Kultur

Högtryck i seriens hemstad

För tio år sedan myntades begreppet "seriestaden" om Malmö. Sedan dess har det startats en serieskola, ett seriecenter och landets största serieförlag har flyttat hit. Idag finns det fler serieskapare per capita än i någon annan kommun. Framtiden ser ljus ut.

Seriestudion, Mazettihuset. I ett tecknarbås sitter Johanna Kristiansson och skissar ballonger i blyerts.
- Jag ritar ett barnkalas.
Jimmy Wallin, i båset bredvid, inflikar:
- Och själv har jag precis ritat Bert Karlssons testiklar ... vi gör väldigt olika saker här.
Han håller upp en, minst sagt, explicit skämtteckning av Bert med ståfräs, utförd på uppdrag av Bert själv.
- Det är till nästa bok med Bert Karlsson-fräckisar. Den första sålde så att bra att det ska komma en till.
Seriestudion startades 2005 och är unik för Sverige. Här sitter tio tecknare i en lokal som kommunen ordnat. Hyran är 1200 kronor i månaden, och då får de dessutom stol, bord och tillgång till teknisk utrustning. De flesta har gått serieskolan på Kvarnby folkhögskola, och har sedan lyckats etablera sig som proffs. Här ritas allt från Bamse till skräckserier för vuxna. Ambitionen är att leva på serier, gärna egna, men Bert Karlssons testiklar behövs ibland för att dryga ut kassan. För det går att leva på att teckna serier i Malmö. Åtminstone nästan.
Malmös rykte som seriestad vilar på tre stadiga ben. Det ena står i Seriecenter i Mazettihuset där Seriestudion, Seriefrämjandet, föreningen C’est Bon Kultur och Kulturskolans seriekurser finns. Det andra benet står vid Industrigatan, där serietecknarutbildningen på Kvarnby folkhögskola ligger. Det tredje vid Drottningtorget, i Egmont, Sveriges största serieförlag.
När konstnären och serietecknaren Gunnar Krantz flyttade från Stockholm till Malmö 1988 existerade inget av det här.
- Det fanns några tecknare som var kända framför allt lokalt. Till exempel Tony Manieri som gjorde Ståkkålms-Ringo i Kvällsposten. Mikael Borg, Andi Almqvist...
Gunnar Krantz tillhör den generation som växte upp under seriernas kommersiella guldålder i Sverige, då tidningar som Fantomen och Kalle Anka hade upplagor på flera hundratusen exemplar.
Han blev också vuxen samtidigt med mediet och var högst delaktig i vuxenserieboomen på 80-talet som redaktionsmedlem på tidningen Epix och skapare av album som "Alger" och "Falska liv".
Men i mitten av 90-talet hade luften gått ur vuxenseriemarknaden; kvar fanns alternativserietidningen Galago och ett litet förlag i Göteborg, Optimal, där Gunnar Krantz publicerade sina serier. Och flera av tecknarna på Optimal råkade hamna just i Malmö.
- Det började flytta hit tecknare. Daniel Ahlgren var en av de första. Sedan kom Rasmus Gran och Mats Källblad. Jag fick en inbjudan att göra något på Malmöfestivalen som skulle handla om fanzines och då samlade jag ihop alla och det blev väldigt trevligt och roligt.
Om Gunnar Krantz är den ena byggherren av seriestaden Malmö, så är Fredrik Strömberg den andra. Han skrev om serier i bland annat Arbetet Nyheterna och blev 1997 ordförande i Seriefrämjandet och redaktör för föreningens tidning Bild & Bubbla, som började produceras i Malmö.
- Stockholmsgenerationen var trötta och färdiga, säger Fredrik.
När dessutom Egmont Kärnan, som genom ett uppköp av Semic blivit störst i landet på serier, förlade sitt huvudkontor i Malmö tog Gunnar Krantz tillfället i akt och utropade Malmö till "Seriestaden" i samband med en releasefest för en serieantologi.
- Det fanns företeelser som kunde samsas med varandra. Ett stort kommersiellt förlag, Egmont, som anlitar professionella, men också en undergroundrörelse. Och de här människorna umgicks med varandra. Det gör de inte i Stockholm. Och sen har det bara rullat på.
Den största stenen sattes i rullning 1999 då Serieskolan på Kvarnby folkhögskola startade.
- Kvarnby behövde en estetisk kurs och då tänkte de - varför inte serier? Och då ringde de Fredrik. Och han ringde mig
Tillsammans kom de att bygga upp en serieskola i Malmö, där de är lärare än idag.
Fredrik Strömberg:
- Jag säger som Skalman, "jag tror inte, jag vet". Malmö blev en seriestad för att jag och Gunnar bestämde oss för det, men det hade inte gått om inte flera faktorer redan fanns på plats.
NU
- Det har gjorts väldigt många "hemska-sätt-att-dö-på-serier". Jag är nästan allergisk mot det!
Det är tisdagsförmiddag i det gamla tegelhuset där Kvarnby folkhögskola håller till, längst upp under takåsarna, och en av eleverna protesterar mot ett föreslaget tema till klassens första gemensamma fanzine.
Det här är den tionde årskullen på Serieskolan. De är 20 stycken, utvalda av drygt 100 sökande. Alla är 20 år, typ. Könsfördelningen är jämn.
Till slut enas gruppen, under läraren Stina Hjelms ledning, att temat ska bli myter. Hon övergår till att diskutera format och hur man bäst kopierar sidorna i kopieringsmaskinen.
Kvarnby är det viktigaste benet i seriestaden. Det är Kvarnby som lockar hit elever från hela landet. Och framför allt: det är gemenskapen här som får många att stanna i Malmö.
- De flesta som blir tecknare stannar här, det är här de har sitt nätverk, säger Gunnar Krantz.
Gemenskap och nätverk är viktigt för den som väljer ett yrke som kan vara väldigt ensamt. Många före detta elever har startat seriekollektiv, som Polly Darton och Dotterbolaget, eller egna förlag som C’est Bon, Kolik och Doob. Just känslan av ett seriecommunity framhålls av många:
- Ett eller två år efter att serieskolan startat kunde man inte gå ut på en krog på Möllan utan träffa ett gäng serietecknare, säger Joakim Gunnarsson i Seriestudion.
- Det är en väldigt öppen miljö. Det känns inte som en hemlig liten klubb som man inte får var med i om man inte är på ett visst sätt, säger läraren Stina Hjelm, som själv gick skolan för några år sedan.
I takt med att före detta elever fått serier och böcker publicerade - inte minst i Galago märks genomslaget av Malmötecknare - har det lockat ännu fler till skolan. Kvarnby börjar nu få en imponerande samling av före detta elever med namn som Niklas Asker, Loka Kanarp, Eva Björkstrand, Liv Strömquist, Coco Moodysson, Fabian Göranson och Jamil Mani, bara för att nämna några.
Flera av eleverna satsar också på den internationella marknaden, inte minst de som går andra året, då man söker med projekt. Som Åsa Ekström, Sveriges första och mest namnkunniga mangatecknare, som går ett kreativt friår efter en period på en mangastudio i Tokyo:
- Men där har de en oerhörd hierarki och jag var längst ner. Jag fick lägga raster, klistra in bakgrunder, sudda och fylla i partier med tusch.
Gunnar Krantz:
- Den generation som är födda i början av 70-talet, som var med om att luften gick ur vuxenseriemarknaden, de sysslade med att göra fanzines och är nu med i Galago. Sedan har vi nästa generation med sådana som Kim W Andersson, som gör en realistisk romantisk skräckserie i Nemi, "Love Hurts". Han har agent. Han tänker stort.
För det finns jobb, även om man får räkna med att hanka sig fram.
- Man får ha flera olika ben att stå på. Vissa jobbar också som illustratörer eller undervisar. Att bli professionell handlar om att jobba regelbundet och få betalt och hela tiden utveckla sig och sen så kanske det kommer en ny Rocky. Kellerman har gjort den resan - han började som reproarbetare och tecknade skämtteckningar åt herrtidningar innan han slog igenom.
Och det är inte alltid det kommersiella tecknandet som lönar sig bäst. I takt med att seriernas status som konstform höjts har det blivit lättare att söka stödpengar.
- Många tjänar mer pengar på att söka stipendier än att rita kommersiellt. Smalare projekt kan vara lönsamma, säger Joakim Gunnarsson.
Något som är slående med eleverna på Kvarnby är bredden. Här samsas mangafanatiker, separatistiska feminister, superhjältetecknare och fantasytecknare, och alla hjälper varandra. Det beror delvis på att skolan vill ha en bredd, men också på att man inte vill styra eleverna i deras skapande.
- Vi lär ut konsttekniker och berättande. Vad eleverna väljer att jobba med är upp till dem, säger Gunnar Krantz.
Någon speciell Malmöskola inom seriekonsten är det svårt att sätta fingret på. Förr fanns en tydlig självbiografisk våg, men den har klingat av.
- Men vi har de mest uttalat feministiska serieskaparna här i Malmö, säger Fredrik Strömberg, som Liv Strömquist, Sara Granér och Dotterbolaget.
Liv Strömquist håller delvis med, men ser framförallt att skolan bidragit med ett ökat tekniskt kunnande.
- Den feministiska trenden finns också utanför Malmö. Men vad Serieskolan framförallt har fört med sig är att tyngdpunkten på bilden har ökat. Om man jämför alternativserier från 90-talet och idag så finns det fler tecknare som lägger större vikt vid det grafiska. Det ser snyggare ut. Och det är för att de får möjligheten att öva mycket.
Att Serie-Malmö inte är större än att alla stilar kan samsas under samma tak märks inte bara på Serieskolan, utan också på Seriecenter som upptar ett halvt våningsplan i Kulturhuset Mazetti.
Här sitter Kulturskolans fyra år gamla serieelever och lär sig rita ansiktsuttryck - glad gubbe, sur gubbe. Här sitter Seriefrämjandet som ger ut Bild & Bubbla. Här sitter fullblodsproffsen i Seriestudion och ritar allt från Lille Skutt till Bert Karlssons testiklar. Och längst in C’est Bon, som ger ut den konstnärliga serieantologin C’est Bon Anthology på den internationella marknaden.
- Jag ser det inte som schizofrent, utan som en bredd, säger Jamil Mani på C’est Bon. Det är seriemediet från olika riktningar. Alla gör sin grej. Det är fint att vi ligger så nära varandra. Vi umgås och fikar.
SEN
Fredrik Strömberg ser ljust på framtiden för seriestaden:
- Det finns så mycket idéer och vilja här och en förståelse från politiskt håll. Det kommer att fortsätta utvecklas. Jag tror också att vi mer och mer kommer att ta ett steg internationellt, att närvara på mässor och knyta kontakter utomlands.
Och han tror, liksom många, att mangan kommer att betyda allt mer. Att den ska ta mediet ur den formsvacka som började på 90-talet då kidsen övergav serierna för dataspelen.
- Det har återinfört vitalitet och ungdomlighet i konstarten. Och konsumenterna nöjer sig bara inte med att läsa - de vill skriva och teckna själva. Och de har konvent, diskussionsforum och syr sina egna kläder för att klä ut sig till karaktärerna.
- Men flaskhalsen idag är de svenska förlagen som inte vågar, eller riktigt förstår, att satsa på serier.
Gunnar Krantz har en lite annan syn på framtiden - men den är minst lika strålande som när han för tio år sedan utropade Malmö till seriestaden som han sedan var med och byggde.
- Serier är en del av ett kulturområde, ett fält, som vuxit enormt mycket på senare tid. Det handlar om en visuell kultur, där även dataspelen finns med. Många som går här har också ambitionen att ta sig in i dataspelsbranschen. Och om man då går nere vid kanalen och ser att dataspelsföretaget Massive Entertainment har flyttat in i ett jättestort hus och att det precis har startats en utbildning, Game Academy, så säger det mig någonting om att det vi håller på med här - det är framtiden: Att lära sig visuellt berättande i text och bild.
Viktiga personer i SerieMalmö:
Fredrik Strömberg: Ordförande i Seriefrämjandet och redaktör för Bild & Bubbla. Lärare på Serieskolan. Författare till böcker om som ”"Serienegern - en bildberättelse om fördomar" och "100 oumbärliga seriealbum". www.sekventiellt.se
Gunnar Krantz: Konstnär och serietecknare . Ger snart ut sin elfte bok, ”Vin och vatten”. Lärare på Serieskolan. www.seriekonst.se
Jakob Hallin: Vice ordförande i Seriefrämjandet, och en av redaktörerna för Bild & Bubbla. Har varit med och byggt upp Seriestaden.
Mats Nordström: Ansvarig för vuxenserieavdelningen på Malmö Stadsbibliotek. En av de största och bästa samlingarna i landet.
Ann Körling, Kultursekreterare på Kulturförvaltningen med ansvar för serier – en post som är unik för Sverige.
Ett urval serieskapare som bott och verkat i Malmö de senaste åren:
Tony Cronstam – ”Elvis”, www.studiocronstam.se
Daniel Ahlgren – ”Röja spett”, ”Böggänget”, www.optimalpress.com/ahlgren
Coco Moodysson – ”Coco Platina Total”, ”Aldrig godnatt”.
Joakim Gunnarsson – ”Bamse”, ”Katten Nils”, sekvenskonst.blogspot.com
Johanna Kristiansson – ”Katten Nils”, kattennils.blogspot.com
Mats Källblad – ”Garagedrömmar”, ”Sture Stelben”, www.kallblad.se
Andi Almqvist – ”Pål”, ”Drickard”
Malin Biller – ”Billerboken”, www.biller.se
Adam Blomgren – ”Bamse”
Kim W Andersson – ”Love Hurts”, www.kimwandersson.com/php
Åsa Ekström – ”Tokyo By Night”, ”Stall Norrsken”, www.asaekstrom.com/
Alan Kamieniarczyk – ”Pettson och Findus” (serieversionen), ”Villstrå”
Liv Strömquist – ”Hundra procent fett”, ”Drift”, www.rikedomen.se
Niklas Asker – ”Second Toughts” (kommer 2009), www.niklasasker.se
Eva Björkstrand – ”Kioskvältaren”
Mattias Elftorp – ”Piracy Is Liberation”, www.elftorp.com
Mia Fredriksson – ”Mia”, miashus.com
Rasmus Gran – ”In ska man”, ”Varannan vecka utan”
Fabian Göranson – ”Gaskriget”, ”Kirurgi”, www.cigarett.net
Patrik Stigzelius – ”In ska man”, ”Inget under”
Jimmy Wallin – "Kaptein Sabeltann"
Jamil Mani – ”Tio fingrar lång”, www.tiofingrar.se
Loka Kanarp – "Till mina vänner och ovänner", www.lokakanarp.blogspot.com
Sara Granér – ”Hundhuvudet”
Kolbeinn Karlsson – ”In these Woods we are Ewok Kings”, www.pappacomics.blogspot.com/
Knut Larsson – ”Canimus”, ”Lokmannen”, www.knutlarsson.com
Jan Bielecki – ”Drift”, www.janbielecki.com/
Lina Neidestam – ”Zelda”, ”Maran”, www.linakanritafint.blogspot.com/
Jimmy Jönsson – ”Sibiu”
Andra länkar:
www.serieskolan.se
www.serieframjandet.se
www.seriestudion.se
www.malmo.se/kultur/malmokulturkompani
Seriekollektiv:
Dotterbolagetwww.dotterbolaget.com
Polly Dartonwww.pollydarton.se
Förlag:
C'est Bon Kulturwww.cestbonkultur.com Kolik Förlag – www.kolikforlag.se
Doob förlagwww.doobforlag.se
Gå till toppen