Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Förmynderi i Lund"

Varje program och kurs på Lunds universitet skall få en genuscertifieringsstämpel. Universitetets lärare skall tvingas vara genusmedvetna och bland de studerande skall det finnas en genusombudsman. Professor Tiina Rosenberg vid Centrum för genusvetenskap har initierat en ny form av kontroll och härskarteknik, skriver socialantropologen Steven Sampson.

Universitetet är den arena i samhället där diskussionsklimatet är menat att vara både frisinnat och tolerant. Detta klimat har nu drabbats av universitetets senaste projekt – ”genuscertifiering”. Projektet leddes, på uppdrag av rektor Göran Bexell, av professor Tiina Rosenberg från Centrum för genusvetenskap och i projektgruppen ingick bland andra representanter från samtliga fakulteter, LTH, administrationen och Saco.
Genuscertifieringens syfte är att ”bevaka att relevanta genusperspektiv och en könsmedveten pedagogik integreras i all utbildning”. Varje program och kurs skall få en genuscertifieringsstämpel. Universitetets lärare skall tvingas vara genusmedvetna, och bland de studerande skall det finnas en genusombudsman.
Under genuscertifiering skall vi utveckla vår ”genuskompetens”. Vi lärare skall värderas och bedömas utifrån vår könsmedvetenhet. Vem skall göra utvärderingen? Det är ingen hemlighet att dessa experter skall komma från professor Tiina Rosenbergs eget sällskap: Centrum för genusvetenskap.
Genuscertifiering är kontroll. Enligt rapporten skall det nu kontrolleras huruvida kurslitteraturen innehåller böcker skrivna av kvinnliga författare samt om litteraturen har adekvat genusperspektiv. Lärare måste gå genuspedagogiska kurser för att lära sig det riktiga tänkesättet, genusperspektiv skall genomsyra undervisningen och relevanta frågor om genus skall tas upp i examinationen.
Genuscertifieringens arsenal i könskampen är följande: det skall ställas ”krav och kriterier”. Lärare skall genomföra en ”genus-självdeklaration” där vi bekänner våra svagheter. Genom denna genuskontroll följer den ofrånkomliga träningen, eller skall jag säga omskolningen? Vi skall utöva självkritik och komma fram till korrekta åsikter.
Varje kurs och institution skall granskas av ett oberoende och kompetensprövat kontrollorgan, något som ger en större tilltro till certifieringen. Krav, regler, granskning, kontroll – vem hade kunnat tro att en professor i ett hyperkritiskt och maktavslöjande ämne som genusvetenskap skulle ligga bakom en sådan byråkrati? Genusvetenskaplig forskning sysslar allt som oftast med att avslöja ”härskartekniker”. Här får vi istället ännu en sådan.
Det skall till och med finnas ”certifieringsombud” och det skall ges ”mandat, utbildning, tid och ekonomiska resurser” till en ”struktur för genuscertifieringsarbetet”. Ännu en gång: mer pengar och mer byråkrati. Lunds universitet får en genuscertifieringsenhet.
Projektgruppen medger att certifiering ”alltid innehåller inslag av kontroll”, men de vill ”erbjuda institutionen stödfunktioner”. Det är gammalt hederligt svenskt förmynderi, nu maskerat som pedagogik.
För att rädda studenterna från lärarens inkorrekta åsikter förordar rapporten att vi bör ”beakta samhällsklimatet”, allt under överinseende av ett ”genusombud”. Lärare skall ”reflektera ... över vilken makt och möjlighet hon/han har att påverka uttryck för maktstrukturer” i undervisningen. Vi skall se till att ”talartid fördelas mellan kvinnor och män” och vi skall vara uppmärksamma på ospecificerade ”härskartekniker och bekräftelsetekniker”. Läser man projektgruppens rapport kan man tro att Lunds universitet är en slags Guantánamo, där sadistiska och ignoranta lärare utövar tortyr och trakasserier gentemot hjälplösa studenter.
Det är slående att en så okritisk och oreflexiv rapport, som innehåller den ena byråkratiska kontrollinstansen efter den andra och avslutas med att tacka rektorn, har författats av personer som har rykte om sig att inte väja för kritiska ställningstaganden och reflexiv, maktkritisk teori. Professor Rosenberg har länge varit en aktiv kritiker av dolda maktmekanismer oavsett var de förekommer, till och med i satirisk körsång. Men när det kommer till genuscertifieringsprojektet är all kritik försvunnen, även självkritik.
Påhitt som genuscertifiering är egentligen inget annat än förmynderi, byråkrati och ideologisk likriktning. Dessa tilltag borde mötas med kritik från hela universitetet. Men var är de kritiska rösterna?
STEVEN SAMPSON
Gå till toppen