Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: "Ett europeiskt svek"

Europas undfallande politik efter Georgienkriget är beklämmande. Den ryska invasionen var en kränkning av internationell rätt, och bör behandlas därefter. Europa måste stå upp mot ett revanschistiskt Ryssland. Säkerhetsgarantier bör lämnas till Georgien och trupp bör stationeras i landet om det så önskar, skriver forskningsanalytikern Mons Krabbe vid SSA, Strategi och säkerhetsanalys.

Var EU:s insatser i efterspelet till kriget i Georgien bara resultatet av den eftergiftspolitik som Västeuropas politiker har förfinat till en konstart sedan 1930-talet. Eller var det betingat av en rädsla för att de ryska gasleveranserna skulle störas? Det verkar finnas en liknöjdhet bland Europas politiker inför en återgång till läget före det senaste krigsutbrottet i landet, trots att liknöjdhet är att belöna den ryska aggressionen. Det är ett stort svek mot de ideal som Europa borde stå för. Den ryska invasionen var en ovedersäglig kränkning av internationell rätt, och bör behandlas därefter.
Är det realpolitiska överväganden som ligger till grund? De europeiska ledarna är då så pass oroliga för att gasleveranserna från Ryssland skall störas att de är villiga att sälja ut sina principer, och därmed en demokratisk medlem av världssamfundet. Om detta är fallet, innebär det att Europa tar steget ur askan, i elden när européerna flyttar energiberoendet från Mellanöstern till Ryssland.
Alternativt kan det europeiska agerandet härledas till ett ideologiskt tillkortakommande. Detta problem ligger på en avsevärt djupare nivå och påverkar beslutsfattandet på ett mer fundamentalt vis.
Vid en jämförelse mellan den amerikanska och den europeiska hållningen i utrikespolitiska spörsmål kan man konstatera tydliga skillnader. Europeiska politiker, å ena sidan, ser ofta mer till konflikternas komplexitet, med konsekvensen att beslutsvånda ofta hindrar handlingsförmågan. Man vill inte agera förrän de juridiska aspekterna är fullständigt klarlagda, vilket sällan är möjligt i en värld som är grå, inte svart eller vit.
Amerikanerna å andra sidan hänger inte upp sig onödigt mycket på komplexiteten i konflikterna, utan fattar istället sina snabba beslut baserat på sina principer, när det gäller till exempel värdet i att försvara demokratier mot diktaturer och skydda den angripna och ofta svagare parten i en konflikt, helt enkelt för att upprätthålla ordningen i det politiska systemet.
Den amerikanska utgångspunktens negativa konsekvenser, som att USA ibland oöverlagt rusar in i svårlösta situationer, är vi i Europa ofta snabba att håna. Många glömmer då värdet i att snabbt ta ställning för demokrati och utsatta parter. Amerikanerna har ett idealistiskt drag i synen på sin roll i världen, som demokratiernas försvarare.
Den beklämmande sidan av det europeiska tänkesättet, är att det allt för ofta resulterar i eftergiftspolitik. Medan USA klart och tydligt försvarade Georgiens rätt till att hävda sin territoriella integritet och fördömde den ryska invasionen, diskuterade europeiska politiker hur Ryssland bäst skulle fås att rätta in sig i ledet. Priset vi var beredda att betala var delar av Georgiens territorium, om ännu inte de jure, så de facto.
Under Bosnienkriget intalade sig de europeiska ledarna länge att det inte fanns en bov att peka ut, som man kunde ingripa mot. Precis som i Georgien markerades tydligt att inget beslut ännu hade tagits om vilken part som var aggressorn. Den starkare och aggressivare parten fick på så sätt moralisk styrka via Europas svaghet.
Europa måste vakna ur sin slummer, och börja lära sig av USA när det gäller att stå för sina principer, att ta ställning när vi vet att det är rätt.
Europa måste stå upp mot ett revanschistiskt Ryssland. Vi kan inte kalkylera med att USA alltid står vid vår sida när eftergiftspolitiken har gått för långt. Nato och EU bör i och för sig inte skynda fram medlemskap för Georgien, så länge konflikterna är olösta, men säkerhetsgarantier bör lämnas och trupp bör stationeras i landet om Georgien så önskar.
Givetvis bör inte Ryssland isoleras, men tydliga signaler bör sändas till Moskva om att dess agerande inte accepteras i Europa. Nato och EU bör således avbryta allt politiskt samarbete med Ryssland tills att de ryska ockupationstrupperna helt dragits tillbaka från georgiskt territorium, givetvis inklusive Ossetien och Abchazien, och georgiska flyktingar har tillåtits att flytta hem igen.
MONS KRABBE
Gå till toppen