Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sex eller våld?

Barn tar mest skada av det som de vuxna inte klarar av att förklara. Ann Heberlein om swingers i Sydsvenskan.

ur måndagens Sydsvenskan.
På måndagen utsattes tusentals, ja kanske hundratusentals oskyldiga barn för fara. Deras rena sinnen och oskyldiga tankar riskerade att invaderas av snusk och omoral, och den skyldige är ingen mindre än den tidning du har framför dig.
I går publicerades första delen av tre i Inpå livets serie på temat ”Sexuell frihet” (länk till höger). Det handlade om swingersfester, om vuxna människor som går på klubbar där man har (grupp)sex med andra än den man är gift eller sambo med. Artikeln, kryddad med ord som ”knulla”, ”pattar” och ”fontänorgasm” är illustrerad med tecknade bilder av nakna människor som roar sig med varandra och varandras kroppar på allehanda sätt.
Redan klockan två på eftermiddagen fanns det över hundra kommentarer till artikeln på Sydsvenskan.se. Nästan ingen var intresserad av att diskutera det som artikelförfattaren hade tänkt sig: ”Vad tillåter dina sexuella normer?”. Nej, de flesta inlägg handlade om det lämpliga, eller snarare det olämpliga, i att överhuvudtaget publicera en text – med bilder, framförallt dessa bilder – i en seriös morgontidning. ”Tänk om barnen läser detta?” skrev någon. ”Jag fick riva ut sidan så att mina barn inte kunde se det hemska hånglandet” skriver en annan upprörd mamma. ”Har ni råd att tappa era familjeprenumeranter?” undrar en tredje och utgår ifrån att alla normalt funtade föräldrar reagerar på samma sätt. Detta är livsfarligt för de små liven. Barnen måste till varje pris skyddas från dessa perversa bilder och detta grova språk.
Vid mitt frukostbord hade vi högläsning. Inte bara av swingersartikeln, men, ja, jag läste valda delar högt, dock väckte Anja Gatus sista OS-krönika större intresse i mitt kök (ja – visst borde Robert Wells ställas till svars!). Inte för en sekund funderade jag över om något av mina barn skulle ta moralisk skada varken av de explicita bilderna eller av att höra orden ”blänkande kukar, slaknande snoppar” uttalas högt. Det fanns andra saker i måndagens tidning som krävde diskussion: en liten notis om en åttaårig flicka i Riyadh som ska giftas bort med en femtioårig man. Bombräder i Afghanistan. Ett självmordsattentat i Pakistan.
”Varför är den flickan i tidningen, mamma?” frågar min lilla flicka som är mer intresserad av andra små flickor än av nakna vuxna som gör konstiga saker med varandra. ”Varför ser hon ledsen ut i ögonen, mamma?” Jag förklarar att den lilla flickan på bilden bor i ett flyktingläger i ett land som heter Pakistan. Flickans familj har varit tvungna att fly från sitt hem för att de vuxna bråkar med varandra. ”Vet inte de vuxna att man inte får bråka med varandra?” Ja. Jo. Det vet de ju förstås.
Jag undrar över om min dotter tar skada av att jag inte kan förklara. Att hon känner min handfallenhet, mitt alltför uppenbara obehag. Sex pratar jag gärna om. Det är inte svårt. Det är jag bekväm med. Men allt det där onda vi människor gör mot varandra har jag väldigt mycket svårare att förhålla mig till. Jag vill så gärna skydda mina barn mot vetskapen om att världen inte bara är trevlig. Samtidigt måste de förberedas för den verklighet de redan lever i. En verklighet som rymmer både swingerspartyn, våld och krig.
ANN HEBERLEIN
doktor i etik
Gå till toppen