Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Martinsson hyllas - och vänder blad

Kompositören Rolf Martinsson har tillfälligt lämnat sitt Limhamn för huvudstaden. I kväll invigs årets Tonsättarfestival i Stockholms konserthus, och Martinsson är en av huvudpersonerna.

Bild: Foto: Kent Hult
På nio dagar ska mer än tjugo av hans verk spelas.
– Enormt omtumlande, säger han.
Att musiken är en stor kärlek i Rolf Martinssons liv syns utanpå. Hans ansikte strålar antingen han talar om en Korngold-sinfonietta som fullkomligt överrumplat honom eller om sin mosters gamla cittra, som han fingrade på när han var barn.
Mamma Sonja var en av Göingeflickorna, en syskontrio från Boalt som sjöng ”Kära mor” så att Svensson smälte i början av 1960-talet.
Själv började han spela piano vid tolv och skrev sitt Opus 1 i samma veva.
– Mina föräldrar lyssnade inte på klassisk musik, säger han. Men de hade en total förståelse för att jag var intresserad.
Rolf Martinssons musik brukar beskrivas med ord som snitsig, flödande och delikat. För tretton år sedan gjorde han slut med modernismen. Nu skriver han en romantiskt färgad musik med stort publiktycke. Själv kallar han den öppen och kommunikativ, med stilistisk bredd.
– Modernisterna har gett mig många fantastiska upplevelser, och det pionjärarbete de gjorde på 1950-60-talen är livsviktigt för det som händer nu, säger han. Men jag led av att det fanns ett krav på att vara originell i varje stycke. Jag tyckte inte att jag fick sjunka ner i verken ordentligt. Så 1995 bestämde jag mig för att göra det jag själv ville göra fullt ut.
Tonsättarfestivalen speglar framför allt de senaste tio-tolv årens Rolf Martinsson. Här saknas varken genombrottsverket ”Dreams”, flöjtkonserten ”Shimmering Blue” med sina suggestiva glissandi eller den virtuosa trumpetkonserten ”Bridge”, skriven för Håkan Hardenberger.
En komposition är alldeles ny – i kväll uruppförs Konsert för orkester, beställd av Kungliga Filharmonikerna. Rolf Martinsson beskriver den som en summering av hela hans produktion.
Nu går han vidare. Tonsättarfestivalen blir ett bokslut, en vändpunkt.
– Jag har arbetat med samma idévärld om och om igen sedan 1995, säger han. Men nu känner jag ett behov av att skapa en ny verktygslåda. Nu vill jag börja skala av och renodla.
Han har redan börjat. I mars uruppför Malmö symfoniorkester och Anne Sofie von Otter hans nya Orchestral songs, till texter av Emily Dickinson.
– Där har jag det sparsmakade för ögonen. Texten, rösten och gestaltningen står fullkomligt i centrum.
Som alltid har han förberett sig väl: lyssnat på Anne Sofie von Otters skivinspelningar, känt in hennes uttrycksregister och klangkvalitet, träffat henne och diskuterat.
– På så sätt blir hennes personlighet en del av verket – vilket förstås inte hindrar att någon annan kan sjunga det.
När han kommer hem efter Tonsättarfestivalen väntar nya uppgifter. Först i kön står ett verk för kammarorkester och en klarinettkonsert för Martin Fröst. Och så har Oslofilharmonien beställt en kontrabaskonsert för uruppförande 2011.
Rolf Martinsson välsignar sitt långtidsstipendium från Konstnärsnämnden, som har gjort det möjligt för honom att gå ner på halvtid på Musikhögskolan i Malmö, där han undervisar sedan närmare trettio år.
– Stipendiet gör precis den nytta som är avsedd, säger han. Det ger mig lugn att utvecklas som konstnär.
Tonsättarfestivalen äger rum på Stockholms konserthus 6–15 november och har två huvudpersoner. Den andre är finländaren Kimmo Hakola.

FAKTA/Rolf Martinsson

Född i Boalt utanför Osby 1956.
Utbildad vid Musikhögskolan i Malmö.
Tonsättare, professor vid Musikhögskolan i Malmö.
Malmö symfoniorkesters Composer in residence 2002–2006.
Gift med Cecilia Emond Martinsson, pianopedagog. Två döttrar: Louise, 18, som spelar cello och piano, och Emelie, 11, som spelar flöjt och sjunger.
Gå till toppen