Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sätt krydda på semestern

Den amerikanska resebyråorganisation STTA, Speciality Travel Agents Association, har listat 2009 års 10 hetaste resmål. Sydsvenskan valde att resa till Mexiko.

Dofterna av den gula molen ligger över det öppna köket. Några nöjda kulinariska resenärer som arbetat intensivt under förmiddagen sätter sig till bords. En fyrarätters mexikansk middag står uppdukad.
- Det finns inget bättre sätt att lära känna ett land än genom maten, säger kanadensiskan Dorothy Elton, en av matresenärerna.
Att resa till olika platser i världen och laga mat har på senare år blivit allt mer populärt.
För kocken Pilar Cabrera i Oaxaca började det för åtta år sedan. En gäst på restaurangen bad om recept på en av rätterna. En idé föddes.
-Jag kände att jag ville visa hur man lagar mexikanskt och ordnade några kurser. Nu gör jag det två dagar i veckan året runt.
Pilar Cabrera sitter på sin restaurang La Olla i Oaxaca. Ovanför hennes huvud hänger tre inramade artiklar från Bon Appétit, Time Magazine och Travel & Leisure. Stora internationella tidskrifter som alla varit på matlagningskurs hos Pilar Cabrera.
- När jag själv är ute och reser är maten det viktigaste. Olika kulturer avspeglas tydligt i sin matkonst. Det var det ursprungliga skälet till att jag ville starta matlagningskurser. Många amerikaner men även européer tror tyvärr att mexikansk mat är lika med tex-mex, säger hon.
Vi går ett par kvarter bort från hennes restaurang till hennes andra hus, La Casa de los Sabores, Smakernas hus. Ett hus i typisk spansk kolonialstil där Pilar Cabrera gjort om hela den öppna pation i mitten till ett kök. Ett hus skapat för kulinariska resenärer. Runt pation finns fyra rum som i första hand hyrs ut till kursdeltagare.
På några stolar sitter Carl och Jennifer Moeller från Kalifornien och Dorothy Elton från Kanada och väntar. Tillsammans med oss två svenskar är vi dagens kursdeltagare.
- Jag vill helst inte ha mer än sex personer med i matlagningen. Några gånger har det varit tio personer och då kan inte alla vara med i det praktiska, säger Pilar Cabrera.
Det amerikanska paret Moeller har under senare år rest på åtskilliga matlagningsresor, det som på engelska kallas Culinary Travel, bland annat till Kambodja, Vietnam, Thailand, Frankrike och Italien.
- Jag är stor chilifantast och odlar lite hemma. Så när vi läste om Pilar så bokade vi en resa direkt. Riktig mexikansk mat har alltid varit en stor favorit, säger Carl Moeller.
Och Dorothy Elton kommer just från en lång afrikansk resa och närmast från en matlagningskurs i Marocko.
Dagen börjar med att Pilar Cabrera delar ut små inköpslistor. Och sedan vandrar vi alla iväg med färggranna små väskor i händerna till en av Oaxacas många små marknader, Mercado Democracia. Alla produkter på marknaden är färska och mycket finns bara lokalt.
- Det där är quesillo, en färskost som är trådig, det där är tomatillo, gröna tomater som egentligen inte är tomater. Och den där avdelningen därborta har olika sorters chili, berättar Pilar Cabrera medan vi köper det vi ska ha till dagens matlagning.
Tillbaka i utomhusköket i Smakernas hus får vi först en lektion i olika chilesorter som chile de agua, chile parado, chile pasilla de oaxaca, chile de arból, chile morita, chilhuacle och chile ancho. På en anslagstavla har Pilar Cabrera satt upp de olika sorterna. Chilifantasten Carl Moeller lyssnar ivrigt och ställer frågor om rostning, torkning och styrka.
- Tyvärr tror många turister att vi använder så heta chilis att ingenting smakar något. Men de flesta chilis ger bara olika smaker och är inte alls starka, säger Pilar Cabrera.
Oaxaca är känt i internationella matlagningskretsar för det som kallas mole. I många fall översatt med sås men egentligen är blandning ett bättre ord. Blandningar som kan vara omixade. Enligt legenden ska det finnas sju olika sorters mole och en berömd amerikansk chef, Susana Trilling, har till och med skrivit en bok som heter "My Search for the Seventh Mole".
Pilar Cabrera gör en distinktion mellan vad hon kallar "tung" mole som kan innehålla ett 20-tal ingredienser (den mest kända är mole poblano, den svarta där chili och kakao är de framträdande smakerna) och "lätt" mole. Idag ska vi göra en gul mole som tillhör den senare kategorin.
Men eftersom vi ska göra en hel meny med förrätt (quesadillas de champinones), soppa (crema de flor de calabaza), huvudrätt (mole amarillo) och efterrätt (arroz con leche) så blir matlagandet lite blandat. Efterrätten som tar längst tid måste tillagas först och som i alla matlagningskurser är vissa saker, kokandet av kyckling till exempel, gjort innan för att vinna tid.
Pilar Cabrera lägger stor vikt vid att vi lär oss behandla chili. Den gula chilin vi ska använda i mole amarillo är torkad men inte rostad. Den ska först kokas i ett par minuter och sedan stekas på ett plattjärn för att få rätt smak.
Chilivattnet sparas och blandas med masa, majsdeg som vi köpte på marknaden.
Snart är alla kursdeltagare engagerade i att skära vitlök och koriander, att steka tortillas och koka squashblommor.
Dorothy Elton är djupt koncentrerad.
- Hur kan squashblomman ge en sådan klar gul färg och så mycket smak? Det måste jag prova när jag kommer hem, säger hon.
När det gäller kryddning får Pilar Cabrera ofta frågan hur hon får fram den rätta blandningen av olika örter, chilis och annat i maten.
- Det finns ingen genväg. Det gäller att våga pröva sig fram, låta sig inspireras av olika sätt att krydda och inte vara rädd för att misslyckas, säger hon.
På grund av oroligheterna i Oaxaca förra året (se faktaruta) så hade vi inga svårigheter att få plats på Pilar Cabreras matkurs. I normala fall är väntelistan lång.
- Jag skulle kunna göra det här på heltid men jag vill inte lämna min restaurang. Jag mår dåligt om jag inte får gå dit varje dag, hitta på nya rätter, prata med min personal och möta gästerna, säger hon.
Det som började som ett hål i väggen för åtta år sedan med bara smörgåsar på menyn har utvecklat sig till en internationell gourmetrestaurang och kulinariska kurser för människor från hela världen. Ett par gånger har också Pilar Cabrera rest till New York och lett kurser i mexikansk matlagning.
Skillnaden mellan restaurangen och kurserna är att den senare är mycket traditionell och den första mer experimentell.
- Jag gillar indisk och thailändsk mat och jag reser också runt i Mexiko och hämtar recept. Maten på till exempel Yucatan och maten här är helt olika, säger hon.
Och under resorna utanför Mexiko har ögonen också öppnats för nya ingredienser som lax.
-För mig är det en ny och spännande upptäckt som jag inte vet hur man ska använda. Jag är van vid att gå ner på marknaden och få allting färskt, det går förstås inte med lax. Då måste jag skaffa produkterna i fryst form och tänka på ett nytt sätt, säger hon.
Ryktet om hennes skicklighet har också lett till att infödda Oaxacabor bett henne dra igång matlagningskurser.
- Jag har två små barn så jag vet inte om jag hinner men det är roligt att de vill lära sig laga sin egen mat. Tyvärr är det likadant här som i andra länder att man tappar kunskapen om sin egen kultur, säger Pilar Cabrera.
Och så är det mesta klart. Dags för en lokal drink. Mezcal med limeskiva och en kryddblanding gjord på chili, salt och mosade maskar. Samma mask som finns i vissa mezcalflaskor och också säljs torkad på marknaderna.
Tystnaden lägger sig när vi börjar äta. Smakerna är sagolika och oväntade.
- Men hur ska jag få tag i de här sakerna hemma i Kanada, undrar Dorothy Elton.
Pilar Cabrera ler.
- Ni får väl komma hit igen, säger hon.

Oaxaca

Staden: Runt 400 000 invånare, beläget i södra Mexiko. Två indiankulturer, zapoteker och mixteker, har levt i området i tusentals år. I byarna runtomkring staden, Valles Centrales, bor fortfarande många mixteker. Själva staden har en mycket typisk kolonial stil och ett stort zocalo, ett torg, kring vilket det mesta cirkulerar.
Vägen dit: Lätt att ta sig till från Mexico City (en timme med flyg, drygt fem timmar med förstaklassbuss). Det går också ett dagligt flyg med Continental från Houston, Texas. Priserna från Oslo till Mexico City i januari ligger just nu på ca 5700 NOK (två mellanlandningar) med SAS/Continental Airlines. Med Air France via Paris ligger priset på 5276 NOK. Continental har också flyg för 8560 NOK.
Bästa tid: Från december fram till april. Svalare och mindre risk för stormar från Mexikanska bukten.
Prisnivå: Det mesta är mycket billigt. Ett hotellrum i bra mellannivå kostar runt 40 dollar och det går att komma billigare undan om man stannar länge. Maten varierar från några dollar på de enklaste ställena runt marknaden (med enkel men ofta fantastisk god mat) till 15-20 dollar på de dyraste krogarna.
Varför åka dit? Under många år reste de flesta till Oaxaca för att se ruinerna i Monte Alban eller uppleva genuin indiankultur. För femton år sedan bestämde sig hemmasonen och den världsberömde mexikanske konstnären Francisco Toledo att satsa stora delar av sina intjänade pengar på Oaxaca. Han såg till att det byggdes flera muséer, att det satsades stort på blivande konstnärer och att det byggdes en stor botanisk trädgård. Sedan dess har Oaxaca exploderat av kultur och ett 20-tal gallerier av hög internationell klass har etablerat sig. De två bästa är Arte de Oaxaca och Galeria Quetzalli.
Många konstnärer från hela världen kommer till Oaxaca för den kreativa miljön. Toledos insatser belönades för några år sedan med det så kallade alternativa Nobelpriset. En spännande musikscen kring folkrockaren Lila Downs har också vuxit upp de senaste åren.
Staden är också känd för att ha de finaste hantverksprodukterna i Mexiko. Produkter som säljs av kooperativ i butiker i centrala staden.
Förra året drabbades Oaxaca av våldsamma sammandrabbningar mellan fredliga demonstranter och hårdför polis. Oroligheter som ledde till flera döda och hundratals arresterade. Staden stängdes av under en period och den livsviktiga turismen drabbades hårt. Läget har nu stabiliserats och turisterna har återvänt.
Se upp för: Den jättelika marknaden Central de Abastos är definitivt värt ett besök. Här finns nästan allt man kan tänka sig att köpa och äta. Ta det lite försiktigt med maten, det är inte den renaste platsen i staden, och att drabbas av Montezumas hämnd är inte kul.
Annars är Oaxaca en lugn stad och de enda farorna, liksom över hela Mexiko, finns kring andraklassbusstationen. Anländ helst inte nattetid.
Mat: Mole. Oaxaca har blivit världsberömd i matkretsar för sina många moles, såser, som oftast serveras till kyckling. Den mest kända av de sju moles som finns är den med en blandning av chili och kakao. Mycket av matkulturen cirkulerar kring kakaon, det finns ett antal butiker för choklad i olika former. Matkulturen i Oaxaca håller en hög nivå generellt och här finns också två av Mexikos mest innovativa restauranger, Casa Oaxaca och Los Danzantes. Förutom Pilar Cabrera håller fyra-fem kockar matlagningskurser i och utanför staden. Den mest kända internationellt är amerikanskan Susana Trilling som på sin ranch i Valle de Etla har allt från endagarskurser till veckolånga kurser.
Aktiviteter: En resa till zapotekruinerna på Monte Alban är ett måste. Det finns också mycket bra dagsturer som tar turister i små grupper till sevärdheter i närområdet som det jättelika trädet El Tule, mattillverkarna i Mitla och till de nyligen upptäckta "vattenfall" av stelnad kalk och små naturliga pooler av källvatten i bergen kring Hierve El Agua. Rekommenderas gör också en utflykt med taxi till närbelägna Arrazola där hela byn tillverkar mycket fantasifulla träfigurer i regnbågens alla färger. Ett besök på någon av de många små "fabriker" för att tillverka Oaxacas nationaldryck mezcal är också ett måste. Finns billiga dagsturer.
Oaxaca är också en av de mest populära platserna i Mexiko för att lära sig spanska.
Det finns ett flertal reseföretag, bland annat Tierraventura, som tar med små grupper av natur- och djurintresserade på både korta och längre utflykter i området.
För de som har mycket tid på sig kan en resa med minibuss ner till den tropiska kusten runt Puerto Escondido bli ett skönt avbrott till stadslivet i Oaxaca. Det finns ett antal små bussföretag som kör till kusten, bäst är att fråga sig fram bland Oaxacaborna. Resan tar ungefär sju timmar.
Övernattning: Sedan turismen på allvar kom till Oaxaca har ett stort antal hotell öppnats. Prisnivåerna varierar men de bästa i mellanskiktet är Los Golondrinas (Tinoco y Palacios 411) och Las Mariposas (Pino Suarez 517). Det mest berömda och i särklass dyraste är Camino Real Oaxaca, ett stort före detta nunnekloster mitt i staden som på 1970-talet byggdes om till hotell. En natt där kostar runt 400 dollar.
Lär mer: www.mexconnect.com , www.mexonline.com , www.jornada.unam.mx (bra mexikansk tidning för spansktalande).

Matlagningsresor

Att resa och laga mat har vuxit kraftigt i popularitet. Internet är fyllt av resor som arrangeras av resebyråer eller av företag som specialiserat sig på just matlagningsresor, på engelska Culinary Travel. Från Norden har det än så länge mest handlat om resor och matlagning till traditionella platser som Italien och Frankrike.
I den engelsktalande världen har trenden exploderat de senaste åren. Det går i stort sett att resa och laga mat nästan varsomhelst i världen med engelska eller amerikanska resebyråer. De bästa Internet-sajterna är
www.cookforfun.shawguides.com
www.theinternationalkitchen.com
www.foodvacation.com
www.francetours.se
www.goslowtravel.se
Det går också att söka på respektive land och matlagning där många hotell erbjuder privata matlagningsskurser.
Gå till toppen