Inpå livet

Kulturkrock kräver tolk

För många som kommer till Sverige är det mycket som är obegripligt. Fängelseimamen och familjerådgivaren Ayoub Chibli är kulturell tolk och tycker att kulturskillnader måste erkännas.

Vi måste få kunskap om våra olikheter, våra olika traditioner och kulturer och förstå varför vi tänker och agerar som vi gör, säger Ayoub Chibli, fängelseimam och familjerådgivare på Islamic Center i Malmö.Bild: Foto: Lars Dareberg
Malmö. ”Vilken snåljåp!”
Hans vän var upprörd, tyckte besöket hos svensken var ytterst märkligt. Svensken hade frågat: ”Vill ni ha kaffe?”. Ayoub Chibli som bott länge i Sverige kunde koderna, tackade ja utan att fundera medan vännen som bara hade en kort tid i landet sa nej.
Svensken hade frågat om te skulle passa bättre, men återigen hade Ayoub Chiblis vän sagt nej. Så klart, så gör man ju, det vet ju varenda arab.
Men nu var svensken inte arab och araben inte svensk. Och ingen av dem kände till varandras kulturella koder och en trivial men märklig kulturkrock uppstod.
– I den arabiska kulturen dukar man bara fram. Att fråga ”vill ni ha kaffe?” är i vår kultur som att säga att man egentligen inte har lust att bjuda på något, säger Ayoub Chibli och ler.
Han är palestinier från Libanon och arbetar som fängelseimam och familjerådgivare på Islamic Center i Malmö. Men också som tolk. Kulturtolk.
– För många som kommer till Sverige är det mycket som framstår som obegripligt, och jag försöker efter bästa förmåga att förklara det svenska.
Det kan han göra efter att ha levt här i 25 år, men kanske främst för att han säger:
– Jag har alltid varit en sån som vill vara i fronten, jag vill känna att jag gör nytta och jag tror att jag har lätt att anpassa, acklimatisera mig.
Det är ingen formell tjänst han har som kulturtolk. Mer en funktion som växt fram ur ett behov. Ayoub Chibli är en man som står med fötterna i två kulturer. Och som sett hur många av de flyktingar som sedan början av 1990-talet anlänt till Sverige har haft svårigheter att förstå ”det svenska”.
– Alla människor har samma grundläggande behov och värde, men det finns skillnader i kulturellt och socialt betingade seder och bruk som kan vara svåra att överbrygga.
Som familjerådgivare möter han inte sällan oroliga föräldrar som undrar över den svenska skolan. Många kommer från länder där skolan fungerar på ett helt annat sätt än den svenska numera gör. Förr var skolan i Sverige auktoritär, idag gäller elevinflytande och demokrati. Som den svenska skolan var förr är den än i dag i stora delar av världen.
– I Libanon heter det utbildnings- och uppfostringsministeriet och så är det i många arabiska länder. Man överlämnar sina barn till skolan för att de ska få kunskap – och uppfostras. Det sker ofta med aga. Varje lärare har en pekpinne som används för fysisk tillrättavisning.
Ayoub Chibli berättar att många uppfattar den svenska skolan som slapp. Där finns ingen disciplin, ingen ordning och reda. Föräldrarna är ju vana vid något annat. Många upprörs av att barnen tränas att ifrågasätta – till och med vad läraren säger.
– Det här är ett stort bekymmer och jag möter oroliga föräldrar som tycker att lärarna uppfostrar barnen till rebeller. Jag är själv uppfostrad på ett auktoritärt sätt och har sen jag kom till Sverige på många sätt tänkt om. Respekten för individen och hennes egna val är det viktigaste. Och det är helt i enlighet med islam.
Självklart var det också för Ayoub Chibli en omtumlande upplevelse att komma till Sverige.
Han kom som politisk flykting 1984.
– När jag landade på Arlanda visste jag inte ens var jag var. Jag trodde jag var på Irland, säger han.
Det första som slog honom vid ankomsten och när han väl förstått att han var i Sverige var vänligheten han möttes av.
– Här kom jag som flykting, förföljd, oönskad, utan något som helst värde – så kändes det – men möttes av poliser som bar min väska och som till och med bäddade min säng. Det var en fantastisk känsla att bli behandlad så, att poliserna hjälpte en främling.
Det var det första intrycket av Sverige som säkerligen kommit att påverka Ayoub Chiblis inställning till landet.
– Jag har aldrig ångrat att jag kom hit. Jag har med stor tacksamhet tagit emot det mesta i den svenska kulturen, säger han – och ser med ens rörd ut.
Men det har varit en lång resa. Allt ifrån att kunna smälta att flickor och pojkar kramas ...
– I min kultur lever män och kvinnor åtskilda.
... till att förstå det svenska (eller västerländska) sättet att uppfostra barn.
– Vi som kommer från arabvärlden kommer från en kollektivistisk kultur. Oavsett vad vi gör tar vi hänsyn till kollektivet, familjen, klanen. Det förväntas att man inte sviker sin grupp och man ska alltid bete sig så att man inte stöter sig med kollektivet. Min mamma brukade säga: ”Välj mat efter din egen smak – kläderna efter andras.”
Hänsynen till kollektivet gäller vartenda område i livet. Allt ifrån äktenskapspartner, val av bostad, kläder, utbildning och yrke.
– Ja, till och med vilken bil du väljer. Svensken uppfostras att gå sin egen väg för att finna sig själv. Hos oss är grupptrycket stort och det är svårt att sticka ut. Detta strider egentligen mot religionen eftersom inget får ske av tvång.
– Om en ung kvinna kommer till mig och säger att föräldrarna vill gifta bort henne och hon själv inte vill strider detta inte bara mot de mänskliga rättigheterna, det strider mot religionen som säger att ett äktenskap är ogiltigt om det sker mot den enes vilja.
Ayoub Chibli kryssar hela tiden mellan det svenska och sitt arabiska arv. Med islam som sin kompass. En religion som han menar inte krockar med det svenska samhällets grundvärderingar.
– Tvärtom, säger han. Men en del av det kulturella arvet vi har med oss är ...
Han skakar på huvudet.
– Som den ständiga hänsynen till kollektivet. Den leder till att vi generellt sett blir dåliga på att ge och ta kritik. Och det bromsar utvecklingen.
Samtidigt tycker han att svensken generellt är allt för materialistiskt inriktad.
– Svensken skulle må bättre med mer andlighet, att lyssna till sin själ. Många invandrare uppfattar svensken som ytlig, gränslös, utan regler och moral.
Kulturella skillnader finns och är ibland stora.
– Det måste erkännas. En läkare kan inte göra en människa frisk utan att ställa diagnos. Alltså; vi måste få kunskap om våra olikheter, våra olika traditioner och kulturer och förstå varför vi tänker och agerar som vi gör. Vi måste hitta sätt att lära känna varandra. Det är ett nödvändigt första steg.

Ayoub Chibli plus och minus

Hans erfarenhet av det svenska samhället:
+ Den sociala tryggheten, att den starke solidariskt ställer upp för den svage.
+ Synen på uppfostran med samtal med och tillit till barnets förmåga och omdöme. Att individen uppmuntras att bli självständig.
+ Förmågan att ta kritik utan att bli personligen kränkt.
– För stor fokusering på kroppen och det materiella.
– Ensamheten bland människor, den andliga tomheten.
– För dålig omsorg om de äldre.
Hans erfarenhet av arabiska samhällen:
+ Att man inte ser de gamla som en belastning utan som en tillgång.
+ Respekten för föräldrarna, dem som gett oss livet.
+ Generositeten gent­emot grannar och medmänniskor.
– Kvinnosynen, att det är allt för vanligt med en tolerant syn på kvinnomisshandel.
– Synen på barnuppfostran, att aga är så vanligt och allt för ofta accepterat.
– Oförmågan att ta kritik på sakligt vis.
Gå till toppen