Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Peter Englund: Stridens skönhet och sorg

”Stridens skönhet och sorg” är inte en traditionell militärhistorisk bok om första världskrigets yttre förlopp och övergripande orsaker. Istället för att foga ett slag till ett annat försöker Peter Englund fånga hur kriget kändes, tänktes och upplevdes; där och då, i skyttegraven, på tågstationen, i skolan, i vardagen.
Bild: Foto: Kent Hult
Jakten efter förflutna föreställningsvärldar är kännetecknande för den kulturhistoriska vändning som också kommit att prägla nyare forskning om första världskriget. Englund vill dock ta ännu ett steg bort från skymmande strukturer, i riktning mot den enskilda människan och hennes erfarenheter. Läsaren ledsagas följaktligen genom världskrigets fyra år, vecka för vecka, i 212 korta episoder, av nitton faktiska personer.
Genom utdrag ur dagböcker, brev och självbiografier framställs krigets fasetter såsom de uppfångades av bland andra skolflickan Elfriede Kuhr (som under krigets gång växer upp i östra Tyskland), den unge dansken Kresten Andresen (som till följd av storpolitiska realiteter och utan engagemang enrolleras i den tyska armén och förloras vid Somme) och australienskan Olive King (vars ambulansförande i serbiska armén visar kriget som kvinnlig frigörelsezon).
Var för sig fäster inte alla personliga penseldrag lika väl, men lagda bredvid varandra skapar de en suggestiv bild av krigets skiftande stämningar. Med förfärande tydlighet framträder det skruvstäd som nationalismen var för tidens samhällen. Skildringen av den franske infanteristen René Arnauds upplevelser vid Verdun försommaren 1916 mejslar fram krigets förvirrade förfärlighet i Erich Maria Remarques anda.
Särskilt väl tecknar Englund hur inledande eufori fick ge vika för tristess och tvivel, hur männens språngmarsch till värvningskontoren förbyttes till simulans och köpslående med syfilissmittade kroppsvätskor för att undslippa fronten.
Bokens format och form, sexhundra sidor ständigt sammanvävande av intensitet och intet, blir till en gestaltning av krigets outhärdlighet: man vill bara att det ska ta slut.
Englunds grepp är djärvt, men inte fullt så nydanande som den säljande baksidestexten gör gällande. Den tyske författaren Walter Kempowskis svit av kollektivdagböcker över andra världskriget, ”Das Echolot”, är en omedelbar jämförelsepunkt. Kempowskis dokumentärlitterära collage framträder tillsammans med Primo Levis och Imre Kertészs förintelseskildringar som en praktisk plädering för att historiens mest fasansfulla ofattbarheter endast kan göras fattbara i litterär skepnad.
Den stilsäkra anslutningen till en sådan ståndpunkt vore oproblematisk om Englund sökt stridens skönhet och sorg under den litteräre författarens fana.
Hans produktion har förvisso länge återfunnits i vetenskapens utmark, men likväl kännetecknats av förmågan att förena fin framställan med forskningsförankring och reflekterande resonemang.
Englund fattar fortfarande sin facklitterära penna med den professionelle historikerns auktoritet, trots att återförandet av historien till ”dess minsta, atomära beståndsdel” förbinds med betydande analytiska avkall.
De självbiografiska källorna och dess potentiella problem diskuteras aldrig.
Inte ens något som påminner om den självprövande ”Undersökaren” i Per Olov Enquists dokumentärromaner anas.
Ovissheten om eller i vilken utsträckning dialog, doft och dödsångest har dramatiserats är principiellt problematisk, men hanterbar.
Vanskligare är oviljan att diskutera det omöjliga i att nå den oförvanskade erfarenheten och frilägga ett historiskt nu.
Att använda dagboksanteckningar som översatts och utgivits på engelska 1934 för att frambringa franska orostankar från 1915 inför en kommande hård och ensidig fred låter sig inte göras. Lika otillfredsställande är att använda en bok utgiven 1931 för att förankra en rysk rödakorssysters förnumstiga revolutionsförakt 1917.
”Stridens skönhet och sorg” fångar sidor av och stämningar i det första världskriget som förlorats med en mer traditionell historisk metod och framställningsform.
I det självvalda ingenmanslandet mellan fakta och fiktion formulerar Englund likafullt ett farväl till det historiska hantverket.
FREDRIK PERSSON
fil dr i historia

FAKTA/Boken

Peter Englund: Stridens skönhet och sorg. Första världskriget i 212 korta kapitel. Atlantis.
Gå till toppen