Industridesign går hand i hand med industrialismens födelse och utveckling, alltså sedan slutet av 1800-talet.

I samband med industrialismens genombrott blev det möjligt att masstillverka konsumentprodukter och designen blev därmed allt viktigare vid marknadsföringen och försäljningen av produkterna.

Från början formgavs produkterna oftast av företagets egna ingenjörer, men i takt med konsumtionssamhällets utbredning behövdes en ny yrkesroll där teknikern och formgivaren kunde förenas i en och samma person.

Det blev därför allt vanligare att tillverkarna anlitade externa och specialiserade designers eller designföretag.

En av de första produktdesigner som inte var ingenjör från början var tyska arkitekten Peter Behrens som 1907 började formge hushållsprodukter åt industrijätten AEG (Allgemeine Elektrizitäts-Gesellschafprodukter).

Coca-colaflaskan, som ritades av den svenskamerikanske glasingenjören Alexander Samuelsson 1915, är ett tydligt exempel på en tidig framgångsrik produktdesign som hållit sig ända tills idag.

Även svenska företag var tidigt ute med att anlita arkitekter och konstnärer för formgivningen av sina produkter. Ragnar Östberg skapade 1910 den välkända gula postlådan i form av ett hus som först på 1960-talet byttes ut mot en ny modell.

LM Ericssons storsäljande bakelittelefon från 1931 formgavs av den norske konstnären Jean Heiberg.

Skiftnyckeln, som utvecklades av Johan Petter Johansson och som erhöll patent för den 1892, är ett annat exempel på framgångsrik svensk industridesign.

I Sverige fanns fram till 1970-talet ingen regelrätt designskola. Svenska designers gick istället sina egna vägar. Sigvard Bernadotte, formgivare för bland Georg Jensen och Nilsjohan, var från början silversmed medan Sixten Sason, som formgav ”Ur-Saaben” 1946, var i grunden tecknare.

Numera finns det flera utbildningar för blivande industridesigners vid svenska högskolor och universitet, bland annat på Tekniska högskolan i Lund och Malmö högskola.

Källa: Wikipedia