Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Frihet utan ansvar

Piraten och moralen. Andreas Ekström läser en sjörövarskildring med klassikerpotential.

Piraterna - De svenska fildelarna som plundrade Hollywood

Author: Anders Rydell och Sam Sundberg. Publisher: Ordfront. PublishYear: 2009.
Det är som att läsa en rafflande deckare. Anders Rydells och Sam Sundbergs reportagebok ”Piraterna” är en pageturner, en skickligt men återhållsamt dramatiserad dokumentär om ett fenomen som för alltid kommer att förändra synen på intellektuellt arbete och hur det ska lönas.
Rydell och Sundberg – frilansjournalister som bevakat olika aspekter av piratfrågan i många år – betar av fenomenet, en bit i taget. De får med allt från politiskt spel på högsta nivå till storpiraten Fredrik Neijs kamouflagebrallor.
Och framför allt visar de på samband, både i äldre historia och samtid. Kartan blir på en gång detaljerad och översiktlig, och man kan kliva in var som helst. Här, till exempel:
Musikbranschen hade säkert haft en bättre ställning i dag, både ekonomiskt och imagemässgt, om den hade satsat på omdaning. Men hade några tidigt lanserade och tekniskt lyckade betaltjänster påverkat den här genomgripande kulturförändringen?
Tillåt mig tvivla. Många debattörer återkommer annars till detta: Man skyller på brottsoffret. Hade bara den dumma musikbranschen satsat på nya betaltjänster, då hade vi inte haft det här problemet!
Bortsett från det rent smakmässigt tveksamma i att placera skulden på den som är utsatt för brott har vi en annan fråga:
Vilken affärsmodell kan konkurrera med ”allting gratis alltid”?
Det är förstås omöjligt. Slutsatsen blir då att det är i moralen de stora frågorna finns, i det allmänna rättsmedvetandet. Och där skrapar Rydell och Sundberg mest på ytan.
Det är fortfarande min övertygelse att människor bryter mot lagen om upphovsrätt för att det är så lätt att göra det. Inte för att de är motståndare till vårt historiska system av mikrobetalningar för resultatet av en kreativ eller intellektuell arbetsinsats, den solidariska modell som innebär att alla som tar del av ett konstnärligt resultat också bidrar med några kronor för att löna arbetsinsatsen.
Det finns tillfällen då författarna låter berättelsernas huvudpersoner slippa väl lätt undan. Jag får veta mer om piratjägaren Henrik Pontén – men förstår jag på djupet varför han är så enormt engagerad? Jag får höra vad alla från Piratpartiledaren Rick Falkvinge till mästerprogrammeraren Gottfrid Svartholm Warg säger om sina idéer – men pressas de ordentligt om konsekvenserna av den politik de driver? Och spelar det roll för The Pirate Bay att avgörande stöd för deras verksamhet har kommit från en känd högerextremist?
Just sambandet mellan beteende och resultat, konsekvenser av det egna handlandet, är ofta märkligt undanskuffat bland ledande pirater. Som då Peter Sunde, bara häromdagen på sin blogg, frågar varför musiktjänsten Spotify inte redovisar sin intäktsfördelning. Som företrädare för The Pirate Bay har han vägrat att närmare svara på frågor om den egna sajtens intäkter.
Han har varit irriterad på att Ordfront förlag valt The Pirate Bays logga som omslagsillustration till Rydells och Sundbergs bok – vilket är en upphovsrättsfråga. Valet av bild antyder att boken skulle vara The Pirate Bays officiella biografi, menar han. Peter Sunde brukar inte, milt uttryckt, beakta sådana synpunkter från andra.
Han har slutligen skrivit en mindre essä om hur synd det var om honom för att han inte hade fått rätt förhandsinformation när han var med i tv, då för att diskutera The Pirate Bays ansvar vad det gäller tillgängliggörande av de famösa obduktionsbilderna från Arbogamorden. Han har inte skrivit fullt så mycket om de anhöriga, och hur de drabbades av en spridning som Sunde själv i allra högsta grad har medansvar för.
Den här dubbelheten är kännetecknande för stora delar av piratrörelsen: ansvar är något som andra tar. Det visar också Rydell och Sundberg mycket klart.
Vad författarna själva tycker är däremot skickligt dolt. De gör förstås alldeles rätt när de håller sina kort tätt mot kroppen. Vad man kan ana genom blixtrande rapphet i berättandet är en stor fascination – och det är just denna fascination som förenar upphovsrättens försvarare och upphovsrättens dödgrävare. Alla är överens om en sak: frågans enorma komplexitet, och ännu kanske oanade betydelse.
Läsaren lämnas mitt i steget på sista sidan av ”Piraterna”. Det är inte författarnas fel; det är verkligheten som inte är avslutad. Inom kort väntar rättegången mot The Pirate Bay. Inom kort kommer riksdagen att rösta om lagar som knappast hade kommit till utan den globala upphovsrättsstrid som på många sätt har sin vagga i Sverige.
Skildringarna av piratrörelsens organiska framväxt är det allra bästa med ”Piraterna”. Anders Rydell och Sam Sundberg har faktiskt skrivit en bok med klassikerpotential.
Men blir de rika på den? Nej nej. En pdf på hela innehållet distribueras givetvis inom kort av personer som inte har laglig rätt att göra det, och utan att en enda krona kommer författarna till godo.
Gå till toppen