Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sommarminnen

Det börjar med födelsedagsfirande i trädgården till en stor sommarvilla nära Paris. Festföremålet Hélène fyller 75. Spelet håller genomgående hög klass. För egen del njuter jag obeskrivligt av underbara Edith Scob i Hélènes roll, skriver Sydsvenskans Jan Aghed.

OriginalTitle: Sommarminnen. Genre: Drama. DirectedBy: Olivier Assayas. Actors: Juliette Binoche, Charles Berling, Jérémie Rénier, Edith Scob, Dominique Raymond, Valerie Bonneton. Isabell Sadoyan. Country: Frankrike. PublishYear: 2008.
På 75-årskalas i trädgården.Bild: Foto: Nonstop Entertainment
Olivier Assayas, 53, fram till 1985 kritiker i Cahiers du Cinéma med dragning till asiatisk film och som regissör till finstilta studier av individers inre rörelser och dynamik i taiwanesen Hou Hsiao-hsiens anda, ägnar sitt senaste opus åt generationsskillnader hos en välbärgad fransk borgerlighet. En skildring som engagerar genom sina intima psykologiska och emotionella nyanser, gester och blickar, snarare än genom någon yttre dramatik – och först som sist genom ovanligt subtilt och sensibelt kameraarbete.
Det börjar med födelsedagsfirande i trädgården till en stor sommarvilla nära Paris. Festföremålet Hélène, som fyller 75, anar att slutet på hennes liv närmar sig och vill försäkra sig om att de tre vuxna barnen inte låter huset med sitt myller av värdefulla konstföremål, däribland en liten dansösskulptur av Degas, målningar av Camille Corot och Odilon Redon, hamna i fel händer.
Bara äldste sonen Frédéric (Charles Berling), som bor kvar i Frankrike, är mån om modersarvets öde, medan hans syskon, Adrienne (Juliette Binoche) och yngste bror Jérémie (Jérémie Rénier), med framgångsrika karriärer i New York respektive Kina, ställer sig likgiltiga.
Till filmens intressanta konfliktmotiv, där förvaltningen av en kulturtradition har en nyckelroll, adderas på så sätt frågor om den globaliserade ekonomins pressande inverkan på nationell identitet, mellanmänskliga relationer och familjelojalitet.
Spelet håller genomgående hög klass. För egen del njuter jag obeskrivligt av underbara Edith Scob i Hélènes roll – Scob som var regissören George Franjus musa och ikon i klassiker som ”De bestialiska” (Les yeux sans visage, 1959) och ”Judex” (1963). Ljuset är ett viktigt berättande element. Som då barnens och barnbarnens avfärd efter den soliga trädgårdsfesten lämnar Hélène ensam i huset i ett blåtonat halvmörker. Sällan har en central karaktärs snara försvinnande från en film frammanats i en lika förtätad stämningsbild.
Gå till toppen