Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Arkiv: Sprickor i berggrunden i Skåne

Jordbävningen orsakades av rörelser i jordskorpan i ett två till fem mil brett stråk av sprickor och förkastningar i berggrunden som löper tvärs igenom Skåne.

Denna text publicerades 2008.
Skånes geologi är densamma som i Tyskland och skiljer sig från resten av Sverige. Det beror på sprickor i berggrunden som uppstod för ungefär 400 miljoner år sedan när den baltiska skölden, som inkluderar Sverige, kolliderade med andra kontinenter. Då uppstod spänningar och till slut brast jordskorpan. Magma från jordens mantel välde upp som stora lavaflöden på markytan och sydvästra Skåne började tillsammans med övriga Europa att röra sig bort från Sverige.
Den så kallade Tornquistzonen började utvecklas till en rift, det vill säga en gräns mellan två kontinenter, som till exempel den mittatlantiska ryggen vilken separerar Europa från Amerika.
För 150 miljoner år sedan splittrades jättekontinenten Pangea och Skåne fortsatte att driva bort från Sverige. Då bildades även ett hundratal vulkaner i Tornquistzonen. Av dessa finns i dag rester bland annat runt Ringsjön vilka Sydsvenskan berättat om tidigare.
Att Skåne trots allt sitter ihop med Sverige i dag beror på att Afrika brakade in i Europa för ungefär 70 miljoner år sedan. Kollisionen mellan de båda kontinenterna ledde till sammanpressande krafter i Tornquistzonen.
Fortfarande sker alltså rörelser längs Tornquistzonen. Sydvästra Skåne rör sig med fyra millimeter per år österut i jämförelse med nordöstra delen. Det sydvästra blocket drar sig även söderut med en hastighet av två millimeter per år. De rörelser som sker längs Tornquistzonen i dag är orsakade förändringar i den mittatlantiska ryggen.
Det största jordskalv som inträffat i Skandinavien i modern tid var i Tornquistzonens förlängning ute i Oslofjorden 1904. Den beräknas ha motsvarat 6 till 6,5 på Richterskalan och kändes ända ner i Skåne. Bland annat rapporterade fröken Elise Rosenblad i Malmö att "två stötar åstadkommo en vaggande rörelse. Möbler och i synnerhet småsaker kommo i häftig skakning så att t ex höga blomsterglas måste fasthållas för att ej falla omkull".
Gå till toppen