Kävlinge

Seglarnas ö fylls med musik

En gammal militärö mitt i Öresund håller på att blomma upp. Tore Svensson har köpt Flakfort och nu ska det bli klassisk musik på den gamla danska militärbasen.

FLAKFORT-BARSEBÄCKS HAMN. Vi tar färjan från Köpenhamn till Tore Svenssons ö, Flakfort. Med är också Kristofer Wåhlander. Det är han som ska se till att det händer saker på ön i sommar. Han känner många världsberömda klassiska musiker som är sommarlediga och sugna på att spela på en gammal militärö mitt i Öresund.
När Kristofer Wåhlander och Tore Svensson badar bastu tillsammans är det bara Kristofer Wåhlander som hoppar i vattnet efteråt.
– Tore tycker inte om vatten, fnissar Kristofer Wåhlander.
Ja, varför köper man en ö mitt i Öresund när man inte tycker om vatten?
– Ön sticker ju upp ur vattnet. Dricka vatten går bra, men inte vara i det, säger Tore Svensson.
Han är 53 år, klädd i ett par slitna jeans, en grå fleecetröja, svarta loafers och med en röd kam i bakfickan. Kristofer Wåhlander är yngre, 32 år, klädd i vita linnebyxor, vit skjorta med smala kritstreckslinjer och en svart kort yllerock.
Allt började på en fest i november förra året på Pinhättan i Barsebäck. Både Tore Svensson och Kristofer Wåhlander bor i byn och är med i villaföreningen Hamnalaget.
Det var en fest med ryskt tema och Kristofer Wåhlander höll föredrag. Han är bygdens son, född i Löddeköpinge, men utbildad i klassisk gitarr och sedan till dirigent i London och Sankt Petersburg. Där ligger fortfarande hans arbetsplats och hans symfoniorkester – Sankt Petersburg Festival Orchestra.
Rysk mat sammanförde
– Jag höll föredrag om Ryssland på Pinhättan och det serverades rysk mat och ryska drycker. Mittemot mig satt Tore Svensson. Innan kvällen var slut bestämde vi oss för att göra något på Flakfort.
I sommar blir det en musikfestival med fyra konserter där hundra biljetter per konsert släpps – hälften i Sverige och hälften i Danmark.
– Min största drivkraft är att jag tycker att det måste bli mer kulturutbyte mellan Danmark och Sverige, säger Kristofer Wåhlander.
Det var en skräll 2001 när svensken Tore Svensson köpte den danska militärön Flakfort. Det finns en annan konstgjord militärö i närheten som heter Middelgrundsfortet. Den ägs av en dansk. När de byggde om på Middelgrundsfort hände en olycka, en svensk arbetare drunk­nade i betongen. Och under visningarna på ön lär den danska guiden berätta att den svenska arbetaren hette: Tore Svensson.
– Det hette han naturligtvis inte alls, säger Kristofer Wåhlander.
Tore Svensson fick dessutom Flakfort billigt. Ön annonserades ut för tolv miljoner danska kronor några år tidigare. Priset blev tre miljoner danska kronor, 2001. Pengar som Tore Svensson hade tjänat ihop på att starta Sveriges första företag som sålde centraldammsugare.
– Vi danskar var chockade när en svensk köpte ön. Det är ju ett gammalt militärfort! säger Søren Avnstrøm.
Han står i kön till färjan som är på väg tillbaka till Köpenhamn. Han är chef på akuten på Amager Hospital. De har varit på ön för att diskutera visioner för avdelningen och hur de vill arbeta i framtiden.
– Det har gått fint. Alla är nöjda. Många har öppnat sig och luften har blivit rensad från konflikter. De är trötta nu för vi har druckit ganska mycket öl, berättar han.
Flakfort kändes som det naturliga stället att ha ett möte på – nära sjukhuset, men ändå så långt borta och ingenstans att fly. Dessutom är ön ett naturligt utflyktsmål för alla köpenhamnare.
– Ön är ju fortfarande dansk, och Sverige är ju trots allt en del av Europa, säger Søren Avn­strøm och rycker på axlarna.
Militären övergav ön 1969. 1975 gavs ön till seglarna. Det var så Tore Svensson kom i kontakt med Flakfort. Han hade segelbåt på 80-talet och det finns knappt några öar i Öresund. Då var ön skräpig, få toa­letter fungerade och den hade blivit ett tillhåll för haschrökande alternativdanskar.
– Det är knappt så längre. Det är två från Christiania som har årskort på färjan och som brukar komma hit för att koppla av.
När Tore Svensson köpte ön hade han stora planer på att bygga ett hotell med en skybar. Av det har det blivit intet.
– Det går inte för att ön är kulturminnesmärkt. Vi får inte bygga något utanpå ön.
Han säger att hans företag har lagt ner ungefär tio miljoner kronor på att restaurera och bygga på ön. Ja, för egentligen ägs ön inte av Tore Svensson personligen utan av hans företag Malmö­kranen AB. Som utlänning får man inte äga fast egendom i Danmark. Och nej, Flakfort har inte gjort honom rik.
– Det går runt. Det hade varit lyxigt om man kunnat ha ön som sin sommarstuga och sitta i en Baden–badenstol och njuta.
Numera har han gett upp sin segelbåt och istället köpt en motorbåt. Det är oftast den som han tar till Flakfort. Fast det är inte han som står och tar betalt av besökande fritidsbåtar i lusthamnen, inte heller han som håller i de historiska rundvandringarna eller ens städar toaletterna och duscharna på Sailors corner.
– Nej, jag är anställd på ett företag som säljer rulltrappor. Min son Bengt däremot han är här ute fem dagar i veckan.
Restaurangen på ön sköter en dansk krögare, och företags­event som går i stil med ”Fångarna på fortet” sköter ett annat företag. Tore Svenssons företag inkasserar bara hyran.
Det finns ett ställe som är sig likt sedan ön övergavs av militären – den övre delen av fortet. Den delen var tänkt att användas av soldater i aktiv strid. Nu har Flakfort aldrig varit inblandat i någon strid. Däremot var fortet under andra världskriget invaderat av tyskar – liksom övriga Danmark. Då var kanonerna riktade mot Sverige.
– Tyvärr finns det inga kanoner kvar på ön. Det hade varit tufft att ha kvar en överst. Riktad mot Sverige, mot Barsebäcks­verket, säger Tore och flinar.
På toppen finns det 300 meter långa tunnelsystemet med tillhörande rum. ”Tobagsrygning forbudt” är målat på väggen. Det är från militärens tid. Bredvid har picknickande danskar rispat in andra saker som: Guns N’ Roses, Jesus Lives Here, Hitler och Grete er smuk.
– Här får det vara som det är, säger Tore Svensson.
Det är i den nedre delen som han har satsat pengarna. Därnere är väggarna inte längre fuktdrypande och mörka, utan vitkalkade och vid restaurangen är takmålningarna istället färgglada och de föreställer Neptunus och fiskare.
Längst österut ligger konferensrummet. Det är där Kristofer Wåhlander nu har bokat in artister. Det är ett stort rum med valv och vita väggar. Ett renoverat dieselaggregat står i hörnet – det försåg tidigare fortet med el.
– I taket sitter akustikdämpare. De kommer vi att ta ner och laborera med så att ljudet blir perfekt. Scenen ska vara längst bort och vi ställer upp hundra stolar så att publiken kan se. Sedan är det levande stearinljus i gången bort mot restaurangen.
Kristofer Wåhlander misstänker att det är mest äldre som lyssnar på klassisk musik i Sverige och Danmark, men han hoppas att de unga också hittar till Flakfort. I Sankt Petersburg är medelåldern i hans symfoniorkester 25 år – lika ung som publiken.
– Det är kul att göra något på hemmaplan. Och på Flakfort kan svenskar och danskar mötas på mitten.

FAKTA/Musik på Flakfort

26 juli: Sångarna på fortet. Lunds studentsångare – men inte hela gänget som brukar vara på tv, utan bara eliten. Enligt Kristofer Wåhlander, ”en av världens bästa manskörer” och ja, de kör ”Vintern rasat”.
2–3 augusti: Flakfortsvirtuoserna. Dirigent Kristofer Wåhlander och femton toppmusiker från London Symphony Orchestra, Göteborgs symfonikerna, Danmarks Radios symfoniorkester.
9 augusti: Craig Ogden. En av världens bästa klassiska gitarrister, enligt Kristofer Wåhlander. Känd för den breda allmänheten för att han spelat filmmusiken i filmen ”Notting Hill”. Andra meriter är att han har spelat solokonserter med London Symphony Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra och BBC Symphony Orchestra.

FAKTA/Flakfort

Byggdes 1910–1914

Den konstgjorda ön byggdes mellan 1910 och 1914. Den var en del av Köpenhamns försvar och användes av militären fram till 1968.

Ön är 23 meter hög och 30 000 kvadratmeter stor. Den innehåller en byggnad i två våningar med gångar som förbinder en övre del med luftvärnskanoner, sovsalar och liknande med en undre del med maskinhall och kasernbyggnad som på sin tid rymde 550 man.

Mellan 1969 och 1975 låg ön övergiven och blev sjörövarnas byte. Allt löst stals – till och med vågbrytaren. Ön höll på att gå under.

1975 tog segelklubbarna, en privat fond, Köpenhamns kommun och privatpersoner över ön. Vågbrytaren byggdes upp igen.

2001 köpte Tore Svensson ön av den danska staten. I reglerna står att ön måste hållas öppen för allmänheten och att ägaren måste stå för normalt underhåll.

Gå till toppen