Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En stad i två delar

Visionen om att fattiga öst och rika väst ska mötas i Norra Sorgenfri behöver tydligare politisk uppbackning, skriver Bjarne Stenquist.

Malmö behöver ett integrationens Turning Torso. Ett projekt som inför invånare och omvärld manifesterar en tydlig vilja att komma till rätta med stadens akilleshäl: den djupa klyftan mellan de östra och de västra stadsdelarna. Under de senaste tio åren har Malmö i mångt och mycket lyckats bygga sig till en ny framtid: bron, högskolan, Västra Hamnen och nu nya Hyllie och Citytunneln. Allt detta har bidragit till inflyttning av nya, mer penningstarka invånare och förvandlat den industristad på dekis som Malmö var i början på 1990-talet.
Men på en punkt består det ”gamla” Malmö: klyftan mellan östra och västra Malmö tycks lika djup som tidigare och har närmast förstärkts genom bostadsbyggandet i Västra hamnen, Bunkeflo/Klagshamn och det som nu kommer i Hyllie.
Invånarna i västra Malmö har markant högre inkomster än i de östra stadsdelarna, har dubbelt så många i arbete och dubbelt så många bilar per invånare. Skillnaderna i skolresultat mellan skolor i olika delar av staden är uppseendeväckande. Rörelsemönstren befäster bilden: från de västra stadsdelarna går många pilar in mot Centrum och tillbaka. I de östra stadsdelarna rör sig människor mer mellan norr och söder, det vill säga inom samma del av staden. Efter tre år som boende i Limhamn har jag i min stadsdel sett sammanlagt fem kvinnor med huvudduk, varav två vid samma tillfälle. Jourapoteket Gripen efter ordinarie öppettid tillhör de få platser där man kan se hur Malmös befolkning egentligen ser ut.
Det är svårt att förstå att Malmö stad inte bättre utnyttjat just bygget av offentliga platser och byggnader för att manifestera en vilja att skapa en blandad stad, en stad där alla invånare kan vara delaktiga. Men det finns ett projekt på väg fram i den kommunala pipelinen som kan spela denna roll, förutsatt att det får den uppbackning det förtjänar: omvandlingen av Norra Sorgenfri.
Att cykla runt i Norra Sorgenfri känns som att röra sig igenom industriområdet som Gud glömde. Själva platsen är gigantisk, nästan 45 hektar, som en medelstor bondgård. Men här finns inga kor, däremot massor med öde och öppna ytor, hål efter rivna byggnader. Insprängt, som på måfå, ligger huskroppar, till exempel en korvskinnsfabrik, som vittnar om Malmös olika tidsepoker som industristad. I öster avgränsas området av Kontinentalbanan och där bortom finns Rosengård och Malmös invandrartäta områden. I områdets västra kant, vid det nu utrymda garaget för stadsbussarna, är det samtidigt bara ett stenkast till Rörsjöstaden och fem minuter på cykel till HansaCompagniet.
Här har Stadsbyggnadskontoret och Fastighetskontoret bedrivit en delvis ny typ av utvecklingsarbete. Målsättningen har inte varit, som i Västra Hamnen, att skapa en boendemiljö för höginkomsttagare. Snarare är målsättningen att omvandla det som idag är en barriär mellan östra och västra Malmö, till en brygga. Till ett område som kan locka folk från båda delarna av staden. Snarare än att bygga högt och stort är avsikten här att bygga smått och brokigt. Kanske skulle man kunna kalla Norra Sorgenfri en liggande och långsamt växande Turning Torso.
Genom att begränsa bredden på bostadsfasaderna, till 25 respektive 18 meter, tvingas bebyggelsen ner i skala, man får in många olika fastighetsägare och många olika typer av byggnader. Bottenvåningarna ska bli ”offentliga” och ”genomsiktliga”, med utrymme för affärer, kaféer och olika verksamheter. Detta uppblandat med offentliga aktiviteter och attraktioner, klimatskyddade viloplatser och insprängda torg och parker ska göra kvarteren till platser där människor vill stanna och tillbringa tid. Avsikten är med andra ord inte att skapa ett nytt Lugnet eller Caroli, och inte heller ett nytt Hyllie, där utvecklingen drivs i samarbete med några få stora fastighetsägare och byggbolag.
Detta sätt att arbeta, nerifrån och upp, tar längre tid och resultatet blir svårare att förutse, eftersom det kräver mycket personliga kontakter och diskussioner med fastighetsägare, verksamheter, föreningar med flera.
Planeringshorisonten på Norra Sorgenfri är lång, den sträcker sig bortom 2015. För att dra till sig intressenter från olika delar av staden och landet ska området marknadsföras med hjälp av utvecklingen av två ”huvudattraktioner”: Bussgaraget och Industrigatan. Bara Bussgaraget är 110 gånger 110 meter stort och rymmer 12_500 kvadratmeter golvyta. Här är tanken att utveckla någon form av allaktivitetshus, med förebilder från städer som Hamburg, Berlin och London.
Inriktningen på Norra Sorgenfri är fastlagd i ett visions- och planprogram. Nu återstår genomförandet. Från tjänstemannahåll har bland annat presenterats förslag på en tvärsektoriell arbetsgrupp med ett långsiktigt ansvar för den ”medskapande” process som hittills präglat arbetet. Dessutom behövs finansiell uppbackning för att kunna utveckla en aktiv marknadsföring av tankarna bakom Bussgaraget och Industrigatan, liksom av hela områdets potential som brygga mellan Malmös två delar.
Men vill man från stadens sida enbart prioritera ett fortsatt snabbt bostadsbyggande, med större fastigheter, större kvarter och större fastighetsägare/byggfirmor som samarbetspartner försvinner mycket av Norra Sorgenfri som ett blandat ”hangout”.
Det som nu behövs är tydlig politisk uppbackning, såväl mentalt som materiellt, till ett stadsbyggnadsprojekt som tydligare än de tidigare kan bidra till att överbrygga stadens klyftor.
BJARNE STENQUIST
journalist
Läs mer om Norra Sorgenfri:
www.malmo.se/bostadbygge/utvecklingsomraden/norrasorgenfri
– och om förebilderna för Bussgaraget:
www.visitspitalfields.com
www.kulturbrauerei-berlin.de
www.fabrik.de
Gå till toppen