Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Ropen skalla – fulhet åt alla

Den Goda designens död banar väg för fuldesignen, skriver Ingrid Sommar.

Ur Joakim Pirinens album "Döda paret och deras vänner".
I dagens konjunktur är det inte så konstigt att deppgrått och svart står högt på modehimlen. Inte bara i kläd- och inredningssammanhang, utan också på läppar och naglar, så att dagens glamorösa gothkvinna liknar häxan från alla tider i Umberto Ecos just Sverigeaktuella ”Om fulhet”.
Kan låta som en hype, snart ersatt av nästa våg. Men när www.deepglamour.net nyligen konstaterade att ”Ugly is the New Pretty” gavs exempel på att fulheten kan ha mer genomgripande effekter. Bloggen drivs av Virginia Postrel, som för några år sedan slog igenom stort i USA med boken ”The Substance of Style”. Där lyckas hon med konststycket att ge en initierad bild av dagens materiella kultur. Greppen är journalistiskt tempo, intellektuell bredd – hennes källor spänner över forskning, business och kultur – och en ickemoraliserande hållning. Utvecklingen är lönsamhetsdriven, det vet hon. Men det är inte de ekonomiska resonemangen som fokuseras, utan de kulturella effekterna.
Samma hållning går igen på glamourbloggen. Snyggast bland det fula här är inredningsboken ”Punk House: Interiors in Anarchy”, där fotografen Abby Banks rest kors och tvärs i USA på jakt efter udda boenden. Gärna hos övervintrade kollektiv som pyntat sina reden med ruffig antiestetik. Verkligen ingen spekulation, utan ett dokument. När Banks hade svårt att hitta förläggare trädde Sonic Youth-sångaren Thurston Moore in, skrev även ett entusiastiskt förord. ”Architectural Design à la Sid Vicious”, enligt The Boston Globe, vilket inte hindrat boken från att hamna på även de glossigaste av kaffebord.
Också här hemma blomstrar fulheten. Roligt inslag i utställningen ”Sundborn goes extreme – again”, som just nu visas på Röhsska i Göteborg (t o m 5.4), är gruppen Fuldesigns monsterdockor av konstnärsfamiljen Larsson. Dryga pappa Carl, undanglidande mamma Karin och de åtta värstingbarnen.
Fuldesign har en klart uttalad antiideologi. Form ska inte bara förmedla lycko- och statusberättelser, utan måste också väcka genklang hos ”alla som inte känner att de är perfekta och passar in i den påklistrade total-make-over-världen”.
Så när jag ser stripen ”Åt helvete med disajnen!” i Joakim Pirinens senaste album känner jag mig som påhoppad aficionado ändå helt cool. På bilderna ser man stickiga, fula figurer som håller plakat med slagord som ”Stoppa designen – NU”. Jag kan bara instämma. För den design som Pirinen syftar på – den tjusiga, statuskåta som mediebilden domineras av – är ju inte allenarådande. Alternativ finns.
Den Goda designen är visserligen död, ingen vill ha en överhet som dikterar fint och fult. Den Anonyma designen – som jag själv gärna lyft fram, för att förklara att design handlar om hela vår människoskapade omgivning – är tyvärr föga medial. Visserligen underbart lågmäld, men vilka medier idag tänder på anonym osynlighet?
Men Fuldesign har den fulla potentialen! Perfekt medialt, samtidigt som fulheten ofta är kul. Som i Fuldesigns korsstygnstavlor med deviser som ”Det man inte minns har inte hänt” och ”Homo Sweet Homo”...
Lika kul som – och även estetiskt nära besläktat med – Pirinens svarta seriesagor. Så för att travestera honom – designen är död, heja fuldesign!
INGRID SOMMAR
arkitektur- och designskribent
Gå till toppen