Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Politiker måste agera mot antisemitism"

Svenska politiker har visat en skrämmande flathet gentemot antisemitiska uttryck i samband med Davis Cup-matchen mot Israel i förra veckan, och också inför den kommande FN-konferensen i Genève, "Durban II", som riskerar att bli en konferens för rasism snarare än mot, skriver frilansskribenten Anna Ekström.

Malmö har givit världen ett smakprov på vad hets mot en nation kan ställa till med – i fredens och solidaritetens namn. Om några av stadens judar till äventyrs närmade sig demonstrationen mot Davis Cup-matchen kunde de höra slagord inspirerade av en medeltida massaker på judar, detta under den demonstration som beskrivits som lugn. Utanför Sveriges gränser nådde den förenklade förklaring som sätter likhetstecken mellan en stor muslimsk minoritet och säkerhetshot. Den uppmärksammade hårda kritiken mot Sverige i Jerusalem Post (9.3) är en indikator på hur budskapet från Malmö – och Sverige – uppfattas.
Samtidigt pågår förberedande möten inför FN-konferensen mot rasism som skall hållas i Genève i april, som går under smeknamnet "Durban II". Italien har sagt ett kraftfullt "Nej tack!" Frankrike, Danmark, Australien och Nederländerna protesterar och USA har lämnat återbud. De lyckades inte vända konferensen på rätt köl. Det skulle bli en konferens för mänskliga rättigheter som förordar åtgärder mot rasism. Det ser ut att bli en konferens för rasism som förordar åtgärder mot mänskliga rättigheter.
Från Sveriges ledning hörs inga protester. Svenska politiker har tvärtom visat antipatier mot Israel som borde ge dem fribiljett till Durban 2.
När Per Gahrton, ordförande i Palestinagrupperna, talade till demonstranterna i Malmö påstod han att Israel har världsrekord i brott mot mänskliga rättigheter. Israel. Inte Sudan eller Kina. "Militärdiktatur" (Sydsvenskan 4.3) är ett av de epitet Gahrton ger ett land som har fler partier än Sverige, och vars parlamentariker är lika civila som de våra. Att svenska tidningars ledarsidor skulle vara styrda av "Israellobbyn" (Newsmill 10.3) är en nyformulering av en gammal antisemitisk myt. Demonstranter som på arabiska skanderade slakta judarna är för honom entusiastiska ungdomar (Debatt i SVT 12.3). I ljuset av att Gahrton är med i den arbetsgrupp som formar oppositionens utrikes- och säkerhetspolitik ter sig hans verklighetsförfalskning inte bara absurd. Den är skrämmande.
Vänsterpartiledaren Lars Ohly kallade i sitt tal i samband med demonstrationen i Malmö uppmärksammandet av antisemitismen för skamligt och ynkligt. Skamligt att berätta om att hetsen mot Israel gjort att judar i Sverige utsätts för handgriplig och verbal rasism? Ynkligt att be om solidaritet med en av Sveriges minoriteter som vore de lika mycket värda som andra människor? Så tog han upp de dubbla måttstockarna, de som forskningen om antisemitism framhåller för att beskriva hur hårt Israel bedöms i förhållande till andra länder.
Ohly vände förhållandet till sin motsats, precis som han vände på att antisemitism bortförklaras med Israelkritik. Är det till Israels fördel att Operation gjutet bly kallas Förintelse? Ordet nämns inte i samband med några verkliga samtida folkmord; Nazitysklands mördarmaskineri saknar motstycke. Är det till Israels fördel att ingen annan stat avkrävs tolerans inför självmordsattentat, inför en grannregim som har utplåning på programmet, inför åratal av raketbeskjutning?
Det finns barn i södra Israel som inte upplevt någon annan tillvaro än en i ständig beredskap. Det gör ingenting enligt dem som, likt Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S), kallar Israel för barnamördare. Det gör ingenting enligt logiken som kvittar liv mot liv: 400 judiska barn dog ju inte. Av någon anledning behöver detta ibland ursäktas med att de vuxna har byggt skyddsrum där barnen kan behöva fördriva hela dagar. Det finns något otäckt i denna matematiska logik – som om det skulle ha varit mer proportionerligt, mindre tragiskt om också dessa barn hade berövats sin framtid och inte bara en barndom i trygghet.
Hatets logik bryr sig inte om de plågade och döda; den använder dem. Den tvekar inte att i ord och bild exploatera barn som mördades under Förintelsen för att återigen hetsa mot judar. Hatets logik utnyttjar människor och den förvrider språket. Inför Durban 2 talas nyspråk, språket i Orwells roman 1984, där sanning kom att betyda lögn. År 2009 betyder antirasism rasism, mänskliga rättigheter ideologiers rättigheter att tysta yttrandefriheten, fredssträvan hets, alla människors lika värde alla är lika värda, men somliga (icke-homosexuella, icke-judar) är mer värda än andra.
Är det för mycket begärt att företrädare för Sveriges båda politiska allianser skall agera mot varje försök att förvanska de mänskliga fri- och rättigheter som generationer av européer fått kämpa hårt för, och som människor hoppas att samhället vilar på? Är det för mycket begärt att de skall kunna skilja mellan hets grundad på falsarier och fredssträvan grundad på fakta?
ANNA EKSTRÖM
Gå till toppen