Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

I Zlatans leende står barnen pall

Med familjeföreställningen ”Zlatans leende” är Malmö Stadsteater tillbaka med en ny succé efter förra årets Snövit, skriver Fredrik Pålsson.

Årets stora familjeföreställning Zlatans leende är en succé i klass med förra årets Snövit. Från höger huvudrollen Elsa-Emelia (Sandra Stojiljkovic), Patrick (Bashkim Neziraj), Costra Nova (Behrang Miri) och Maria (Kajsa Ericsson).
Tematiken med det ensamma barnet går igen, men med ett annat scenspråk: här är det talteater med små musiknummer som lyfter nutidsberättelsen ett par decimeter från marken. Resultatet blir en underbart berättad historia, full av både allvar och humor för alla åldrar och konstellationer.
Pjäsen vävs kring tioårige Elsa-Emelia som vi träffar en tidig morgon på Stortorget i Malmö och som är en samtida Pippi Långstrump: lika slängd i käften, lika självständig och lika föräldralös. Fast Elsa-Emelias mamma har försvunnit vägrar hon lyssna på alla terapeutiska vuxna som säger ”gråt ut lille barn så blir allt bättre”.
Elsa-Emelia träffar på den magiske hjälparen Marillion, som lovar att hon kan få sin mamma tillbaka om hon hjälper sina vänner Patrick och Maria med deras problem, vilket inkluderar en nerbrunnen videobutik, en häktad pappa och en fotbollsmatch med Zlatan själv. Den mörka sagoskog som Elsa-Emelia kastas ut i består av Malmös gator och torg, där oraklet är en pundare som Bo-Christer Hjelte fångar på pricken. Till en början förefaller det vara ett stelbent grepp med stiliserade Malmömiljöer på flyttbara väggar, men effekten blir desto större när scenrummet öppnar sig mot fondens mytiska fotbollsplan där Zlatan ska framträda några timmar senare.
Pundaren är bara ett exempel ur ett rikt persongalleri (Birte Heribertson som fotbollstränaren Fisen!), och regin bidrar till att mejsla ut karaktärer som alla är lätta att älska. Sandra Stojiljkovics Elsa-Emelia imponerar på barnen och väcker ömhetskänslor hos de vuxna, vilket också gäller hennes vänner – Bashkim Nezirajs försynte Patrick och Kajsa Ericssons Maria.
Det här är en föreställning av upphovsmän som tagit idén om det kompetenta barnet till sitt hjärta. Barnens föräldrar är maktlösa och förpassade till bakgrunden, barnen utlämnade till sig själva. Den utmaning Elsa-Emelia ställs inför är en dramatikers utmaning: att hitta lösningar som är oförutsägbara och faktiskt otänkbara. På det sättet växer den grå, realistiska världen till något mer medan vi betraktar den. Det är en värld som än är magisk och poetisk, än är grym och orättvis, eller som det heter på ett ställe: ”det finns små barn som ligger på sjukhus och som ingen kan bota”. Det finns ingenstans att fly undan livet. Men livet bjuder också på oanade möjligheter för den som förmår öppnar sig mot det.

Fakta/Teater

Teater. Zlatans leende. Av Dennis Magnusson. Regi: Dennis Sandin. Scenografi och kostym: Nina Fransson. Musik: Anders Ortman. Ljus: Karl Svensson. Koreografi: Sonny Lindbäck. Mask: Therese Persson. Medverkande: Sandra Stojiljkovic, Kajsa Ericsson, Bashkim Neziraj, Kenneth Milldoff, Håkan Paaske, Behrang Miri, Birte Heribertson, Lars-Göran Ragnarsson, Åsa Widéen, Bo-Christer Hjelte. Rek. Fr. 7 år. Hipp 29.11
Gå till toppen