Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

"Det var inte meningen att någon skulle dö"

Första underrättelsen om det nidingsdåd som under gårdagen väckte afsky och bestörtning. Så börjar artikeln om attentatet mot Amalthea i Sydsvenskan den 13 juli 1908.

Sommaren 1908: Hamnkonflikt i Malmö. En bomb med politiska förtecken briserar på fartyget Amalthea. En dör, tjugotre skadas. Attentatsmannen heter Anton Nilson och är ungsocialist.
Sommaren 2008: Kommunen avtäcker en bronsplatta med orden: Amaltheadådet har en framträdande plats i den svenska politiska historien.
För hundra år sedan sprängdes logementsfartyget Amalthea i Malmö hamn av tre ungsocialister.
Natten till den 12 juli 1908. Klockan har passerat två, men sommarnatten i Malmö är ljus. På logementsfartyget Amalthea ligger 81 strejkbrytare och sover. Två konstaplar håller vakt vid kajen. Hamnarbetarstrejken är inne i en infekterad fas, och vreden ligger i luften. De strejkande arbetarna och deras familjer svälter.
Frustration blir till hat när 1 600 strejkbrytare importeras från England till Sverige. I hamnen piskas stämningen upp. Bland arbetarna går det rykten om att engelsmännen är beväpnade och har skjutit mot de strejkande från båten.
Ett gäng ungsocialister har suttit på Café Utposten och smitt planer på hur de för gott ska skrämma bort strejkbrytarna – de som nu ligger och sover när de två poliserna plötsligt får syn på en man som med världens fart ror bort från Amalthea. Sedan smäller det. Det sägs att explosionen hörs ända till Lund. Den kommer från en hemmagjord bomb: några kilo stulen dynamit lagd i en chokladlåda med ett hål till den kvartsmeter långa stubintråden.
Mannen som ligger närmast lastutrymmet heter Walter Dwigthon Close och kommer från Hull. Han dör direkt av splittret från en kätting. Tjugotre skadas varav sju får föras till Allmänna sjukhuset för vård av svåra bränn- och splitterskador. Mannen i båten ror in till kajkanten och hoppar upp på en cykel. Han heter Anton Nilson och är ungsocialist, tjugo år gammal. Senare ska han dömas till döden och kommer att gå under namnet ”Amaltheamannen”.
Men nu flyr han för allt vad han är värd, på cykel åt Limhamnshållet. Polisen ser honom försvinna ur sikte.
”Jag skulle bara skrämmas”. Hela sitt liv upprepade Anton Nilson orden. Enligt honom var dådet inte tänkt att få dödlig utgång, utan ett sätt att skrämma bort strejkbrytarna från Malmö hamn. Orden lever kvar hos många av dem som har skildrat attentatet och mannen bakom. Alla säger de samma sak:
– Han sa det varje gång jag talade med honom. ”Det var inte meningen att någon skulle dö”, säger Malmöförfattaren Mary Andersson, som skrev boken ”Maria och Amalthea” om händelsen.
– Det var nödvärn, och ett misstag. Det skulle aldrig ha blivit ett mord detta, säger Lennart Kjellgren, tv-journalist som 1968 intervjuade Anton Nilson.
– Avsikten var ju ett skrämskott, säger Yngve Tidman, före detta Arbetet-journalist, som 1998 doktorerade om Amalthea, facklig kamp och strejkbryteri.
Och visst, skrämskottet lyckades. Våldet som en politisk metod fick direkt effekt. Bara dagarna efter attentatet lämnade engelsmännen landet. Men priset var högt: En man dog och många skadades svårt. Dådet fördömdes från alla håll. Den 13 juli skrev Sydsvenskan:
”Sydsvenska Dagbladets extranummer, som voro färdiga vid half fem-tiden på morgonen, bragte den första underrättelsen om nidingsdådet ut till allmänheten och väl allas stämning kännetecknades bäst av de orden: ’Ha vi verkligen hunnit så långt?’ Att telegrafen under åratal framburit underrättelser om allehanda attentat, ofta ledande till verkliga massmord, i utlandet och särskildt inom ryska riket, detta hade mestadels icke skapat någon annan stämning än att vi här uppe i Norden ha det bra stillsamt och godt.”
Sydsvenskans politiska meningsmotståndare, tidningen Arbetet, gick lika hårt åt gärningsmännen.
”Det illdåd, som igår natt föröfvades nere i hamnen utgör ett det mest bedröfliga vittnesbörd om mänsklig ondska och dumhet. /./ Den som taget andra människors lif får vara beredd att låta sitt eget”.
Redan på eftermiddagen den 12 juli greps Anton Nilson. Anledningen till att det gick så fort var ett klantigt misstag. När han greppade efter tändsticksasken i fickan föll lönekvittot ut. Lappen låg kvar på botten av roddbåten och gjorde polisutredningen till en kort affär.
Sedan dröjde det inte länge innan medbrottslingarna kunde gripas: Algot Rosberg och Alfred Stern. Anton Nilson dömdes till döden genom halshuggning. Algot Rosberg fick samma hårda straff, men det ändrades i Högsta domstolen till livstids fängelse. Alfred Stern fick också han livstid.
Samma eftermiddag som Anton Nilson greps hälsade kungen Gustaf V på hos de skadade engelsmännen på sjukhuset.
Och den döde Walter Close fick en högtidlig färd till sista vilan. Stadens samhälls­toppar, däribland stadsfullmäktiges ordförande och en samling av stadens köpmän och industriidkare, slöt upp för att hedra honom på färden mellan bårhuset och det väntande fartyget i hamnen.
Hundra år senare: På fredag den 11 juli avtäcker Malmö stads kulturnämnd en minnesplatta i brons med rubriken ”Amaltheadådet” på platsen för händelsen. En av dem som har jobbat för att Malmöborna ska minnas är historikern Roger Johansson.
– För mig är Amalthea två sidor. Dels är jag historiker, och detta är det enda politiska attentatet med bomber som finns i Sverige. Det är också unikt i sin samtid med efterspelet som följde, hur hela rättssystemet faktiskt förändrades och demokratiserades.
– Det finns också en annan betydelse för mig, och det är: Vad berättar Amalthea för oss idag? För mig berättar det vad som händer om man ställer människor utanför ett samhälle, människor som blir desperata, pojkar som dras med i något.
Roger Johansson drar paralleller till dagens segregerade värld.
– Kolla i Europa vad som händer. I de franska förstäderna i Paris, i Brixton eller till och med bränderna i Rosengård. När människor känner ett starkt utanförskap så handlar de oklokt. Det är det som Amalthea berättar idag. Det symboliserar vad som händer i ett samhälle där inte alla får vara med.
Han fortsätter:
– Det är bara att se på Vaxholmsfallet, fackföreningsrörelsen är under en rätt häftig attack nu. Upplöser man fackföreningsrörelsen kanske vissa blir desperata och gör bomber.
Roger Johansson är glad över att han tillsammans med bland andra det vänsterpartistiska kommunalrådet Anneli Philipson lyckades få kulturnämnden att klubba igenom beslutet om ett minnesmärke. Han värjer sig bestämt för frågan varför han vill hylla ett våldsdåd.
– Att ha ett minnesmärke betyder inte att vi ska hylla händelsen eller Anton Nilson, det är ett sätt att minnas något.
Hur ser du på Anton Nilson, är han hjälte eller terrorist?
– Han är inte något av det. Han har blivit en person som drev på demokratiseringsprocessen men inte själv, utan den rörelse som det förde med sig. Det han gör är ett bombdåd, men att tala om terrorism ... Vad man ofta glömmer i debatten är att alla ledande socialdemokrater, som Palm och Branting, faktiskt satt i fängelse. Men betyder det att socialdemokraterna var ett kriminellt parti? Hårda domar mot arbetarrörelsen är inget ovanligt vid den här tiden.
En som minns Anton Nilson och till och med kallar honom för en förebild är före detta journalisten Lennart Kjellgren, idag 86 år. Sextio år efter Amaltheasprängningen träffade han Anton Nilson för en intervju i Folkets park. En vänskap mellan de båda utvecklades.
– Han var en oerhört stark människa, enormt envis. Stark i sina åsikter.
Ångrade han attentatet?
– Aldrig! Han stod för sina handlingar och för sina ord. Han var ju idealist, han hade sin uppfattning om hur han skulle få det bättre för de fattiga. Hur man skulle ta makten från överklassen.
Men var det rätt att döda för den saken?
– Nej, där har du ju den verkliga knäckfrågan. Och den besvarade han aldrig för mig.
Vem minns Amalthea idag? När Sydsvenskan ringer upp en biträdande rektor för en högstadieskola i Malmö kan hon inte placera händelsen i historien. Och kan inte svara på om detta är något som eleverna lär sig.
När Roger Johansson undervisar i Malmös historia på Malmö högskola ”är det möjligt att han tar upp Amalthea”.
– Men jag bygger inte upp en hel föreläsning kring det, det gör jag inte.
På Malmö stads minnesplatta står:
”Amaltheadådet har en framträdande plats i den svenska politiska historien”.
Det sägs att giljotinen var på väg från Frankrike. Men att den fick vända. 1909 benådas Anton Nilson av kungen och straffet omvandlas till livstids fängelse. De tre gärningsmännen tilldöms alla samma straff.
Under åren som kommer skanderas ”frihet åt Amaltheamännen” i demonstrationståg över hela landet.
Som liten påg fick Lennart Kjellgren berättat för sig om protesterna.
– Jag blev bekant med detta genom min mor. Hon talade alltid om detta. Varje år begärde man i första maj-talen frihet åt Amaltheamännen. Det var ju väldigt hårda domar som de fick.
Folkopinionen är stor.
– Det växte fram en enorm proteströrelse. 130 000 människor skrev under petitionen för att få dem frisläppta. Amalthea blir en del av processen som leder fram till demokratiseringen av Sverige, säger Roger Johansson.
Hela arbetarrörelsen sluter upp bakom protesterna. 1917 släpps de fria av Hjalmar Brantings regering.
Vad hände sedan med Anton Nilson? Han blev en myt, en sorts hjälte för vår tid.
Efter benådandet blir han flygare och strider för den ryska revolutionen. Han flyttar tillbaka till Sverige på 20-talet och börjar kalla sig för pacifist och blir senare socialdemokrat. Han tillskrivs en karaktär i Per Anders Fogelströms ”Café Utposten”. Utgör stoff till en dokumentärfilm av Maj Wechselmann och är anledningen till att Mikael Wiehe döper ett skivbolag som ger ut proggplattor till Amalthea. Från 60-talet och framåt skrivs spaltmeter om ”Sveriges siste dödsdömde man”, inte sällan med en tillskruvad, lätt humoristisk ton. Anton Nilson porträtteras av Jolo i Dagens Nyheter 1971 bland sina kaktusar i lägenheten i Årsta.
Under de två sista decennierna av sitt liv omskrivs Anton Nilson som ”den evige idealisten”, ”kämpen”, och ”agitatorn”. Han åker Sverige runt och föreläser och håller första maj-tal ända till slutet. Under sitt hundraförsta levnadsår rymmer han från intensiven på Södersjukhuset för att kunna hålla föredrag i Trollhättan. 1989 dör han, 101,5 år gammal. De svenska tidningarna skriver långa dödsrunor. Han föräras till och med en i engelska The Times.
Men om den döde stuvaren från Hull, Walter Close, står nästan inget skrivet.

Strejkbryteri

Benämning på att strejkdrabbat arbete utförs. Det finns inte någon rättslig definition av ordet. Det är inte otillåtet för arbetsgivare att nyanställa eller för arbetssökande att ta anställning under en konflikt, men ur de strejkandes synvinkel är det givetvis oacceptabelt.
Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring är den som är arbetslös inte skyldig att acceptera arbete på en arbetsplats där en lovlig konflikt pågår. Arbetstagare på den drabbade arbetsplatsen som inte omfattas av konflikten, t ex oorganiserade, är skyldiga att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter. Utförande av skyddsarbete innebär heller inte strejkbryteri.
Den mest kända svenska händelsen i samband med strejkbryteri är Ådalen 1931: En långdragen arbetskonflikt resulterade i att ett sextiotal strejkbrytare kallades in för att lasta pappersmassa vid Graninge­koncernen. En militär trupp öppnade eld mot demonstrerande arbetare som utsatte strejkbrytarna för ringa misshandel. Den militära truppen uppgav att den utsattes för beskjutning från demonstranterna, men det har inte kunnat styrkas. Fem personer dödades.
Källa: Nationalencyklopedien, ne.se.

Mer om Amalthea och Anton Nilson

Några tips:

”Maria och Amal­thea”, roman av Mary Andersson från 1988.

Café Utposten, roman av P A Fogelström från 1970 där karaktären Stålenborg hämtat inspiration från Anton Nilson.

Från Amalthea till ryska revolutionen, självbiografi av Anton Nilson från 1980.

”Filmen om Anton Nilson – till arbetarklassens barn”, dokumentär av Maj Wechselmann från 1980.

”Maria Larssons eviga ögonblick”, Jan Troells kommande film i vilken Amaltheaattentatet finns med i bakgrunden. Premiär i höst.

Läs alla artiklar om: Amaltheadådet
Gå till toppen