Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Forskare: Patientens rättssäkerhet måste stärkas

– Patientens rättssäkerhet måste stärkas, säger Stefan Sjöström, docent i socialt arbete vid Umeå universitet.

MALMÖ. Hans forskning visar att chefsöverläkarnas ord är lag. Jurister och oberoende experter accepterar okritiskt läkarnas utlåtande snarare än granskar om kraven för tvångsvård är uppfyllda.
När domstolsprövning av tvångsvård gjordes obligatorisk 1992 förväntade sig många att det skulle uppstå hårda konflikter i rätten mellan två kraftfulla traditioner och ideologier: medicin och juridik.
Men konflikterna uteblev. Juristerna anpassade sig helt enkelt efter de terapeutiska förutsättningarna, konstaterar Stefan Sjöström.
– Juristerna är inte läkare. De har svårt att ifrågasätta den professionella bedömningen av en patient, säger Stefan Sjöström.
Under sin avhandling genomförde han arton månaders fältarbete på en sluten psykiatrisk avdelning. De senaste tio åren har han regelbundet återkommit till tvångsvården och granskat den domstolsprocess som avgör vård enligt LPT.
Att den behandlande läkarens röst är stark i rätten visade sig när Stefan Sjöström och två andra forskare jämförde rättens agerande i LPT-mål med mål enligt LVU och LMV (lagar avseende unga respektive missbrukare) där det är socialsekreterare som söker om vård eller åtgärd i någon form.
– Det skiljer sig oerhört mycket beroende på vem som för talan. En läkares utsaga ses som en professionell bedömning som är svår för en lekman att ifrågasätta. Socialsekreterarens omdöme kritiseras långt hårdare, säger Stefan Sjöström.
En annan garant för att patientens behov ska bedömas rättvist är den sakkunniga läkare som alltid finns med som oberoende expert under länsrättens förhandlingar.
I praktiken har dock effekten varit liten. Expertens bedömning är nästan alltid densamma som den behandlande psykiatrikerns.
I en svensk studie från 2002 kom behandlande läkare och sakkunnig till samma slutsatser i samtliga fyrtio undersökta fall. En statlig utredning från 1998 konstaterade samstämmighet mellan behandlande läkare och sakkunnig i 99 procent av målen.
– Samsynen är slående, särskilt eftersom läkarens bedömning är en prognos av framtiden, säger Stefan Sjöström.
Gå till toppen