Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Pirater på korset

Rättegången mot The Pirate Bay inleds idag. Blir den en vattendelare för det digitala samhället? Förebådar piraterna en reformation i synen på upphovsrätt och distribution? Journalisten Eric Schüldt och medieforskaren Jonas Andersson kommer senare i år ut med boken ”Framtiden”, utgiven av tankesmedjan Fores. Här följer ett exklusivt utdrag.

Det var en högsommardag det hände. Året var 1415. De hade slitit av honom kläderna och bundit fast hans händer bakom den tjocka träpålen. Ved och halm täckte kroppen ända upp till huvudet. Snart var tiden inne för bålet att tändas. Den tjeckiske reformatorn Jan Hus, tidigare rektor vid universitetet i Prag, skulle sona de irrläror han spridit.
Elden tändes och ännu en man som försökt förändra den kristna tron i Europa förtärdes av lågor.
Många hundra år senare skriver en svensk statsminister ett e-postmeddelande till den dåvarande amerikanske presidenten Bill Clinton. Året var 1994. Internet var ungt. Men Carl Bildt var övertygad – Sverige skulle bli en IT-nation. Industrisamhället behövde ersättas av informationssamhället. En hemdator skulle finnas i varje svenskt hem och från norr till söder grävdes digitala motorvägar ned i marken. Vad de här bredbanden skulle fyllas med var ännu ganska oklart.
Ytterligare femton år senare och Carl Bildts vision har blivit verklighet. Men allt är inte riktigt som det ska. Staten har inte längre någon kontroll. Sverige är verkligen världsledande men inom ett område som politiker, polis och rättsväsende inte blir riktigt kloka på: fildelning.
Ingen har hittills försökt stämma uppfinnaren av BitTorrent-protokollet, ingen åklagare har beordrat en husrannsakan mot Googles huvudkontor för att deras sökmotorer pekar mot upphovsrättsskyddat material. Till och med svenska fildelningssajten TankaFett.com har klarat sig undan lagens arm trots ett namn som knappast försöker dölja sin förkunnelse.
Kanske är det piratskeppet och piratflaggan. The Pirate Bays varumärke har blivit starkt. Liksom Napster på sin tid är The Pirate Bay fildelningens Coca-Cola – ett omedelbart igenkännligt varumärke som även är marknadsledande inom sitt område. Kombinera det med en allmänt häcklande ton mot de företrädare inom upphovsrättsindustrin som vill stoppa dig och du sitter snart i en rättssal.
Jan Hus, reformatorn som brann på bålet år 1415, hade ingen tryckpress. Han var en intellektuell som såg Bibeln, inte den katolska kyrkan, som sitt rättesnöre i livet. Han saknade inte argument för sin sak, men han saknade mäktiga beskyddare. När han väl var bannlyst dröjde det inte länge innan veden staplades kring hans nakna fastbundna kropp. Det sägs att han sista ord siade om att det inom hundra år skulle komma en man vars reformer ingen kunde stoppa.
Den medeltida katolska kyrkan var skeptisk till information. Bibeln skulle vara på latin, vanligt folk fick hålla på med annat, Guds ord var för prästerna och de lärde allena. I Europas kloster satt munkar och kopierade böcker för hand. Hundra år efter Jan Hus brann på bålet skulle de syssla med annat. När tryckpressen väl var introducerad i de västerländska samhällena fanns det ingen som var intresserad av handkopierade böcker längre.
Om den medeltida kyrkan ville kontrollera och med våld stänga inne information blåste det helt andra vindar i Sverige under första hälften av 1900-talet. I socialdemokratisk folkbildningsanda skulle kunskap bäras ut till folket. Bibliotek blev folkbibliotek. Bildning blev folkbildning.
The Pirate Bay är ett starkt varumärke, även om grundarna själva säkert inte vill veta av sådana marknadstermer. Precis som säkerhetsnålen genom punkarens kind är det ett varumärke som signalerar uppror. Det är upproret för en generation som aldrig i sitt liv har köpt en cd-skiva. Tillsammans har de gjort som sina föräldrar gjorde 1968: de har ockuperat kårhuset. Det är bara det att kårhuset år 2009 visade sig vara ett BitTorrent-index.
Egentligen borde Carl Bildt vara nöjd. Här har han det han ville ha – en generation med teknologisk spetskompetens redo att fylla de hål i samhället som bildas när Sverige inte längre är ett land som bygger bilar. Allt det som händer just nu är en seger för den tanke som föddes i början av 1990-talet. En ny generation tog verkligen till sig datorerna. Att de sen gick längre än vad någon kunde tänka sig hade inte varit något större problem om det inte varit för en liten detalj. Lagen.
Rättegången mot The Pirate Bay är så mycket mer än en rättsprocess riktad mot en handfull teknikkunniga män som utnyttjat de gråzoner inom upphovsrätten som dagens Internet möjliggör. Det är mer än en uppläxning av en rörelse som tror sig vara ostoppbar. I slutänden är rättegången en tvist mellan näringsdepartementet och justitiedepartementet. Utveckling kontra lag. Eller om man ska hårdra det: kunskap kontra lag.
Pröva att byta ut piratlogotypen mot ett stiliserat bibliotek. Kanske en fint tecknad bild av biblioteket i Alexandria där all världens kunskap fanns samlad tills den dagen då allt, enligt myten, brändes upp av en kristen mobb som ville rensa bort tidigare hedniska irrläror. Den som ser The Pirate Bay som ett bibliotek ser också rättegången mot sajten som en helt ny fråga. En fråga som inte ger några svar på hur alla de författare, musiker eller filmare, vars verk hamnar i bibliotekets hyllor, ska få lön för sitt arbete. Men en fråga som vittnar om att det går en linje från Jan Hus på bålet, via folkbildningen och Carl Bildts vision om det framtida Sverige, till det som vi ändå har valt att kalla informationssamhället. Det är en linje som handlar om kunskap. Fri kunskap är inte samma sak som gratis kunskap. Helt fri kunskap är marknadsekonomiskt problematisk. Men betalningsmodeller är något vi kan diskutera när de huvudsakliga principfrågorna är lösta.
Boktryckarkonsten gjorde munkarna arbetslösa. För en tid. Ganska snart sysslade de med annat, kanske örtaträdgården behövde rås om. Böcker fortsatte i alla fall att skrivas. Och Jan Hus profetia besannades. Hundra år efter att han brunnit på bålet spikade Martin Luther upp sina 95 teser. Inget blev sig likt efter det. Hade han inte haft tryckpressen vid sin sida hade hans lära inte spritts med en sådan hastighet.
I det demokratiska samhället ska lagar följas. Kanske kommer The Pirate Bay att stängas ned och glömmas bort som ett fåfängt försök att förändra en gammal upphovsrättsindustri. Samtidigt är lagar i det demokratiska samhället inte något annat än summan av den kollektiva rättsuppfattningen. I nästa riksdagsval röstar ännu en generation som aldrig ägt en cd-spelare och avfärdar fysiska skivor som svårt nostalgiska stenåldersartefakter. De förkolnade resterna av The Pirate Bay har kanske svalnat sedan länge. Men väldigt lite tyder på att kommande generationer kommer att inlemma sig i vanemönster som bestämts av de föregående generationer som såg digitaliseringen mest som ett hot.
Och precis som alla andra kårhusockupanter blir den digitala generationen en gång gammal. En pirat kanske blir publicistklubbens ordförande. En annan kanske väljs in i en fin akademi. Om de inte glömt sin ungdoms ideal kommer de lägga sina beskyddande händer över tanken på det stora biblioteket där all världens kunskap finns samlad. Den dagen har den digitala reformationen på allvar brutit igenom.
Martin Luther var inte den förste reformatorn. Han var den förste reformatorn som överlevde. Därför minns vi honom. Kanske kommer vi att glömma The Pirate Bay på samma sätt som vi glömt Jan Hus. Men reformationen kan vi inte stoppa.
Text: Eric Schüldt , frilansjournalist och Jonas Andersson, forskare

Om författarna

Eric Schüldt, frilansjournalist, mest känd från egna program i Sveriges Radio.
Jonas Andersson, doktorand vid Goldsmiths College, London. Skriver på en avhandling om de kulturella konsekvenserna av digitaliseringen.
Boken ges ut av Fores, en grön liberal tankesmedja till stor del finansierad av Centerpartiet.
Gå till toppen