Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Sergeant Skarsgård tar befälet

Alexander Skarsgård har gjort ett klassiskt genombrott. Efter år av möten och auditions i Hollywood har han landat en stor roll i ”Generation Kill”, en tv-serie om Irakkriget. Björn af Kleen träffade honom i Stockholm.

Spinkig är vad man känner sig i Alexander Skarsgårds sällskap.
Stellans sexige son har så kralliga överarmar att han nästan fyller två platser på restaurang Gondolen i Stockholm. Han är våt i ansiktet av första höstregnet.
Skarsgård, född 1976, är dock van vid svåra klimat. Då talar vi inte om inspelningen av ”Hundtricket”, ungdomsfilmen från 2002 där Alexander Skarsgård spelar Micke, en före detta Robinsondeltagare som får sin flickvän snodd av Pontus Gårdinger.
Skarsgårds medverkan i den amerikanska tv-serien ”Generation Kill”, som följer en marinkårsbataljon i Irakkrigets upptakt, är ett klassiskt genombrott.
– Jag fick ett samtal från min agent i London. Jag var i LA och på väg hem till Sverige. Han sa: ”HBO ska göra tv-serie på ’Generation Kill’. Gå och köp boken och ring mig sedan. De har inte hittat Brad Colbert så läs med honom i åtanke.”
Brad Colbert är sergeant i den bataljon som tv-serien porträtterar. ”Generation Kill” bygger på en reportagebok med samma namn, skriven av den inbäddade Rolling Stone-journalisten Evan Wright.
– Det är en helt otrolig bok. Och en helt magisk karaktär att få spela.
Därför spände Alexander Skarsgård musklerna under provspelningen.
– Jag skulle spela en rollkaraktär som heter Iceman. Han skulle alltså vara den coolaste snubben i hela plutonen. När jag kom i rummet var jag därför tvungen att spela rollen som den självsäkre skådespelaren. Jag hade 45 minuter på mig att visa att jag hade den pondus som krävdes för Iceman.
Två dagar senare ny provfilmning i London. Tre dygn senare möte med manusförfattarna i Baltimore. Tillbaka till New York för ännu en uppvisning.
När han äntligen fick beskedet drabbades Alexander Skarsgård av känslan att han lurat manusförfattarna Ed Burns och David Simon, hyllade för sin tv-serie om Baltimore, ”The wire”.
– Jag, pacifist från Stockholm, hade lurat till mig huvudrollen i en 500-miljonersproduktion om Irakkriget. Jag kände mig extremt nervös.
+ + +
Det har gått fyra år sedan Alexander Skarsgård flydde Stockholm och den parodiska typrollen som blond hunk. Nu bor han i ett hyreshus i Hollywood.
– Det har varit fyra år av möten och auditions. Fyra år av att ha varit jättenära att få rollen och sedan se den gå till den där andra snubben. Den besvikelsen. Och så upp på hästen igen. Samma sak om och om igen i fyra år.
Då och då har han dragit hem till Stockholm för att fylla på bekräftelsekontot.
– Det är så jag har försörjt mig. Dragit hit och gjort något för att kunna pröjsa hyran. Men att flytta var inget svårt beslut. Svensk film har varit usel det senaste decenniet. Det mesta som görs är riktigt jävla dåligt.
– Sverige är så litet, så blir man känd som hunk tänker att alla rollsättare: ”ska vi ha en hunk ska vi ha Alex”. Så satt man där med tio hunkmanus. Jag förlorade inget genom att dra till Hollywood.
Dagens rätt på Erik Lallerstedts Gondolen är denna fredag cheeseburgare. Men Skarsgård avstår och väljer det mer europeiska alternativet: fisk- och skaldjursgryta. Chipsen som kommer bredvid majonnäsen lämnar han orörda.
– Filmbranschen i Stockholm älskar svenskar som åker till Hollywood och gör succé. Men det finns en sak de älskar ännu mer. Det är svenskar som åker dit och misslyckas.
– ”Hur går det där borta?”, frågar de. ”Äh, jag har horat runt utan napp.”
Han förställer rösten till modell inställsam.
– ”Nähä, vad syyynd då.” Många känner välbehag. Men nu efter ”Generation Kill” är det ryggdunk och ”jag visste väl att det skulle gå bra för dig”.
Alexander Skarsgård håller sig med en agent i London, agent i Los Angeles, samt en manager i samma stad – en manager har 15–20 klienter till skillnad från agenten som har upp till 600.
Är det inte väldigt dyrt?
– De går på provision. Man är ett lotteri för dem. De tar sig an klienter de tror på och så hoppas de att det ska lossna. Då får de betalt.
Att de tog sin an dig, hur mycket har det att göra med Stellan Skarsgård?
– Farsan är visserligen en etablerad skådespelare i USA, har bra rykte, men han är ingen stjärna som säljer biljetter. Ingen ser därför heller ett kommersiellt värde i att ha en europeisk karaktärsskådespelares helt okände son i en film. Jag har stått längst bak i kön med grabbarna från Nebraska.
+ + +
Reportageboken ”Generation Kill” porträtterar en ny typ av amerikansk soldat. Annorlunda än 1900-talets krigare, eftersom dagens soldat är uppfödd på populärkultur med vålds- och krigsestetik.
Hur det påverkar kriget? Enligt Alexander Skarsgård tvekar dagens soldater mindre innan de skjuter. I tv-serien spelar han den universitetsutbildade strategen som håller huvudet kallt. Han kontrasterar de lättsinniga och skjutglada kollegorna i stridsvagnens baksäte.
– Oprecisionen har ökat dramatiskt sedan första och andra världskrigen. Om soldaterna väntade en halvsekund till innan de fyrar av skulle kanske hinna upptäcka att målet var en kvinna, ett barn eller en civil man. Många får posttraumatisk stress när de kommer hem och tvingas leva med tanken: om jag bara haft lite mer kyla...
Tv-serien följer reportageboken mycket nära, med repliker skurna direkt ur texten. Karaktärerna alltså högst verkliga.
Har du träffat verklighetens Brad Colbert?
– Han är fortfarande i marinkåren och var i Irak under förproduktionen. Jag träffade honom först för tre månader sedan i LA, när allt var klart. Han hjälpte till med ljudläggningen.
Hur var det att möta honom?
– Det var jävligt nervöst, liksom. Evan Wright, som skrev boken, föreslog att vi skulle köra en barbecue hemma hos honom, och träffas där över några bärs, eftersom det kanske skulle ha blivit konstigt att mötas för första gången på röda mattan under premiären.
– Men det var jättekonstigt. Jag har ju levt i den här karaktären i ett år. Det är hans privatliv jag slänger upp på duken. Men han är ju en intelligent jävel så han fattar att det är ett slags fiktion, även om det är baserat på verklighet.
Vad tyckte han om sig själv på vita duken?
– Jag lever ju fortfarande i alla fall. Han dödade mig inte.
Men hela plutonen dök inte upp på röda mattan. Korpral Harold James Trombley, som i seriens upptakt är så peppad på att få döda, stannade till exempel hemma.
– Han är definitivt den typ av kille som ser hela kriget som ett videospel.
+ + +
I lumpen tjänstgjorde Alexander Skarsgård som marinbasjägare i Berga i Stockholms skärgård. Han var patrullchef och övade för att skydda flottan vid ett framtida angrepp.
– Det var en utmaning jag sökte. Jag är uppvuxen på Söder som betongbarn. Regnade det stannade man inne.
– Samtidigt är det en otrolig skillnad mellan att göra lumpen i Sverige och ansluta sig till ett marinförband i USA. Våra befäl i Sverige hade aldrig dödat någon, aldrig blivit skjutna på. Det gör någonting med en.
Sju månaders inspelning i öknen i Namibia. Fick du en autentisk känsla, tror du, av hur det är att ligga i krig?
– Nej, men det var tre killar med som tjänstgjort i Irak i många år. De sa att dynamiken på inspelningsplatsen påminner väldigt mycket om marinkåren. Hurry up and wait, säger man. Man gör sig klar och sedan sitter man i sju timmar och väntar med packningen på. Det är samma sak på filminspelningar. 80 procent väntan, 20 procent action. 40 snubbar, det blir ett visst klimat. Mycket skitsnack. Skillnaden är att vi bröt upp för lunch och käkade en god buffé.
I Irak är det vakuumförpackat torrfoder som självkokar när man tillsätter kallt vatten.
Har du ändrat inställning till Irakkriget, efter inspelningen?
– Nej, däremot har jag fått en annan förståelse för de killar och tjejer som är där. Vad de går igenom och under vilka förutsättningar som de hamnat där. Ibland har alternativet varit att åka in i ungdomsfängelse. Vissa är bara uttråkade. De sitter i någon jävla håla och ser en reklamfilm med riddare i värsta coola dräkten och svärd. Vi skämtar om det i serien, hur många som nappat på just den serien.
+ + +
I ”The Wire”, Ed Burns och David Simons förra serie, finns en journalistisk ansats. Simon är tidigare murvel och Burns snut.
Tv-serien påminner litet om 60- och 70-talets New journalism. Man fångar ett Amerika just nu, i det här fallet knarkets och gängens Baltimore. I fiktionen finns en intensiv äkthetskänsla, samtidigt som man gestaltar moralfilosofiska frågor kring hur ett samhälle bör fungera och styras.
Nu är detta berättarsätt överfört till tv:s kvalitetskanaler, som upplever en guldålder på det sätt som pressen gjorde på 60- och 70-talet. Skarsgård stämmer in.
– Simon och Burns flirtar liksom inte med publiken.
Han ber servitrisen om en americano. Espresso med ett par droppar hett vatten innan mjölkskummet.
– Som åskådare får man nästan vara med på nåder. Egentligen borde jag inte vara här, men jag får titta in lite. Det är känslan. Snacket och jargongen fattar man inte alltid. Så är det ju i ”Generation Kill” också. Det är en poäng: om man som tittare förstått varje ord – det blir inte trovärdigt.
– Det var jävligt svårt att läsa manus med förkortningar och all marinkårsslang, men när man väl benar ut det, fattade jag grejen med att göra det lite svårare.
Faktum är att den strängt dokumentära estetiken hjälpte Skarsgård till drömrollen. Mycket handkamera. Ingen musik. Sparsam ljussättning.
Det hade skurit sig med typ Brad Pitt i den rollen. De ville ha ett okänt ansikte.

FAKTA/Pappa Stellan visar vägen

Namn: Alexander Skarsgård, född 1976, uppvuxen på Södermalm i Stockholm.
Familj: Pappa Stellan Skarsgård, mamma My, fyra bröder och en syster. Även bror Gustaf Skarsgård är skådespelare.
Bakgrund: Spelade som åttaåring karaktären Kalle Nubb i Allan Edwalls film ”Åke och hans värld” (1984). Sedan dess medverkan i bland annat ”Vita lögner” (1999), ”Vingar av glas” (2000), ”Zoolander” (2001) och ”Hundtricket” (2002).
Aktuell: Som Brad Colbert i HBO-serien ”Generation Kill” (med svensk premiär i onsdags på Canal Plus), samt som Eric, en vampyr och tidigare viking i tv-serien ”True Blood”, skapad av mannen bakom ”Six Feet Under”, Alan Ball (utifrån en romansvit av Charlaine Harris). Den har premiär 7 september på HBO.
Målsättning: ”Att få komma upp ytterligare ett steg, så jag kan bo var jag vill i världen, som farsan, men ändå få erbjudanden. Det skapar ju en frihet. Nu jag måste fortfarande vara i Hollywood, gå på möten, provfilma, ta i hand.”
Gå till toppen