det.
– Jag tog kontakt med Carl Johan Sonesson i Region Skånes regionstyrelse. Nu ligger det ett förslag från honom om att framtidens journalsystem ska kunna hantera sådan information så det följer ens jornaler.
Alltid något, i väntan på att Sverige så småningom ska följa Danmarks exempel.
Aktiv dödshjälp lär ligga längre bort i tiden. Trots att 78 procent av svenskarna enligt en Sifoundersökning häromåret vill tillåta det för den som är oåterkalleligt sjuk.
Men gränserna förskjuts sakta men säkert i frågan. För drygt ett år sedan ändrades rekommendationerna för livsuppehållande vård av Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.
Nu kan en läkare enligt de etiska rekommendationerna följa en patients klara önskan att avstå från livsuppehållande behandling. Gäller det en patient som ligger i respirator är det nu tillåtet att söva patienten och sedan stänga av respiratorn.
Har patienten inte kunnat ta beslutet själv just då ska livstestamente följas eller läkaren samråda med anhöriga om patientens inställning.
För några månader sedan kom också Statens medicinsk-etiska råd vid en expertkonferens om patientens självbestämmande i livets slutskede fram till att det är både tillåtet och accepterat att avstå från eller avbryta livsuppehållande behandling.
Rådet fann också att det finns "en uppslutning" kring att avbryta pågående behandling och till exempel sätta sövande dropp så att patienten sover sig in i döden på en-två veckor.
Läkarassisterat självmord och aktiv hjälp vid självvalt livsslut är däremot tveksamt.
Samtidigt gjorde Svenska läkaresällskapet nyligen en enkät bland 1 200 medlemmar om de kunde tänka sig att skriva ut läkemedel avsedda för självmord till svårt sjuka patienter.
Ja, sa 34 procent. Nej, sa 39 procent. 25 procent var tveksamma. Yngre läkare var mer negativa än äldre.
– Den som har upplevt mer av åldrande och sjukdom i sin omgivning har naturligtvis en annan inställning, säger Gertrud Johnsson.
– En bekant till mig som var svårt sjuk sa att han bara ångrade en sak - att han sålt bilen. Då hade han gjort det som läkaren inte ville hjälpa honom med. Som så många i den situationen.
Socialstyrelsens medicinsk-etiska råd konstaterar mycket riktigt att det finns en omfattande rädsla bland många äldre för ett ovärdigt livsslut och bristande vård och självbestämmande. Och att en fjärdedel av alla självmord begås av människor över 65 år.
Gertrud Johnsson menar att det finns en bristande värdighet både i att tvingas fortsätta leva om det återstående livet bara är en plåga och i att tvingas ta livet av sig under mer eller mindre våldsamma former.
– Man ställer ju till det för andra människor, och det vill man ju inte.

FAKTA/Dödshjälp

Bara tre länder och en stat i USA tillåter aktiv dödshjälp:
* Schweiz sedan 1941 där lagen tillåter assisterat självmord. Både läkare eller annan person får hjälpa till.
* Holland sedan 1984. Lagen skrevs om 2002 till att både omfatta frivillig dödshjälp och läkarassisterat självmord.
* Belgien sedan 2002. Dödshjälp tillåten utan närmare definition.
* Oregon, USA, sedan 1997. Enbart läkarassisterat självmord.
I Schweiz, Holland och Belgien måste två läkare bedöma tillståndet hos patienten. Om det råder tvivel om patientens förmåga att fatta beslut måste en psykolog konsulteras.
Källa: World Federation of Right to Die Societies

FAKTA/Rätten till en värdig död

Den svenska organisationen för opinionsbildning i dödshjälpsfrågor bytte nyligen namn från Rätten till vår död.

Den grundades 1973 av journalisten Berit Hedeby sedan hon skrivit ett debattinlägg i DN om hur orimligt det var att hennes mamma lidit svårt en längre tid innan sin död i cancer.

1977 hjälpte Berit Hedeby en svårt MS-sjuk man att begå självmord med en injektion och dömdes i Högsta domstolen till ett års fängelse för dråp. I ett annat uppmärksammat fall 1987 kvävde en man sin svårt sjuka hustru med en kudde och dömdes till villkorlig dom för dråp.

Rätten till en värdig död har i dag cirka 2 000 medlemmar (www.rtvd.nu).

Gå till toppen