LUND. Framgångssagan Gambro började långt innan bolaget bildades. 1946 får Nils Alwall 3 000 kronor i statligt anslag för att ta fram en första konstgjord njure. I augusti det året behandlas den första njurpatienten i en enkel och otymplig maskin där patientens blod leds genom ett konstgjort korvskinn som löper genom en saltlösning. I december öppnar Lunds lasarett landets första avdelning för njurdialys.

Redan 1948 börjar tillverkningen av den nya konstgjorda njuren i rostfritt stål hos Avesta Jernverk. Men maskinen tar tid att sterilisera och patienterna får ett operationsärr för varje dialys. Först när teflon-shunten lanseras 1960 går det att använda samma blodkärl under lång tid.

Nils Alwall inser att den nya tekniken öppnar en enorm marknad och har en idé om att göra en billig engångsnjure för massproduktion. När han 1961 möter förpackningsföretaget Åkerlund & Rausings vd och delägare Holger Crafoord på en middag hos Kulturens chef berättar han bedrövat om döende njurpatienter och hoppfullt om sin idé.

Den första engångsnjuren utvecklades i Åkerlund & Rausings källare där utvecklingschefen Carl-Axel Björkengrens plastkunnande kommer till nytta samtidigt som han inspireras av Alfa Lavals plattvärmeväxlare. Snart knyts Å&R:s underleverantör Arjo och teknikerna Olov Hagström och Lennart Östergren till projektet.

Den 16 oktober 1964 beslutar sig Holger Crafoord för att lägga projektet i sitt vilande bolag Gambro – Gamla Brogatans sjukvårdsaffär. Mot löfte om royaltyavtal går Nils Alwall, Arne Johansson på Arjo och de övriga inblandade med på att Gambro får äga patenträttigheterna.

Gode vännen och arkeologidocenten Carl-Axel Althin anställs först som direktör för moderbolaget Holger Crafoord AB i maj 1967 för att i juni 1971 bli vd för dotterbolaget Gambro. Holger Crafoord har tidigare anställt honom i Åkerlund & Rausing och Tetra Pak där Althin beskrivs som framgångsrik men omgiven av konflikter. Althin tvingas sluta på Tetra Pak sedan Ruben Rausings tålamod tagit slut.

Carl-Axel Althin hamnar snart i konflikt med uppfinnaren Nils Alwall och samarbetspartnern Arne Johansson och hans företag Arjo i Eslöv.

Gambro inviger 1970 en egen fabrik i Lund och säger året därpå upp samarbetet med Arjo. 1972 lanseras den nya generationens plattnjure helt i plast – Gambro Lundia – där Nils Alwall inte nämns som uppfinnare. Gambro upphör att betala royalty till bland andra Nils Alwall och Carl-Axel Björkengren. Men Nils Alwall tar strid för rätten till royalty även på den nya engångsnjuren och kommer fram till en uppgörelse värd en miljon kronor.

– Mamma och pappa pratade en del om kulturkrocken mellan de äldre idealisterna som utvecklade engångsnjuren och industrialisterna som skulle tjäna pengar på den, säger Patrik Alwall, son till Nils Alwall.

När Carl-Axel Althin avlider i januari 1975 efterträds han som vd av sonen Anders Althin.

Den unge Althins snabba karriär startar ett rykte om att han egentligen är Holger Crafoords okände son.

– Det är ingen känslig fråga. Mamma brukade skämta om det, säger Margareta Nilsson, dotter till Holger Crafoord.

– Mina föräldrar och Crafoords träffades inte förrän jag var fem eller sex år, kommenterar Anders Althin som tror att ryktena uppstod för att han var okänd utanför Gambro och hade ett nära samarbete med Holger Crafoord.

Under Anders Althins ledning växer Gambro snabbt och utnämns 1977 till Sveriges lönsammaste företag med fabriker i både Tyskland och USA.

Holger Crafoord avlider i maj 1982 och Gambro börsnoteras året därpå. Företaget blir först en börsgunstling för att sedan förvandlas till börsflopp efter ökad konkurrens och prispress.

Vad ingen vet då är att börsnoteringen inleder en 20 år lång period av ägarskiften där många spekulanter dansar kring guldkalven Gambro.

– Jag fick så småningom sparken men inte för att jag misskött mig utan för att nya ägare köpt in sig för dyrt när Gambro under tolv månader drog in 705 miljoner kronor i nytt kapital. Sedan snackade de ner kursen för att köpa in fler aktier till lägre pris. Kom ihåg att Anders Wall var ordförande och Hans-Eric Ovin vd i Sonesson. De var inga blyga gossar, säger Anders Althin som avsattes när familjen Crafoord släppte in skånska Sonessonkoncernen som ny storägare i Gambro.

Lennart Nilsson, som var vice vd på Sonesson då och senare blev vd för såväl Sonesson som Cardo, har en helt annan minnesbild där Anders Althin vägrar att genomföra ett besparingsprogram.

– När vi tittade på Gambros siffror såg vi att de pekade ner i källaren, säger Lennart Nilsson som under tio års tid är styrelseordförande i Gambro där Berthold Lindqvist utses till ny vd.

1986 gör Refaat El-Sayed ett misslyckat försök att få till stånd en jätteaffär mellan Fermenta, Volvo och Sonesson. Som en följd av Fermentaaffären blir Malmöbaserade Cardo huvud-ägare i Gambro. 1996 år går Margareta Nilsson, som dåvarande ordförande i Crafoordska stiftelsen, med på att låta Wallenberg-ägda Incentive köpa Gambro. Efter två år flyttas Gambros huvudkontor till Stockholm.

– De var så okänsliga för Gambros historia och tog dåligt vara på den kompetens som fanns i Lund, säger Margareta Nilsson.

2006 köps Gambro på nytt ut från Börsen av Wallenbergsfären med riskkapitalbolaget EQT i spetsen. Raskt delas Gambro i tre delar och bolaget som behåller namnet renodlas till sitt ursprung – tillverkning av utrustning för njurdialys.

Men nu storsatsar nygamla Gambro åter i Lund där man ser intensivvårdsdialys och hemdialys som två intressanta tillväxtområden.

– Vi ökade utvecklingsarbetet i Lund med 35 procent förra året. Idag jobbar 200 personer i Lund med forskning och utveckling. Mer än hälften av Gambros totala utvecklingsarbete sker här i Lund, säger Klas Arildsson som är chef för Gambros verksamhet i Lund.

29 mars 1946: Statens medicinska forskningsråd beviljar Nils Alwall 3 000 kronor till att utveckla och testa en första dialysapparat.

23 september 1946: Lunds lasarett beslutar att öppna Sveriges första avdelning för njurdialys.

1948: Nils Alwall får hjälp av industrimagnaten Axel Ax:son Johnson att serietillverka en konstgjord njure i stål – Avesta-njuren.

Trettondagen 1961: Nils Alwall och Holger Crafoord möts på en middag hos Kulturens chef Sven T Kjellberg.

16 oktober 1964: Holger Crafoord meddelar att han bekostar utvecklingen av engångsnjuren. Crafoords oanvända bolag Gamla Brogatans sjukvårdsaffär blir nu Gambro – dialysföretaget.

1965: Holger Crafoord och Ruben Rausing säljer Åkerlund & Rausing för 95 miljoner. Den 21 juli lämnas patentansökan in på Gambros första plattnjure för engångsbruk – Ad Modum Alwall.

1966: Holger Crafoord säljer sitt 22-procentiga ägande i Tetra Pak för 15,5 miljoner. Samma år köper Gambro Instrumenta i Lund som utvecklar den styrenhet som behövs till engångsnjurarna.

4 april 1970: Gambros och Instrumentas fabrik på Norra Fäladen invigs.

9 april 1983: Gambro börsnoteras.

17 okt 1984: Volvokontrollerade Sonessonkoncernen köper en stor post aktier i Gambro av familjen Crafoord och Crafoordska stiftelsen.

19 jan 1986: Holger Crafoords dotter Margareta Dahlberg (idag Nilsson) vägrar sälja familjens kontrollpost i Gambro när Refaat El-Sayed försöker få till en affär mellan Fermenta, Volvo och Sonesson.

7 jan 1988: Volvo gör en intern rockad och Cardokoncernen blir ny huvudägare till Gambro. Cardos vd Lennart Nilsson gifter sig så småningom med Holger Crafoords dotter Margareta.

1996: Wallenbergägda Incentive köper Gambro som lämnar börsen och snart flyttar huvudkontoret till Stockholm.