Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Franska örfilar

Debatten om uppfostran är livlig i Frankrike. Men när örfilen kommer på tal blir det alldeles tyst, konstaterar Julia Svensson.

Europarådet lanserar en kampanj mot barnaga och Le Nouvel Observateur tar itu med smisk och örfilar. För även om aga i franska skolor förbjöds 1834 har örfilen aldrig gått ur modet.
François Bayrou skröt inför valet 2002 om hur han klippte till en 10-årig ficktjuv. Den lärare som dömts för att ha smällt till en uppnosig elev får medhåll från både kolleger och premiärminister.
Kärt barn har många namn sägs det.
Men i Nouvel Obs har de olydiga ännu fler: slynglar, rackare eller helvetiska avkommor. Många intervjuade säger att en örfil har väl aldrig skadat.
De franska barnens uppförande har nu nått den grad av förfall att orden inte räcker till.
Debatten om liberal uppfostran har aldrig varit livligare. Samhället vacklar och förfasar sig. Men när örfilen, la gifle, ifrågasätts blir det ofranskt tyst och Frankrike skickar ingen till Europarådets konferens. Vart har ungas respekt för auktoriteter tagit vägen? Det har folk frågat sig i alla tider. Det är faktiskt en konst att vara en bra förälder – och där konsten tar slut tar våldet vid.
JULIA SVENSSON
medarbetare på Kulturredaktionen
Gå till toppen