Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Överklass över bord

Olof Wijk föddes med silversked i munnen, men förmådde inte att leva upp till den högborgerliga familjens förväntningar. Per Svensson har läst sonen Eriks skildring av sin far.

Allt vi här drömma om

Author: Erik Wijk. Publisher: Bokförlaget Atlas. PublishYear: 2009.
Olof Wijks far blev direktör för anrika Svenska Amerika Linien. Olof själv förblev ett ­fiasko i familjens ögon.Bild: Foto: Foto: Shahab Salehi (+ arkiv)
Man kan inte låta bli att associera till Buddenbrooks. En krönika över en köpmannadynastis uppgång och förfall. Förvärvarna, förvaltarna. förstörarna. Eller kanske snarare:
Gärningsmännen, medlöparna, offren.
Samtidigt är den här boken något annat och mer: ett försök att återfinna och återupprätta en förlorad far. Hösten 2006 hittades författaren Erik Wijks pappa Olof död i sin ensligt belägna skogsstuga där han bott ensam och i harnesk mot omvärlden i över 30 år. Dödsorsaken var hjärtsjukdom. Den döda kroppen hade fallit mot ett gasolelement. Ansiktet var delvis bortbränt.
Under alla år i stugan hade fadern i princip inte släppt in andra människor än sotaren. En enda gång hade han gjort ett undantag för sin då 20-årige son.
När Erik nu efter faderns död öppnar dörren till stugan möts han av stank, smuts, misär. Han hittar också en låda Swedenborg-volymer, osorterade papper, brev och pedantiska arbetsanteckningar kring faderns stora ofullbordade bibelprojekt. I stugan finns dessutom ett antal bankböcker som tillsammans representerar en miljonförmögenhet.
Olof Wijk hade aldrig behövt arbeta för att förtjäna sitt uppehälle, utan bara för att förtjäna sitt familjenamn. Det var kanske hans olycka.
Han var en flykting som sökt asyl i skogen. I ”Allt vi här drömma om” följer Erik Wijk flyktingen i spåren, tillbaka till det kalla rike av ”direktörsadel” som Olof fötts och fostrats i.
Det blir en resa i kärlek och förståelse (till och för individer), men samtidigt i hat och vrede (mot en Molok i kritstreck som äter sin avkomma). Det blir en extremt känsloladdad men ändå stillsam bok – skriven på en återhållet melankolisk, sökande, trevande, analyserande prosa. En bok som i sin längtan efter svar vänder på varje sten (ibland inte bara en utan flera gånger). En bok som är gripande öppenhjärtig och ibland nästan barnsligt skyddslös.
Olof Wijk var sprungen ur de översta skikten av Göteborgs högborgerlighet. Hans fars familj, ”Wijkarna”, hade byggt upp sin förmögenhet och sitt anseende i början av 1800-talet, blev med tiden mindre rika men lyckades länge behålla glansen kring namnet. Hans mors släkt, redarmiljonärerna Broström, kunde inte yvas över lika gamla anor, men ägde i gengäld ett expansivt storföretag. Erik Wijk beskriver sin farfars och farmors allians som ”det perfekta resonemangsäktenskapet mellan en något äldre fin men allt fattigare Göteborgsfamilj och en något färskare fin och allt rikare Göteborgsfamilj”.
Olof Wijks far blev elegant direktör för Svenska Amerika Linien, flaggskeppet i Broströmkoncernen. Själv blev Olof i släktens ögon ett fiasko, en skam, en olycka. Galen. Hans äktenskap sprack efter bara ett par år (Erik Wijk var ett halvår gammal när det skedde). Den utstakade direktörsbanan kom av sig redan när kronprinsen balanserade på tröskeln till familjeföretaget. Olof Wijk förvandlades istället till en religiös grubblare, besatt av Emanuel Swedenborgs andevärld och sina egna rigida principer. Patriciersonen utvecklades till en allt mer isolerad, allt mer udda utkantsperson med rättshaveristiska drag. Så småningom en av många privatspanare kring Palmefallet, specialiserad på automatisk skrift. Kontakten med barnen, Erik och hans syster Katarina, kom med få och rörande undantag, att upprätthållas via rättssystemet – stämningar, arvstvister ...
Dessa domstolsgräl om pengar kan, förstår man efter avslutad läsning, tolkas som paradoxala trevanden efter kontakt och närhet. Pengar talar, säger man. Visst, och det finns miljöer där pengar är det enda som talar.
Om Olof Wijk var sjuk så berodde det i hög grad på att han kom från en överklasskultur som var och är patogen, sjukdomsframkallande. Det är bokens bärande budskap. Erik Wijk är, det ska poängteras, öppen för fler än en förklaring till faderns öde. Men till sist blir det ändå kylan som dominerar orsakskomplexet: avståndet mellan föräldrarna i Särövillan och sonen på Lundsberg, bristen på värme i relationer som bara bygger på positioner och prestationer, tomheten i en värld vars kommunikationscentral är banken.
Olof Wijk var, framhåller hans son, inte släktens enda slaktoffer.
Själv har Erik Wijk etablerat sig som politiskt radikal författare och debattör – uppmärksammad för artiklar och böcker om Balkankonflikterna, Göteborgskravallerna och Irak-kriget. Under senare år har han ofta samskrivit med Åsa Linderborg, som också finns med som kärleksfullt stöd i boken om Eriks far.
På ett fascinerande sätt blir också överklassavhopparen Olof en spegelbild av pappan i Åsa Linderborgs egen uppmärksammade bok ”Mig äger ingen”. Två fäder i var sin ytterkant av det svenska samhället: Den borgerliga aristokraten. Metallarbetaren. Den ene översvallande varm i relationerna till sitt barn. Den andre skygg och undflyende. Till synes motsatser, men ändå förenade i utanförskapet, båda höljda i särlingens skyddsdräkt.
Krossade kärleksdrömmar är en gemensam nämnare. Ödet att ha fötts till färdigformaterade liv en annan. Fängelser kan se mycket olika ut, men ändå vara märkligt lika.
Allt vi här drömma om är ändå, det måste framhållas, en bok i egen rätt. Inte gestaltad och litterär på samma sätt som ”Mig äger ingen”, men med sin egen poesi och dramatik – den smärtsamma saklighetens.
Gå till toppen