Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Pappadröm blir sann efter tjugo år

När Johannes Wanselow var liten flyttade hans pappa till Iran. Snart möter tv-kändisen sin pappa för första gången på över 20 år.

MALMÖ. De tappade kontakten när Johannes var liten. Pappan flyttade tillbaka till sitt gamla hemland och kunde sedan inte återvända till Sverige.
Senaste gången Johannes Wanselow, 26 år, träffade sin pappa var han fyra år. Timmarna de tillbringade tillsammans i Göteborg har etsat sig fast i hans minne.
– Vi var på Liseberg och jag minns att han gick runt med mig på sina axlar hela dagen. Och att han köpte en jättestor nalle åt mig.
Johannes lutar sig tillbaka i vardagsrumssoffan i tvåan han hyr i centrala Malmö.
Han är född i Umeå. När hans pappa, Said Ghahremani, kom in på Chalmers flyttade familjen till Göteborg. Men heltidsstudier och en bebis med kolik blev en svår ekvation att få ihop. Johannes och hans mamma flyttade till Sala och efter en tid träffade Said en persisk kvinna. Kontakten med Johannes blev alltmer sporadisk.
1987, då Johannes skulle fylla fem, blev Saids storebror allvarligt sjuk. Efter påtryckningar från släkten i Iran flyttade pappan dit med sin nya familj. Iran–Irak-kriget var i full gång och Said blev inkallad till en femårig militärtjänstgöring.
Tiden gick. Johannes hade ingen kontakt med sin pappa. På skolgården berättade han ofta hjältehistorier.
– Jag ljög om att pappa var en jätterik shejk som hade ett guldpalats. Jag trodde nästan på det själv och hade en dagdröm om att det plötsligt rullar in en limmo på skolgården. En röd matta rullas ut och en liten betjänt kommer in i klassrummet för att hämta mig.
Under uppväxten skrev Johannes brev till sin pappa där han berättade om sitt liv. Brev han aldrig postade. Tystnaden mellan dem höll i sig ända tills Johannes var 16 år.
– Telefonen ringde och jag kände direkt att det var pappa. Mamma ropade på mig. Pappa berättade att han skulle försöka komma till Sverige.
Kort därefter kom papper från Migrationsverket. Alla i familjen skrev på och intygade att de ville att Said skulle komma.
– Jag började fundera på hur han skulle bo. En av mina bästa vänners pappa är iranier och har en pizzeria så jag tänkte att min pappa också kunde ha det. Och att jag skulle sitta där och hänga med mina kompisar tills han tröttnade och körde ut oss.
Ett halvår senare kom nya papper. Said hade fått avslag.
– Det var nog den jobbigaste dagen i mitt liv. Det gjorde så fruktansvärt ont.
Hur kom det sig att det tog över tio år innan han ringde?
– Ja, om han kunde få tag i mig när jag var 16 år borde han ju ha kunnat få det tidigare också. Samtidigt har jag väldigt svårt att vara arg på honom längre. Någonstans förstår jag med hjärtat att varken han eller mamma har valt det här. En massa omständigheter har spelat in.
Efter telefonsamtalet förlorade Johannes och Said kontakten igen. Johannes tog studenten på teaterlinjen vid Bolandsskolan i Uppsala, kom in på Scenskolan i Malmö och fick efter utbildningen sitt första skådespelarjobb i Riksteaterns uppsättning ”Utvandrarna”. I ensemblen fanns flera iranier som han fick bra kontakt med. De fick honom att äntligen ta steget och försöka söka upp sin pappa.
Den 4 januari 2007 satt Johannes på ett plan till Teheran. Han hade ingen adress och bara nio dagar på sig innan han skulle flyga hem igen. Tvivlet kom krypande: bara i Teheran bor det 15 miljoner människor och i hela Iran 90 miljoner.
I Teheran gjorde Johannes dagliga besök på den svenska ambassaden, utan framgång i sökandet. Han fick reda på att Said hade sökt asyl i Sverige sex gånger. I ansökningarna hade han hänvisat till sin familjeanknytning: Johannes.
– Det gjorde så ont i hjärtat. Han har fått avslag för att Mi­grationsverket inte tycker att vi har tillräckligt god kontakt. Men vi vill ju ha kontakt!
Vid sista besöket på ambassaden tog allt en ny vändning. En anställd lyckades plötsligt få fram både adress och telefonnummer till pappan via Migrationsverket, som tidigare hänvisat till sekretessregler.
Johannes ringde:
– Det gick säkert tio sekunder innan jag sade någonting. Till slut fick jag ur mig ett ”Hallå?”. Vi sade att vi saknade varandra. Jag fick veta att jag har en syster som är 19 och en bror som är 15 och så bytte vi nummer.
De kunde inte träffas eftersom Johannes skulle flyga hem morgonen efter och befann sig i Teheran. Said var 100 mil bort, i Mashhad.
– När jag kom hem ringde pappa för att kolla att resan hade gått bra. För mig blev det starkast i hela den här historien. Att en pappa sade ”Kom du hem ordentligt?”.
Sedan dess har de hörts någon gång i månaden.
– Han pratar knagglig svenska och jag pratar urusel persiska. Där försöker vi mötas.
Johannes planerar att åka till Iran under våren och stanna ett tag för att lära känna sin pappa. Nu har nervositeten inför mötet bytts ut mot förväntan.
– Att vi inte har haft någon kontakt har nog mycket att göra med rädsla från båda håll. Jag har inget behov av att gå in i det här med taggarna utåt. Vi får börja där vi är nu.
BAKGRUND/Johannes pappas fall
När Said Ghahremani flyttade till Iran blev han så småningom av med sitt permanenta uppehållstillstånd, som han fick när han kom till Sverige i mitten av 1970-talet för att studera. När Said hade varit borta i över ett år och dessutom bodde med sin nya familj i Iran blev det svårare att hänvisa till familjeanknytningen i Sverige.

FAKTA/Personligt

Namn: Johannes Wanselow.
Född: 1982 i Umeå.
Bor: Han har hyrt en lägenhet i Malmö, men ska nu flytta tillbaka till Stockholm.
Familj: Mamma och två syskon i Vänge utanför Uppsala. Pappa och två syskon i Mashhad i nordöstra Iran.
Utbildning: Estetiska programmet på Bolandsskolan i Uppsala 1998–2002 och Teaterhögskolan i Malmö 2002–2006.
Utmärkelser: Fick Fritiof Billquists stipendium av Teaterförbundet 2007.
Aktuell: Under hösten sågs Johannes Wanselow i SVT:s dramaserie ”Livet i Fagervik” och i pjäserna ”Skämmerskans dotter” och ”Som det var” på Månteatern i Lund. Han har en liten roll i dramaserien ”De halvt dolda”, skriven av Jonas Gardell, som hade premiär i SVT på nyårsdagen. Till våren påbörjas inspelningen av andra säsongen av ”Livet i Fagervik”.

FAKTA/Vad säger Migrationsverket?

Du kan vara borta från Sverige upp till tolv månader, så länge syftet inte är att du ska bosätta dig utomlands, utan att förlora ditt permanenta uppehållstillstånd. Om man är borta längre tid än tolv månader finns risk att Migrationsverket återkallar det permanenta uppehållstillståndet.

Om utlandsvistelsen varat i mer än tre år beviljas normalt inte uppehållstillstånd. Undantag kan göras om den tidigare vistelsen i Sverige har varit mycket lång, tio år eller mer, eller om det finns starka humanitära skäl. Har sökanden bildat ny familj i hemlandet gäller strängare krav för att tillstånd ska beviljas.

Gå till toppen