Vellinge

Pärlorna blev hennes - liv och passion

Hon började som sjuksköterska. Men för tjugofem år sedan bytte hon bana. Nu är Anna-Lisa Törndahl en av landets främsta experter på pärlor.

FALSTERBO. Hos henne får personalen på landets pantbanker sin utbildning.
– Jag älskar pärlor; jag lever bland dem, säger Anna-Lisa Törndahl.
Uttalandet bär syn för sägen.
När vi stiger in i hennes kombinerade verkstad/ateljé i Fals­terbovillan känns det som om vi hamnat inne i en jättemussla. Som om vi vore de där små irriterande, gnagande fragmenten, som muras in i pärlemor för att, om det vill sig väl, bli till eftertraktade dyrbarheter.
Överallt skimrar och blänker det. Av tjocka musselskal och färdiga smycken.
Och av pärlor i varierande storlekar, former och färger. Samtliga är odlade, och varenda liten glänsande kula är noga utvald och granskad med lupp, innan den hamnade här.
– Jag tar hem allting själv, säger Anna-Lisa Törndahl och berättar att inköpsresorna främst går till Kina, Japan, Australien och Tahiti.
Men aldrig till Mallorca.
– Pärlorna därifrån har inte värkts fram i några musslor. De är konstgjorda. Det är svårt att få människor att förstå skillnaden. Men visst kan man ta hem ett halsband från Mallorca som souvenir.
Det var japanerna som började med odlade pärlor. På tjugotalet kom de till Europa med sjömän och affärsmän. Sedan dess har odlingarna spritt sig och efterfrågan på pärlor ökat.
Men miljögifter och bristen på rent vatten hotar produktionen. Speciellt den japanska Akoyomusslan har det besvärligt.
– Idag är det svårt att få tag i Akoyopärlor. Det finns inte nog med plankton, och därmed får musslorna ingen föda. Jag tror över huvud taget att odlade pärlor kommer att bli en raritet i framtiden.
Egentligen är Anna-Lisa Törndahl legitimerad sjuksköterska, men genom framlidne maken Lars-Erik fick hon upp ögonen för ädla stenar och framför allt pärlor.
Han var bergsingenjör och under lång tid koncernchef på ­Ädelmetall Dahlgren i Malmö. För tjugofem år sedan grundade makarna företaget Pedigo med egendesignade smycken i pärlor, diamanter och guld som affärsidé.
– Min man kunde allt om stenar och pärlor, och jag fick ­utlopp för mitt konstnärliga intresse och min kreativitet. Jag har hela tiden stått för designen.
Men kunskaper smittar, och med åren har Anna-Lisa Törndahl utvecklat och fördjupat sitt vetande om pärlor. Lätt som en plätt härleder hon ursprung och bedömer kvalitet.
– Kriterierna är form, färg, lyster och storlek. Och en äkta pärla har alltid fukt i sig. Därför skall man använda sina pärlor. De behöver fukten i huden.
Nu är hon en av Sveriges främs­ta experter på pärlor, hovleverantör och en ofta anlitad föredragshållare. Till henne kommer personal på landets pantlånare för att förkovra sig och lära sig skilja äkta vara från falsk.
– Jag öser fram kilovis med pärlor, som de får ta i och känna på. För att kunna sätta priser och hålla sig à jour måste de kunna bedöma kvaliteten. De får ju in så mycket som skall belånas.
Fast inte ens en framstående expert kan skilja en odlad pärla från en orientalisk.
– Nej, i det fallet måste man röntga. Den odlade pärlan har en liten svarvad snäckskalspärla inuti i sig. Det har inte den orientaliska.

Så bildas en pärla

Naturliga pärlor, även kallade äkta eller orientaliska, bildas hos vilda musslor i både söt- och saltvatten. När musslan öppnar skalet kan ett sandkorn hamna mellan skalet och manteln. Genom retning av mantelvävnaden (pärlemor) kapslas kornet in, så att en pärla bildas.
Odlade pärlor bildas på samma sätt, men med människans hjälp. Ett främmande föremål, ofta en kärna från en sötvattenmussla och en mantelbit, förs in i musslans mjukdelar. Därefter läggs musslan tillbaka i havet. Efter något år har en pärla med ett överdrag av naturlig pärlsubstans bildats. Ju tjockare lager, desto dyrare pärla.
Falska pärlor tillverkas av bland annat snäckskal, glas, plast och konstharts.

Kända pärlor

Pearl of Allah eller The Pearl of Lao-Tsu är världens största pärla alla kategorier. Den är över 23 centimeter i dia­meter och väger 6,3 kilo. Den värderas till över 280 miljoner kronor. Den hittades utanför Palawan i Filippinerna 1934.

Hope Pearl är världens kanske mest kända pärla och en av de största salt­vattens­pärlor som finns kvar i dag. Den väger cirka 90 gram och är uppkallad efter Henry Philip Hope, en känd samlare och finns på British Museum i London.

La Peregrina Pearl, den stora Pilgrimspärlan, hittades utanför Panamas kust på 1500-talet. Efter en lång och krokig väg via Napoleon III köptes den 1969 av Richard Burton som present till Elizabeth Taylor. Hon äger den fortarande.

The Abernathy Pearl hittades i floden Tay i Skottland 1967. Den väger cirka tre gram och är mest känd för att vara i det närmaste perfekt i sin rundhet och kvalitet. I nästan trettio år fanns den till försäljning i en butik i Skottland och såldes slutligen 1992 för en hemlig summa.

Pearl of Asia dök upp i Indien på 1600-talet. Via Persien hamnade den i Kina som en present till kejsare Qianlong. Var pärlan, som väger 155 gram, finns idag vet ingen. Den har inte setts på många år.

Gå till toppen