Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Skandal med smak av damtidning

Advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson har skrivit ” Ers majestäts olycklige Kurt” – en bok om Gustaf V:s och homosexuella relation med Kurt Haijby. Lotta Lundberg undrar varför de båda författarna valde romanformen.

Ers majestäts olycklige Kurt

Author: Lena Ebervall & Per E Samuelson. Publisher: Piratförlaget. PublishYear: 2008.
Den här berättelsen har allt som en riktigt smaskig skandal ska ha. Dessutom bygger den på en sann historia.
Det handlar om Sveriges kung Gustaf V och hans homosexuella relation med söderkisen och fiskhandlarsonen Kurt Johansson, som blev schangdobel och gick till historien som utpressaren Kurt Haijby.
”Ers majestäts olycklige Kurt” är en sannsaga späckad med kandelaberbögar, kungligheter, förräderi och mygel. Här uppträder Karl Gerhard och Gestapo och en hoper parfymdoftande direktörer och, inte att förglömma, stjärtarna på både små och stora gossar. Allt mellan pärmar med guldgirlanger. Som ville förlaget locka de läsare som annars läser Det Bästa.
Författarna Lena Ebervall och Per E Samuelsson har gjort gedigen research, de är advokater till yrket, de kan läsa protokoll, rannsaka och redogöra, samla bevis och föra samtal. De har luskat fram ”sanningen”. De kan sin historia. Dessutom kan de indigneras över orättvisor. De har tidigare publicerat facklitteratur. Men den här gången har de enligt förordet ”fantiserat, dramatiserat, förskönat och fyllt ut luckor – helt enkelt gjort historien till en roman”. De säger sig vilja föra den lilla mannens talan.
Och jag kan inte låta bli att undra: Varför? Hur tänkte de när de bestämde sig för att gå den svåraste vägen av alla. Fiktionens.
De kan inte ha valt den skönlitterära formen för att skapa förståelse för sina karaktärer och ge även de uschligaste en trovärdig röst. Nej, för det här är en rättsröta där alla protagonister ter sig ynkliga, ytliga, maktfullkomliga och värst av allt: fega.
Vad tänkte de på när de valde perspektiv? Historien är ju som de säger själva i förlagets reklambroschyr – en guldgruva. Ändå verkar det inte som om de velat vara någon av karaktärerna nära när de skrev. Och då har de missat själva författandets poäng. Man måste inte älska, men man måste vilja förstå sina karaktärer.
Jag läser ingen längtan efter att förstå ynkliga människors ytliga bevekelsegrunder. Sexualitetens oerhörda kraft? Perversionens upprinnelse? Berömmelsens sötma? Hur lätt det är att begå våld på etik och estetik till förmån för fåfänga.
Det känns som om författarna trott att läsaren blir tillräckligt angelägen bara storyn är smaskig och sann. Sympati och identifikation är överflödigt.
Men om man som författare inte hittar till själva poängen med att välja konsten blir det inte bara svårt för läsaren. Det irriterar. ”Den snälla Anna, ”detta var under en ond tid”, ”han var en fräck gynnare” ”Sade Kurt Manipulatören” ”Tänkte Erlander klokt” är formuleringar som inte hör hemma i god fiktion.
När damtidningsprosan inte längre håller som sidvändare försöker de få läsaren att förfasa sig över snusket med lite kvällstidningsporr. Och man undrar om femtiotalets homoskräck, då den spred sig som en gräsbrand genom Sverige, ändå inte fortfarande värmer en och annan hukande homofob.
”Ers majestäts olycklige Kurt” är bitvis riktigt actionspäckad. Därför ser jag fram emot hur advokaterna ger nästa skandal gestalt. För de har ett jäkla driv. Men då vill jag att de vågar försöka förstå de människor de vill skildra.
Det är skillnaden. På fakta och fiktion. På journalistik och litteratur. Det är inte lätt att blanda – det ska inte vara lätt. Romankonsten ska vara en konst.
FAKTA/Haijbyaffären
Kurt Haijby (1897–1965) dömdes 1952 till straffarbete för utpressning. Haijby påstod att han haft ett homosexuellt förhållande med kung Gustaf V och hade tilltvingat sig pengar av hovförvaltningen 1936-47.
I den allmänna debatten ifrågasattes det försvarliga i de åtgärder som myndigheterna vidtagit för att förmå Haijby att inte offentliggöra sin berättelse.
Källa: NE
Gå till toppen